Streptococcus agalactiae del 3 – diagnostik i fält

Det är viktigt att så tidigt som möjligt upptäcka att bakterien finns i besättningen. Enligt ett examensarbete från 2010 är det vanligt att smittan upptäcks i samband med rutinmässig bakeriologisk odling av kor med höga celltal eller i samband med odling vid klinisk mastit.

Det finns idag tre sätt att upptäcka Streptococcus agalactiae – genom diagnostik i fält, odling på laboratorium och PCR-diagnostik.

Diagnostik i fält

Diagnostik i fält innebär att kliniskt verksamma veterinärer själva odlar ut prover från kor med juverinflammationer. I prover från kliniska mastiter är växten ofta riklig och i renkultur. Har bakterien ett typiskt utseende är den då lätt att upptäcka.

Vid sparsam växt i blandflora, som är vanligare vid subkliniska mastiter, är det svårare att upptäcka Streptococcus agalactiae

I prover från subkliniska mastiter (höga celltal) växer det ofta färre bakterier som kan vara svåra att upptäcka i en blandflora. Vi rekommenderar att man alltid skickar prover från subkliniska mastiter till ett ackrediterat laboratorium.

 

 

Agglutinationstest för streptokocker
Katalastest

I fält kan man använda sig av enklare tester, till exempel katalastest och agglutinationstest för streptokocker för att få hjälp med diagnostiken. Det är viktigt att skicka in stammar för verifiering om bakterien inte påträffats i besättningen tidigare.

Streptococcus agalactiae utan hemolys

Vissa ovanligare stammar av Streptococcus agalactiae saknar helt hemolys och är då svåra att upptäcka och diagnosticera i fält. Det är därför viktigt att skicka in stammar för typning om det dyker upp nya sorters streptokocker i en besättning även om de saknar betahemolys.

 

 

Streptococcus agalactiae del 2 – provtagning

Här kommer andra delen av sammanfattningen från vårt seminarium om Streptococcus agalactiae.  Nästa del kommer att handla om diagnostik.

Provtagning vid Streptococcus agalactiae-misstanke

Provtagning kan ske på besättningsnivå, konivå eller juverdelsnivå. Vilken provtagning och vilken diagnostik som passar bäst beror på varför provet tas.

Tankmjölksprov

Prov på besättningsnivå görs framförallt via tankmjölk och bara med hjälp av PCR-diagnostik som är känsligare än odling. Det är viktigt att vara medveten om att det blir en väldigt stor utspädningseffekt i tankmjölk. Man kan räkna med att hitta en smittad ko bland 50-100 kor i tanken men det beror på hur mycket bakterier kon utsöndrar vid provtagningstillfället. Ofta mjölkar kon mindre på den smittade juverdelen vilket gör att utspädningseffekten blir ännu större.

Själva provtagningen ska göras när alla djur man vill ha med finns i tanken. Omröraren ska ha varit på i minst 10 minuter. Tas provet från tappkranen bör tre gånger mängden mjölk som ryms i tappkranen hällas ut innan provet tas.

Proverna tas helst i mjölkrör som innehåller bronopol och därmed konserveras som vid provtagningstillfället.

Individprover

Det går inte att välja ut djur eller juverdelar för provtagning baserat på celltal eller CMT. Hälften av alla kor som bär på Streptococcus agalactiae har CMT 1-2 och en fjärdedel har ett celltal under 200 000 celler (CMT 1).

Vare sig diagnostiken sker med PCR eller odling är det viktigt att ta rena prover för att säkert kunna lita på resultatet. Juver och spene rengörs på samma sätt som vid provtagning för odling, se provtagningsanvisning här. Provtagning för PCR kan gärna göras genom samlingsprover på djurnivå och tas helst i mjölkrör med bronopol.

Individprover via provmjölkning

Prover kan också tas ut via provmjölkningen vilket är väldigt smidigt när det är många djur som ska provtas samtidigt. Observera att det finns en risk för så kallad ”carry-over”, det vill säga att bakterier från kon som mjölkas innan kommer med i provet från nästa ko. PCR:en detekterar både levande och döda bakterier och är mycket känslig. Bakterier som finns i miljö eller på spenhud kan detekteras om proverna inte tas aseptiskt.

Vid svagt positiva prover från provmjölkningsprover är det viktigt att ta om proverna på ett aseptiskt sätt, se provtagningsinstruktionen.

Streptococcus agalactiae – seminarium del 1 – Klinik, förekomst, patogenes och riskfaktorer

Igår höll Växa tillsammans med SVA ett seminarium om Streptococcus agalactiae – ”Streptococcus agalactiae hos mjölkkor”. Föreläsningar om klinik, förekomst, patogenes, riskfaktorer, provtagning, diagnostik, behandling, sanering och förebyggande åtgärder varvades med givande diskussioner och utbyte av erfarenheter.

Sammanfattning av varje område hittar du här:

  • Klinik, förekomst, patogenes och riskfaktorer – på den här sidan
  • Provtagning
  • Diagnostik – kommer inom kort
  • Behandling – kommer inom kort
  • Sanering och förebyggande åtgärder -kommer inom kort

Klinik, förekomst, patogenes och riskfaktorer

Streptococcus agalactiae

Streptococcus agalactiae är en grupp B-streptokock (GBS), inom gruppen finns en mängd olika stammar.

Klinik

Agalactiaeinfektion drabbar både äldre och yngre kor men framförallt lakterande. Subkliniska infektioner är vanligare än kliniska mastiter.

Infektionen leder ofta till höga celltal, nedsatt mjölkproduktion (-3,6 kg per ko och dag vilket är mer än tex vid Staphylococcus aureus-infektioner) och försämrad mjölkkvalitet.

Det är vanligt med höga bakteriehalter i mjölken framförallt tidigt i infektionen.

Förekomst

Streptococcus agalactiea (SRA) var en vanligt förekommande bakterie innan penicillinet introducerades.Till exempel i Danmark förekom bakterien i 20-30% av besättningarna under 50 talet.

I studier på kliniska mastiter i Sverige (utförda 1971/72, 1981/82, 2002/03) förekom SRA i mindre än 1% av alla fall av kliniska juverinflammationer.

I en stor tankmjölksstudie som genomfördes av Växa 2016 analyserades prover från nästan alla landets mjölkbesättningar med PCR-analys. 4% av alla besättningarna var positiva för SRA. Förekomsten varierar mycket mellan olika delar av landet. Högst prevalens har Halland, Västernorrland, Norrbotten och Skåne.

Streptococcus agalactiae är juverbunden och tillväxt av bakterien sker i juvret men man har i studier kunnat visa att bakterien överlever i miljön:

  • på händer och mjölkningskläder – upp till 10 dagar
  • kohud, förorenad med mjölk – cirka 14-21 dagar
  • mjölkfett – 14-21 dagar
  • gödsel – upp till 21 dagar
  • färskvatten – mindre än 4 veckor

Patogenes

Infektionen sker genom spenkanalen. Infektionsdosen är troligtvis låg (eventuellt 5-30 CFU). Invasionen tar 1-4 dagar och inflammationssymtomen kommer efter 3-5 dagar.

Smittspridning och riskfaktorer

Smittspridning till besättning sker framförallt genom inköp av djur men även via överföring från andra gårdar till exempel via avbytare mm.

Smittspridning inom gården sker framförallt vid mjölkning och riskfaktorer är:

  • ingen spendoppning
  • ingen sintidsbehandling
  • inga engångsdukar
  • dålig stimulering
  • dåligt underhåll av mjökningsanläggningen
  • inga handskar

Spridning från omgivningen förekommer också och riskfaktorer är mjölkläckage på båspall, förorenade båspallar och gångar, förorenade vattenkoppar/tråg, dålig stallmiljö och smutsiga kor.

Ytterligare riskfaktorer för spridning inom gården är att ge SRA-mjölk till kalvar, stora besättningar och om man inte är uppmärksam på mastitförekomst och bakteriefynd.

Den viktigaste smittkällan är ett infekterat juver.

Förebyggande åtgärder

Inga inköp av djur eller bara från konstaterat fria besättningar (Säker livdjurshandel).

Var uppnärksam på ökad mastitförekomst och bakteriefynd.

Skydda friska kor:

  • strikt gruppering och sektionering genom hela livslinjen,
  • goda mjölkningsrutiner
  • god hygien i stallet
  • ingen smittad mjölk till kvigkalvar i grupp och
  • genom att slakta ut kroniker

 

 

 

 

 

Går det att förebygga mastiter? Vad säger forskningen?

Titta gärna på den här intressanta videon där vår forskare Ann Nyman berättar om hur mastiter kan förebyggas: