MRSA hos mjölkkor i Sverige

Foto: Bengt Ekberg

MRSA förekommer sporadiskt hos svenska mjölkkor. SVA har hittat MRSA i åtta anonyma mjölkprover i en screening som pågått sedan 2010.

Penicillinasproducerande isolat av Staphylococcus aureus från mjölkprover som kommer till SVA avkodas och undersöks med PCR med avseende på MRSA. Sex av de åtta isolaten har tillhört den typ som kallas MRSA med mecC. Dessutom påvisades ett MRSA-utbrott 2012 i en mjölkbesättning med känd identitet. Isolaten från gården var av en typ som förekommer hos människor och det är troligt att djuren smittades från en människa. Smittan var spridd bland ett flertal mjölkkor och några ungdjur i besättningen.

Den typ av MRSA som kallas LA-MRSA och som är mycket spridd bland grisar i många länder har inte hittats hos svenska mjölkkor. Sammantaget visar fynden att MRSA finns hos svenska mjölkkor, men är inte vanligt förekommande.

Ansvarsfull användning av antibiotika till svenska kor

Den totala förskrivningen av antibiotika minskar och smalspektrigt penicillin utgör en allt större del av den totala förskrivningen. Det är positiva trender som visar att svenska mjölkproducenter och veterinärer använder antibiotika på ett ansvarsfullt sätt.

Marie Jansson Mörk, epidemiolog på Växa Sverige sammanställer årligen antibiotikaanvändningen (antibakteriella medel för systemiskt bruk) i kokontrollanslutna besättningar. Uppgifterna baseras på veterinär rapportering till djursjukdata. Den totala förskrivningen av antibiotika till mjölkkor var 11,1 förskrivningar per 100 ko-år under 2016. En mycket låg siffra. Den största delen antibiotika skrivs ut för behandling av mastit (65 %), följt av klöv- och benproblem (12 %), övriga infektionssjukdomar (11 %), reproduktionsstörningar (7 %) och övriga sjukdomar (6 %).

Penicillin är i Sverige oftast förstahandsvalet när sjuka kor behöver antibiotika. Det är ett smalspektrigt antibiotikum vilket betyder att det påverkar ett fåtal bakteriearter och därmed bidrar mindre till resistensutveckling än bredspektriga antibiotika dit tetracyklin, kinoloner och ceftiofur hör. Under 2016 stod penicillin för 88 procent av alla förskrivningar av antibiotika till mjölkkor, en ökning med cirka 3 procentenheter från föregående år. Över 90 procent av mastiterna och 88 procent av de klöv- och benproblem som behandlades med antibiotika behandlades med penicillin. Den för människa så viktiga antibiotikasorten ceftiofur används nästan inte alls till svenska kor vilket är mycket glädjande då den behöver sparas till sjuka människor.

Svenska mjölkbönder och veterinärer kan känna sig stolta över den låga och kloka användningen av antibiotika på svenska gårdar. Den kanske viktigaste anledningen till detta är att svenska kor har så låg sjuklighet. Friska kor behöver inte antibiotika.

Fortsättning KNS-seminarium i Gent, efter lunch. Sista inlägget.

Eftermiddagens huvudföreläsare Wilma Ziebuhr från Tyskland är inte veterinär utan läkare och hon pratar så klart om KNS hos människor. Stafylokocker kan vara en del av normalfloran, men de är också en av de vanligaste infektionerna hos människa. Staphylococcus epidermidis är den viktigaste KNS-arten hos människa och den är ofta resistent mot antibiotika. Ett stort problem inom humansjukvården är kateterassocierade infektioner. Wilma berättar en skrämmande historia om en ung man med leukemi som efter en lyckad benmärgstransplantation fick en infektion med S. epidermidis via en kateter. Den var multiresistent och patienten svarade inte på behandling utan avled på grund av att infektionen spreds i kroppen och slog ut alla vitala organ. Och detta på grund av en bakterie som vi tycker är ganska ofarlig hos korna. Humana S. epidermidis producerar ofta biofilm som ytterligare gör att de är svåra att kontrollera. Wilma menar också att KNS-bakterier kan innebära en viktig reservoar för spridning av resistensgener till S. aureus.

Korta presentationer KNS-seminarium i Gent dag 2.

Vi var många nordbor på plats och många av oss hade presentationer. Till exempel Gunnar Dalen, industridoktorand på norska Tine som berättar att KNS-arterna skiljer sig beroende på inhysning och mjölkningssystem. I den här studien var S. epidermidis (liksom i Sverige) vanligast.

Näste man är Yasser Mahmmod från Danmark som presenterar resultat från en studie om KNS på huden och i mjölk, i robotbesättningar. Totalt hittade de 16 KNS-arter, 15 på huden och 10 i mjölken. Förekomsten av KNS var 5 procent i mjölken och på spenhuden 37 procent. S. epidermidis och S. equorum var vanligast i mjölk. S. equorum, S. haemolyticus och S. xylosus var vanligast på huden.

I Vallonien, Belgien är andelen KNS vid kronisk mastit 20 procent enligt en studie på 11 gårdar. S. xylosus var vanligast.

Ytterligare en studie från Belgien (men från Flandern) visar att flera KNS-arter finns i träck. S. rostri var vanligast i denna studie. Träck kan därmed vara en potentiell smittkälla för juvret. Men flera av arterna i denna studie hade också skyddande egenskaper.

Själv hade jag tre presentationer på mötet. En om kor i Rwanda, en om får i Sverige och en om kameler i Kenya. I Rwanda liksom i Sverige är S. epidermidis det vanligaste fyndet vid subklinisk mastit. De flesta producerar betalaktamas. Hos svenska kött- och pälsproducerande får är KNS det vanligaste fyndet hos tackor med kliniskt friska juver och vanligast av dem är S. simulans. De flesta får-KNS-bakterierna är känsliga för penicillin, men alla S. xylosus är resistenta. Slutligen är S. simulans hos kameler med kliniskt friska juver den vanligaste KNS-arten.

Tack och hej från Gent i Belgien!

Fortsättning KNS-seminarium i Gent, efter lunch.

Eftermiddagens huvudföreläsare Wilma Ziebuhr från Tyskland är inte veterinär utan läkare och hon pratar så klart om KNS hos människor. Stafylokocker kan vara en del av normalfloran, men de är också en av de vanligaste infektionerna hos människa. Staphylococcus epidermidis är den viktigaste KNS-arten hos människa och den är ofta resistent mot antibiotika. Ett stort problem inom humansjukvården är kateterassocierade infektioner. Wilma berättar en skrämmande historia om en ung man med leukemi som efter en lyckad benmärgstransplantation fick en infektion med S. epidermidis via en kateter. Den var multiresistent och patienten svarade inte på behandling utan avled på grund av att infektionen spreds i kroppen och slog ut alla vitala organ. Och detta på grund av en bakterie som vi tycker är ganska ofarlig hos korna. Humana S. epidermidis producerar ofta biofilm som ytterligare gör att de är svåra att kontrollera. Wilma menar också att KNS-bakterier kan innebära en viktig reservoar för spridning av resistensgener till S. aureus.

KNS-seminarium i Gent, dag 2, korta presentationer efter kaffet.

Olav Österås från Tine i Norge berättar att många av deras koagulasnegativa stafylokocker är resistenta mot antibiotika. Det är betydligt vanligare med penicillinresistens hos KNS än hos Staphylococcus aureus. Nästan en tredjedel av KNS-bakterierna är resistenta mot penicillin. Det är också en skillnad i penicillinresistens mellan årstiderna, dock oklart varför. I Norge rekommenderas oftast ingen behandling vid KNS-mastit. S. simulans är vanligaste KNS-arten i Norge (liksom i Danmark). Marte Fergestad, norsk doktorand berättar att belgiska KNS-bakterier är mer resistenta mot antibiotika än de norska KNS-bakterierna. De belgiska bakterierna är också i mycket större utsträckning multiresistenta.

En studie från Kanada visar att kor med KNS-infektion har ungefär samma juverhälsa och mjölkproduktion som kor utan juverinfektion. Liknande resultat kommer också från Belgien där förstakalvare med KNS-infektion i tidig laktation inte producerar mindre mjölk än friska kor. Dock har de lite högre celltal. På juverdelsnivå.

Ann Nyman från SVA berättar om sin KNS-studie. I Sverige är S. epidermidis vanligast, följd av simulans, chromogenes och haemolyticus. I denna studie sågs en tydlig celltalsstegring hos kor och i juverdelar som hade KNS. Dock var det en skillnad emellan de olika arterna. Andelen penicillinresistens varierar mellan 0 och 100 %. Läs mer om hennes studie ett tidigare inlägg här på bloggen.

Några korta presentationer från KNS-seminariet i Gent.

En vanlig metod i Kanada för att mäta antibiotikaanvändning på gård är ”skräpkorgsmetoden” där alla slängda antibiotikabehållare räknas efter en viss tid. De flesta gårdarna i denna studie använde penicillin eller penicillinkombinationer. Men tredje generationens cefalosporiner var nästan lika vanligt (tyvärr). Forskargruppen tittade sedan på antibiotikaresistens hos KNS-bakterierna. De kunde då se att resistens var vanligast just för de antibiotika som ofta används på kanadensiska gårdar. Det gällde dock bara penicillin, tredje generationens cefalosporiner och makrolider. För övriga antibiotikasorter fanns inga samband mellan användning och antibiotikaresistens. Dessutom sågs bara ett samband mellan användning och resistens vid systemisk användning av antibiotika (det vill säga då antibiotika sprutas i halsmuskeln) och inte om gården bara använde intramammarier. Vidare sågs ingen skillnad i antibiotikaresistens hos KNS-bakterier mellan gårdar som använde selektiv sintidsterapi och dem som behandlade alla kor vid sinläggning.

Suvi Taponen från Finland visade att Staphylococcus aureus har många fler virulensgener är KNS-bakterierna. Det betyder att Staphylococcus aureus har en kraftigare sjukdomsframkallande förmåga än KNS. Men det finns skillnader mellan KNS-arter. S. simulans hade fler virulensgener än de andra KNS-bakterierna (som undersöktes i denna studie). Dock kunde de i denna studie inte se någon skillnad i sjukdomsframkallande förmåga (på gennivå) mellan KNS vid klinisk eller subklinisk mastit.

Seminarium i Gent om koagulasnegativa stafylokocker, dag 2.

Dagen inleddes med huvudföreläsaren DeBuck (som faktiskt har en egen KNS uppkallade efter sig) från Kanada som liknade KNS-bakterierna som en maffia. Han menar att vissa bakterier som till exempel Mycobacterium avium spp. paratuberculosis arbetar som ensamma förbrytare. De behöver inga andra smittämnen för att ge sjukdom; i detta fall paratuberkulos. Andra bakterier, som treponema, liknar han vid Bröderna Dalton. De verkar ihop med andra bakterier och i detta fall får kon digital dermatit. KNS-bakterierna är mer som en maffiafamilj:

De har en familjestruktur, de är utbytbara och svåra att identifiera, de är opportunistiska och bedriver beskyddarverksamhet, de kan vara såväl specialister som generalister, de kan orsaka ekonomiska förluster och de kan vara våldsamma, de kan locka till sig polisceller och slutligen kan de vara mycket resistenta mot kontroll.

Det finns 52 olika arter av KNS. Förekomsten i olika studier i olika länder varierar men den kan vara ganska hög. Det råder motstridiga uppgifter om hur mycket skada de orsakar.

Det finns många faktorer hos KNS-bakterierna som gör dem potentiellt sjukdomsframkallande. De olika arterna har olika gener som styr vidhäftning till juvervävnad, vävnadsskada, skydd mot immunsystemet och förmåga att bilda gifter. KNS-arterna är mycket olika sinsemellan men alla tycks ha förmågan att interagera med värden, kon.

Var finns KNS-bakterierna? I miljön, i juvret, på kons hud? Det varierar och beror delvis på vilka av de ovannämnda generna just den bakteriearten har.

En annan viktig egenskap hos KNS-bakterierna är att många av dem är resistenta mot antibiotika.

Dessutom: Många föreläsare tycker att KNS istället ska benämnas icke-aureus-bakterier. Det är mer korrekt då det finns aureus-sorter som är koagulasnegativa.

Seminarium om koagulasnegativa stafylokocker dag 1

Jag och min SVA-kollega Ann Nyman (som är en riktig KNS-nörd) befinner oss i Gent i Belgien för ett tvådagars seminarium om koagulasnegativa stafylokocker, som ofta förkortas KNS. Så här skriver vi om KNS på SVA:s webbplats:

KNS är ett samlingsnamn på en grupp stafylokocker som oftast orsakar subklinisk eller lindrig klinisk mastit. Bakterierna kan orsaka enstaka fall av mastit i en besättning men kan ibland orsaka besättningsproblem med smittsamt förlopp och förhöjda celltal. Vissa arter av KNS är mer virulenta än andra. Data tyder också på att spridningsmönstret varierar mellan arterna. Vissa sprids oftast från juver till juver medan andra oftast sprids från omgivningen till juvret.

KNS är vanliga vid mastit i hela världen, både på ko och på andra djurslag. Några av föredragshållarna idag spekulerade i om KNS kan ha en skyddande effekt och till och med ha antibakteriella egenskaper. I så fall skulle en KNS-infektion kunna skydda juvret mot en infektion med till exempel Staphylococcus aureus. Studierna är dock motstridiga och det råder idag ingen konsensus om KNS är sjukdomsframkallande eller skyddande. Men då det finns så många olika KNS-arter finns sannolikt båda dessa egenskaper representerade i gruppen. Enligt en av de presenterande forskarna kan den skyddande effekten delvis bero på att mer än en femtedel av KNS-arterna producerar bakteriociner, det vill säga ämnen som produceras av vissa bakteriestammar och som har dödande effekt på andra stammar av samma eller annan, närstående art (källa Karolinska institutet 2017). En annan forskare visade att vissa KNS-arter hämmar andra KNS-arters och även Staphylococcus aureus förmåga att bilda biofilm, som är en viktig del av stafylokockernas sjukdomsframkallande egenskaper.

Kristine Piccart från hemmauniversitetet i Gent var alldeles nybakad som doktor. Igår disputerade hon på sin avhandling om KNS och presenterade idag en delstudie som visade att KNS-arten S. chromogenes är mer juverbunden än S. fleurettii (ny art för mig får jag erkänna) som är mer att betrakta som en miljösmitta. Den förstnämnda stannade kvar längre i juvret medan S. fleurettii snabbt eliminerades efter experimentell infektion. Dock gav båda bakterierna endast lindriga symtom på mastit.

Dessutom: En helt ny kunskap för mig är att KNS används som startkultur vid fermentering av kött, som till exempel salami.

Imorgon är en annan dag och då ska Ann och jag prata om våra studier på ko, får och kamel, i Sverige, Kenya och Rwanda.

Läs mer om KNS hos SVA:

http://www.sva.se/djurhalsa/notkreatur/endemiska-sjukdomar-notkreatur/mastit-notkreatur/mastit-orsakad-av-koagulasnegativa-stafylokocker-kns-notkreatur

 

 

 

Streptococcus agalactiae del 3 – diagnostik i fält

Det är viktigt att så tidigt som möjligt upptäcka att bakterien finns i besättningen. Enligt ett examensarbete från 2010 är det vanligt att smittan upptäcks i samband med rutinmässig bakeriologisk odling av kor med höga celltal eller i samband med odling vid klinisk mastit.

Det finns idag tre sätt att upptäcka Streptococcus agalactiae – genom diagnostik i fält, odling på laboratorium och PCR-diagnostik.

Diagnostik i fält

Diagnostik i fält innebär att kliniskt verksamma veterinärer själva odlar ut prover från kor med juverinflammationer. I prover från kliniska mastiter är växten ofta riklig och i renkultur. Har bakterien ett typiskt utseende är den då lätt att upptäcka.

Vid sparsam växt i blandflora, som är vanligare vid subkliniska mastiter, är det svårare att upptäcka Streptococcus agalactiae

I prover från subkliniska mastiter (höga celltal) växer det ofta färre bakterier som kan vara svåra att upptäcka i en blandflora. Vi rekommenderar att man alltid skickar prover från subkliniska mastiter till ett ackrediterat laboratorium.

 

 

Agglutinationstest för streptokocker
Katalastest

I fält kan man använda sig av enklare tester, till exempel katalastest och agglutinationstest för streptokocker för att få hjälp med diagnostiken. Det är viktigt att skicka in stammar för verifiering om bakterien inte påträffats i besättningen tidigare.

Streptococcus agalactiae utan hemolys

Vissa ovanligare stammar av Streptococcus agalactiae saknar helt hemolys och är då svåra att upptäcka och diagnosticera i fält. Det är därför viktigt att skicka in stammar för typning om det dyker upp nya sorters streptokocker i en besättning även om de saknar betahemolys.

 

 

Streptococcus agalactiae del 2 – provtagning

Här kommer andra delen av sammanfattningen från vårt seminarium om Streptococcus agalactiae.  Nästa del kommer att handla om diagnostik.

Provtagning vid Streptococcus agalactiae-misstanke

Provtagning kan ske på besättningsnivå, konivå eller juverdelsnivå. Vilken provtagning och vilken diagnostik som passar bäst beror på varför provet tas.

Tankmjölksprov

Prov på besättningsnivå görs framförallt via tankmjölk och bara med hjälp av PCR-diagnostik som är känsligare än odling. Det är viktigt att vara medveten om att det blir en väldigt stor utspädningseffekt i tankmjölk. Man kan räkna med att hitta en smittad ko bland 50-100 kor i tanken men det beror på hur mycket bakterier kon utsöndrar vid provtagningstillfället. Ofta mjölkar kon mindre på den smittade juverdelen vilket gör att utspädningseffekten blir ännu större.

Själva provtagningen ska göras när alla djur man vill ha med finns i tanken. Omröraren ska ha varit på i minst 10 minuter. Tas provet från tappkranen bör tre gånger mängden mjölk som ryms i tappkranen hällas ut innan provet tas.

Proverna tas helst i mjölkrör som innehåller bronopol och därmed konserveras som vid provtagningstillfället.

Individprover

Det går inte att välja ut djur eller juverdelar för provtagning baserat på celltal eller CMT. Hälften av alla kor som bär på Streptococcus agalactiae har CMT 1-2 och en fjärdedel har ett celltal under 200 000 celler (CMT 1).

Vare sig diagnostiken sker med PCR eller odling är det viktigt att ta rena prover för att säkert kunna lita på resultatet. Juver och spene rengörs på samma sätt som vid provtagning för odling, se provtagningsanvisning här. Provtagning för PCR kan gärna göras genom samlingsprover på djurnivå och tas helst i mjölkrör med bronopol.

Individprover via provmjölkning

Prover kan också tas ut via provmjölkningen vilket är väldigt smidigt när det är många djur som ska provtas samtidigt. Observera att det finns en risk för så kallad ”carry-over”, det vill säga att bakterier från kon som mjölkas innan kommer med i provet från nästa ko. PCR:en detekterar både levande och döda bakterier och är mycket känslig. Bakterier som finns i miljö eller på spenhud kan detekteras om proverna inte tas aseptiskt.

Vid svagt positiva prover från provmjölkningsprover är det viktigt att ta om proverna på ett aseptiskt sätt, se provtagningsinstruktionen.