Kontroll och behandling av mastit på IDFs mastitkonferens i Köpenhamn

Efter sista eftermiddagsfikat inleder huvudtalaren Päivi Rajala-Schultz från Helsingfors om sintiden. Historiskt har smittsamma mastitbakterier varit mest betydelsefulla och sintidsantibiotika har fungerat bra för att behandla dem. Generell sintidsbehandling med antibiotika var därför standard över stora delar av världen och ingick i den ursprungliga fempunktsplanen. När Päivi flyttade till USA från Finland fick hon en smärre chock då hon tidigare bara hört talas om selektiv sintidsterapi och nu för första gången fick höra om generell sintidsbehandling där alla kor behandlas med antibiotika, friska som sjuka. De senaste tio åren har dock intresset för selektiv sintidsbehandling ökat enormt. Päivi har gjort en hel del studier på detta där hon bland annat visat att övergång till selektiv sintidsbehandling från generell inte ger några negativa effekter på mjölkmängd i efterföljande laktation. Päivi menar dock att strategin måste anpassas efter gårdens förutsättningar.

Hur kan vi ytterligare förebygga nyinfektioner under sintiden?

  • Spenförslutare är ett bra alternativ (eller komplement) till antibiotika
  • Optimala sinläggningsrutiner: Abrupt eller gradvis sinläggning? Den abrupta är vanligast eftersom den är enklast, men kan leda till problem i högmjölkande kor, till exempel mjölkläckage och försenad bildning av keratinpluggen och därmed ökad risk för mastit. Med gradvis sinläggning kan mjölkmängden vid sinläggning minskas och den är därför att föredra. Det är troligen behagligare för kon med gradvis sinläggning.
  • Det finns eller har funnits läkemedel för att stoppa mjölkproduktionen eller för att minska aptit och foderintag.

Kortpresentationer:

Rama Falk från Israel berättar om ett ovanligt utbrott av MRSA-orsakad mastit. MRSA står för meticillinresistent Staphylococcus aureus och är så kallade gula stafylokocker som är resistenta mot flera olika sorters antibiotika. Gården som har utbrottet är en kibbutz med över 1000 kor. De tillämpar generell sintidsbehandling med antibiotika och mjölkar i en karusell. En dag hittades MRSA i tankmjölken. Det beslutades om individmjölkprover och många av korna hade juverinfektion med MRSA. 20 procent av dessa kor hade kliniska (synliga) symtom. Provtagningen utökades och bakterier hittades i spengummin och hos anställda men inte hos kalvar och ungdjur.

Dr SK Rana från Indien berättar om alternativ kontroll av mastit samt vilka bakterier som hittas vid mastit i Indien. Stafylokocker och streptokocker är de vanligaste bakterierna vid både klinisk och subklinisk mastit. Antibiotikaresistensen varierar med utbredd resistens hos klebsiella och varierande resistens hos koli och Staphylococcus aureus. Många av de sistnämnda är MRSA. I det alternativa kontrollprogrammet för mastit ingår: Diagnostik med CMT, etnoveterinärmedicin medicin istället för antibiotika samt oralt supplement av trisodiumcitrat (vars effekt jag är lite osäker på, läs gärna mer här: https://en.wikipedia.org/wiki/Trisodium_citrate)

Antibiotikaanvändningen har minskat i de områden i Indien där detta program införts.

Vidare berättar Håkan Landin om Mycoplasma bovis och Streptococcus agalactiae i Sverige. Han återkommer inom kort med mer info om detta.

Sist ut är Dimitri Valckenier från Belgien om olika arter av koagulasnegativa stafylokocker (KNS) och deras effekt på mjölkmängd och celltal. KNS är vanligt och självläkning är vanligt. Den vanligaste arten i denna studie var Staphylococcus chromogenes. Juverinfektion med denna bakterie gav ett högre celltal jämfört med friska juverdelar eller med andra KNS-arter. Dock sågs ingen effekt på mjölkmängd. Denna art ger också mer problem med kroniska mastiter.

Läs deras abstract här: https://www.idfmastitis2019.com/06-mastitis-management.html

Beteende och antibiotikaanvändning på IDFs mastitkonferens i Köpenhamn

Efter en god lunch är det dags för lite beteendevetenskap och antibiotikaanvändning.

Huvudtalaren Kristen Reyher från Bristols universitet i Storbritannien pratar om hur antibiotikaanvändningen kan minskas genom att vi alla deltar. Vi behöver arbeta efter ”En hälsa”-begreppet (One health), det vill säga att djur, människor, livsmedel och miljö är ett och samma. Mjölksektorn i Storbritannien har i princip slutat använda de mest kritiskt viktiga antibiotikasorterna enligt Världshälsoorganisationen (till exempel kinoloner och nyare generationens cefalosporiner) utan att de såg några negativa effekter på djurhälsan. I den brittiska gruppen ska alla intressenter inkluderas och de arbetar bland annat med motiverande samtal. Kunskap räcker inte! Man måste också vara motiverad. Det visade sig att brittiska lantbrukare var mycket motiverade att minska antibiotikaanvändningen på sina gårdar. De har infört ett intressant system där lantbrukare besöker varandra och där gårdsägaren får visa gården och deltagarna får komma med synpunkter (lite som våra Fokus- och Erfakurser kanske, fast utan kursmomentet). Delvis tycker jag att vi sedan länge i Sverige inkluderat alla intressenter i diskussionerna kring antibiotikaanvändning i mjölksektorn och att detta konsensustänkande är en av våra framgångsfaktorer.

Så följer de korta presentationerna:

Christian Scherpenzeel från Nederländerna som har utvärderat juverhälsoeffekterna av en minskad antibiotikaanvändning.

2013 bestämde den nederländska regeringen att antibiotikaanvändningen till djur skulle minska med 50 procent inom 5 år.

Arbetet att minska antibiotikaanvändningen inom mjölksektorn vilar på fyra grundpelare:

  • Transparens
  • Sluta med de mest kritiskt viktiga antibiotikasorterna (WHO)
  • Införa obligatoriskt förebyggande hälsoarbete på gårdarna.
  • Förbud mot förebyggande antibiotikabehandling inklusive generell sintidsbehandling.

Trots den drastiskt minskade sintidsantibiotikaanvändningen sågs ingen ökning av annan antibiotikaanvändning och inte heller några större negativa effekter på juverhälsan. Dock poängterar Christian att sintidsbehandlingsstrategier bör skräddarsys för varje gård.

Valerie-Beau Pucken från Schweiz om hur kollegor kan lära av varandra.

Schweiziska veterinärer träffades i fokusgrupper för att diskutera juverhälsa och antibiotikaanvändning. Varje veterinär valde ut fem gårdar där juverhälsa och antibiotikaanvändning följdes under studietiden. Användningen av framför allt sintidsantibiotika minskade medan det inte var lika tydligt för annan antibiotika. Juverhälsan försämrades inte.

Bart van den Borne om hur rutinerna för antibiotikaanvändning skiljer sig mellan schweiziska lantbrukare:

Det visade sig att de fransktalande bönderna behandlade mer och följde riktlinjer i mindre utsträckning samt att gårdar upp i bergen behandlade mindre än de låglänt belägna gårdarna. Grupptillhörighet och inställning styrde antibiotikaanvändningen.

Slutligen Jorge Pinto Ferreira från OIE (världsdjurhälsoorganisationen) om hur OIE:s riktlinjer kan leda till klok antibiotikaanvändning inom mjölksektorn. Redan 1948 nämndes problemet med antibiotikaresistens första gången inom OIE så de har jobbat länge med frågan. OIE:s arbete med antibiotika vilar på fyra pelare:

Öka medvetande och kunskap

Övervakning

Stötta klokt ledarskap och kapacitetsuppbyggnad

Uppmuntra tillämpningen av riktlinjerna.

Vi fick också titta på en film om hur riktlinjerna tas fram: https://www.youtube.com/watch?v=_ZeCArD-z0k

OIE menar att de mest kritiskt viktiga antibiotikasorterna inte ska användas förebyggande eller som förstahandsalternativ. Kommunikation är en viktig del av OIE:s verksamhet och här kan ni se ett poppigt exempel på det: https://www.youtube.com/watch?v=QoUqO5dNhDw

Här kan du läsa denna sessions abstract: https://www.idfmastitis2019.com/04-social-sciences.html

Diagnostik på IDFs mastitkonferens i Köpenhamn

Efter första fikapausen är det dags för en session om diagnostik. Volker Krömker inleder om snabbtester för gårdsodlingar för bakteriologi. Det finns många sådana tester på marknaden. De har olika sensitivitet och specificitet, kräver olika mängd arbete samt skiljer i pris och snabbhet. De skiljer sig också i hur många bakteriearter de kan skilja ut. Viktiga aspekter att ta hänsyn till är: lagstiftning, avfall, testets hållbarhet och kostnad samt risker för personal. Fördelar när du väl har testet på din gård är snabbheten, logistiken och tillgängligheten. Volker menar att dessa gårdsodlingar/snabbtester kan vara till stor hjälp för att fatta rätt beslut om antibiotikabehandling. Jag ser inte riktigt samma behov i Sverige då våra antibiotikariktlinjer i de flesta fall ger oss tillräckligt stöd hur mastiten ska behandlas. Men visst skulle det vara bra med ett snabbtest som kunde skilja mellan gramnegativer och grampositiver redan vid veterinärbesöket. För att gårdstesterna ska fungera är det viktigt att proverna tas sterilt, att de kompletteras med rutinmässiga labbodlingar och med resistenstester, att lantbrukaren har förståelse för hur ett beslutsträd kan se ut i samband med gårdsodling samt att säkerheten på gårdslabbet är hög. Volker betonar att dessa tester främst ska användas för att kunna fatta ett behandlingsbeslut. För alla andra åtgärder bör centrala labb användas.

Så kommer ett gäng kortare presentationer:

Lärke Boye Astrup (på bilden) från Danmark om validering av gårdsodling:

  • 32 procent av gårdsodlingarna var blandflora vilket var oroande
  • 29 olika agens hittades på labbet (svårt att hitta alla dessa med gårdsodling).

Karin Knappstein från Tyskland om utvärdering av tre snabbtester för odling av bakterier (mastDecide, VetoRapid, Petrifilm):

  • 14,5 procent blandflora
  • Testerna skiljde sig i sensitivitet och specificitet för hur väl de kunde diagnostisera negativ växt, grampositiver och gramnegativer samt i antal bakteriarter som kunde hittas.
  • I VetoRapid kunde isolat användas för vidare resistensundersökning och bedömdes vara det bästa testet i denna studie.
  • De olika testerna hade fördelar och nackdelar i handhavandet (se bild).

Anne Schmenger från Tyskland om sociologiska aspekter på att införa gårdsodlingar:

  • Mer än hälften av lantbrukarna avvek från beslutsträdet, till exempel genom att behandla med antibiotika trots att de enligt odlingsresultatet inte skulle behandla, men också det motsatta, att de inte behandlade trots att de borde.
  • Minst antibiotika användes i den gruppen som följde beslutsträdet.
  • Många lantbrukare var rädda för fler kroniker och återfall om de inte behandlade.
  • Lantbrukarna var också rädda för att kliniska symtom skulle förvärras eller att korna inte svarade på behandling.
  • Annes slutsats var att: Djurägare generellt överskattar betydelsen av antibiotika, de vill minska antibiotikaanvändningen men de vill vara säkra på att förändrade rutiner inte leder till mer mastit.

Sist ut är vår egen Ann Nyman från Växa Sverige. Hon kommer att sammanfatta sin presentation i ett senare inlägg.

Läs deras abstract här: https://www.idfmastitis2019.com/02-diagnostics.html

Mastit och ekonomi på IDFs mastitkonferens i Köpenhamn

Först ut är Henk Hogeveen från Wageningens universitet i Nederländerna. Han pratar om varför ekonomi är viktigt när du jobbar med juverhälsa. Ekonomi och effektivitet hänger ihop och effektivitet har betydelse för hållbarhet. Mer effektiva mjölkkor är bättre för miljön och klimatet. Ett traditionellt sätt att uppskatta kostnader är: Total kostnad = förluster (ex produktion) + utgifter (ex medicin och arbetskraft). Ett annat sätt att titta på kostnader är att mäta ”misslyckandekostnader” (failure costs) som kan vara behandling, förluster (nedsatt mjölkproduktion, dödlighet), men också nya fall av sjukdom. Här blir den totala kostnaden = misslyckandekostnader + kostnader för förebyggande arbete. Förebyggande kostnader i sin tur är:  arbetskraft + investeringar + förbrukningsvaror. Det skiljer sig dock mellan studier och mellan länder. En studie av misslyckandekostnader för såväl klinisk som subklinisk mastit på fyra ekogårdar i Tyskland, Spanien, Frankrike, Sverige visade att Tyskland hade lägst kostnader och Spanien högst. Det är också viktigt att väga behandlingskostnader mot förluster.  En studie på kospecifik behandling av klinisk mastit under laktation visade att mer intensiva behandlingar ofta var dyrare. Men det beror på massa faktorer som typ av bakterier, kons ålder, mjölkproduktion med mera. Treat simple! säger Henk. Henk betonar också att nyinfektioner är mycket kostsamma och att de bör undvikas till varje pris. Några ord om sintidsbehandling: Generell sintidsbehandling är dyrare. Men i besättningar med dålig juverhälsa kan det ändå vara lönsamt. Slutligen siar Henk lite om framtiden där han tror vi behöver fokusera mer på nyinfektioner istället för att bara räkna på befintlig sjuklighet. Vi måste också inkludera fler aspekter än bara kronor och ören, som antibiotikaanvändning och resistens samt djurvälfärd. Henk menar att vi kan använda ekonomi för att motivera lantbrukare att jobba förebyggande för bättre juverhälsa, särskilt om vi kan visa att förbättrad djurvälfärd inte behöver kosta pengar.

IDF mastitkonferens i Köpenhamn

Efter ett långt uppehåll på bloggen är det äntligen dags för lite aktivitet. Jag befinner mig i Köpenhamn på en internationell mastitkonferens arrangerad av International Dairy Federation (IDF). Jag anlände igår kväll och har redan sett många svenska kollegor på plats, från bland annat SVA, SLU, Växa Sverige, Distriktsveterinärerna och flera privata företag. Själv är jag här både med min bangladeshiska grupp och min doktorand från Rwanda (mer om det senare). Jag hoppas kunna rapportera om intressanta föreläsningar och posterpresentationer och tänker också be mina kollegor att gästspela lite på bloggen. Häng med!

Nordiskt mastitseminarium

Josef Dahlberg från SLU presenterar sin studie om mastit och smärta

I dagarna två har vi haft ett nordiskt mastitseminarium på SVA. Seminariet var en del av ett nordiskt nätverksprojekt finansierat av NKJ (Nordisk kommitté för jordbruks- och livsmedelsforskning). Inbjudna forskare och representanter för branschorganisationer från Norge, Finland, Danmark och Sverige träffades för att lyssna på de senaste rönen om pågående projekt och diskutera hur vi kan bedriva gemensam nordisk forskning. Några av resultaten från forskningspresentationerna var:

  • Differentierat celltal är ett bra verktyg för att kunna diagnosticera olika typer av mastit (Danmark)
  • Mastitdiagnostik är komplext – olika experter tolkar samma resultat på olika sätt
  • Det är viktigt men svårt att ta bra prover, 32 procent av alla prover i en dansk mastitstudie var kontaminerade.
  • PCR-undersökning ger fler positiva resultat, även bland friska kor
  • Det finns risk för allvarliga metodfel vid undersökning av mjölkens mikrobiom (Finland).
  • Främst selektiv sintidsterapi i Finland, men i AMS- och i större besättningar ökar användningen av generell sintidsterapi med antibiotika.
  • Spontanläkning av Mycoplasma bovis tycks förekomma under sintiden hos estniska kor.
  • Mycoplasma bovis hos estniska kor ger sänkt mjölkproduktion och förhöjt celltal.
  • Över 70 procent av svenska tankmjölksprover innehåller Staphylococcus aureus
  • Om kon mår bra mår lantbrukaren bra. Uppfattningen av om celltalet är högt eller lågt är viktigare för hur lantbrukaren mår än det faktiska tankcelltalet (Sverige).
  • Höggradig klinisk mastit ger smärta som kan avläsas med hjälp av en smärtskala för kor (Sverige).
  • Juvereksem är vanligt i hos svenska mjölkkor.
  • E. coli kan ge allvarliga utbrott av mastit i norska fårbesättningar.

Lisa Ekman, SLU och SVA, presenterar sitt doktorandprojekt om juversår.

Och från diskussionerna:

  • Vi behöver nordisk forskning! Vi har låg antibiotikaanvändning, mycket AMS och bra data.
  • Vi vet så mycket redan, kunskapsöverföring är nyckeln. Motiverande samtal kan vara en viktig väg framåt.
  • Om veterinärerna följde riktlinjerna skulle Norge och Danmark kunna minska sin antibiotikaanvändning med 30 till 60 procent.
  • Vi behöver bättre behandlingsprotokoll.
  • Vi behöver kunna hitta den självläkande kon.

 

 

 

 

 

 

 

 

Så behandlas kolimastit.

Jag får en hel del frågor om hur akut klinisk kolimastit bör behandlas. Mitt grundförslag, som är i enlighet med riktlinjer och föreskrifter, är:

  • Behandla understödjande. Ingen antibiotika.

Om du (före provtagning) är osäker på om det är en koli eller en stafylokock (eller annan grampositiv) som är orsak till mastiten:

  • Behandla understödjande och sätt in penicillin. Läs av plattan dagen efter och sätt ut penicillinet om det växer koli.

Om du prompt vill behandla med antibiotika vid misstänkt koli (tex nykalvad jättesjuk ko):

  • Sätt in kinolon och följ föreskriften (D9) med provtagning och resistensbestämning.

Undvik trimsulfa som är ett ganska dåligt mastitantibiotika. Trimsulfa har svårt att komma upp i terapeutiska koncentrationer i juvret och bryts delvis ner av mjölk.

Mjölkprov ska alltid tas (foto: Åsa Lundberg Växa Sverige)

 

 

 

 

 

 

Mastitkonferens Sardinien – får och get. Sista inlägget nr 6.

Dag 2 fick vi äntligen komma ut och titta på djur! Vi besökte en gård med sardiska mjölkfår som producerade pecorino-ost.

Bra med skoskydd vid besättningsbesök

Dag 3 presenterade olika lokala forskare resultat från forskning utförd på Sardinien som är ett centrum för får- och getforskning i Italien. Bland annat så presenterades resultat från forskning runt så kallad proteomik, där proteiner studeras. I detta fall letade forskarna efter mjölkprotein som kan användas som en markör för mastit. Och de har hittat en som heter katelicidin som är väl korrelerad med celltal och bakteriologi, men har högre sensitivitet och specificitet. Katelicidin är ett mjölkprotein som har antibakteriella egenskaper och alltså ökar i mängd vid en infektion. Att leta efter detta protein med så kallad elisa-metodik är en billig och snabb metod som är enkel att utföra på de flesta labb.

Slutligen presenterade läkemedelsföretaget Hipra sitt vaccin mot stafylokockmastit hos får och get. I en studie på spanska manchego-producerande mjölkfår sågs minskat celltal, ökad mjölkproduktion och en bättre lönsamhet i vaccinerade jämfört med ovaccinerade tackor.

En liten fåraherde

Mastitkonferens Sardinien – får och get nr 5

Vackra betesmarker på Sardinien

Tre italienska föreläsare presenterade olika strategier för hur mastit kan förebyggas. För att sanera en fårbesättning från Staphylococcus aureus bör man inleda med en total provtagning av alla djur. Detta bör ske efter lamning och före sinläggning. Positiva djur ska isoleras tills de kan slås ut. Det är ingen större idé att behandla med antibiotika. Möjligen kan unga och värdefulla djur sintidsbehandlas, men då är det mycket viktigt med en uppföljande provtagning efter lamning. Antibiotika kan dock vara livräddande vid klinisk mastit, men oftast försvinner inte själva bakterien varför tackan ändå bör slås ut så småningom. Vidare bör smittskyddet stärkas. Använd mjölkningshandskar och spendopp, inför strikt mjölkningsordning där aureustackor mjölkas sist, undvik vakuum-fluktuation och övermjölkning (om man ej har automatiska avtagare). Se till att mjölkningsanläggningen är fri från aureus. Se över funktion och diskning. Ta hjälp av en tekniker från företaget! Byt spengummin enligt rekommendation. Ha koll på vattnet som används vid mjölkning så att det har godtagbar hygienisk kvalitet. Det finns ett vaccin som används en del nere på kontinenten. Och när besättningen blivit fri, köp inte in aureus igen. Undvik livdjursinköp. Om ni måste köpa, se till att ta mjölkprov. Aureus sprids främst mellan djur, men miljön kan ha betydelse så se därför till att det är torrt och rent runt tackorna. Motsvarande rekommendationer kan med fördel användas även i en getbesättning.

CMT är en bra metod för att hitta tackor med osynliga juverinflammationer

Mastitkonferens Sardinien – får och get nr 4

Simone Dore från Sardinien berättade att mjölkfåren är mycket viktiga på Sardinien. De ger främst mjölk till ost och besättningsstorleken är omkring 200 får per gård. Hos får är koagulasnegativa stafylokocker (KNS), aureus och pseudomonas de vanligaste bakterierna vid mastit och hos get KNS och aureus. Mycoplasma agalactiae, en bakterie vi inte har i Sverige, förkommer också. Marco Pittau från Universitetet i Sassari, Sardinien berättade vidare att mykoplasmerna är en särskild sorts bakterie. De är mycket små och talar en alldeles egen dialekt. De har också en livsstil som påminner om parasitens. De fastnar lätt i kroppens olika vävnader och kan ge upphov till en mängd olika sjukdomar, som mastit, infektion i leder, lunga, ögon och öra samt även abort. Antonio Quasso berättade vidare om Sardiniens CAE-program som påminner om det norska där killingarna tas direkt från modern och föds upp isolerade från resten av gården. De äldre getterna slaktades så småningom ut och ersattes med de friska killingarna. Viktigt med motiverade djurägare och att isoleringen mellan friska och smittade djur är total. Fria gårdar har ett lägre celltal, en högre mjölkproduktion och ett högre fett- och proteininnehåll i mjölken.

Fernando Souza från Universitetet i Sao Paolo, Brasilien poängterade att celltal är lika med mastit i de flesta fall. Hos får bör ett tröskelvärde för tankmjölkcelltal vara 200–500 000 celler/ml för om gården har problem med juverhälsa eller ej. För get finns ingen konsensus kring lämpligt tröskelvärde. Studier har angett så skilda värden som 270 000 celler/ml upp till 2 miljoner. En svensk studie har föreslagit 325 000 celler/ml för våra förhållanden. Det är viktigt att komma ihåg att getens celltal varierar mycket mer än fårets och därför är det extra viktigt med upprepade provtagningar.