Mastitkonferens Sardinien – får och get nr 4

Simone Dore från Sardinien berättade att mjölkfåren är mycket viktiga på Sardinien. De ger främst mjölk till ost och besättningsstorleken är omkring 200 får per gård. Hos får är koagulasnegativa stafylokocker (KNS), aureus och pseudomonas de vanligaste bakterierna vid mastit och hos get KNS och aureus. Mycoplasma agalactiae, en bakterie vi inte har i Sverige, förkommer också. Marco Pittau från Universitetet i Sassari, Sardinien berättade vidare att mykoplasmerna är en särskild sorts bakterie. De är mycket små och talar en alldeles egen dialekt. De har också en livsstil som påminner om parasitens. De fastnar lätt i kroppens olika vävnader och kan ge upphov till en mängd olika sjukdomar, som mastit, infektion i leder, lunga, ögon och öra samt även abort. Antonio Quasso berättade vidare om Sardiniens CAE-program som påminner om det norska där killingarna tas direkt från modern och föds upp isolerade från resten av gården. De äldre getterna slaktades så småningom ut och ersattes med de friska killingarna. Viktigt med motiverade djurägare och att isoleringen mellan friska och smittade djur är total. Fria gårdar har ett lägre celltal, en högre mjölkproduktion och ett högre fett- och proteininnehåll i mjölken.

Fernando Souza från Universitetet i Sao Paolo, Brasilien poängterade att celltal är lika med mastit i de flesta fall. Hos får bör ett tröskelvärde för tankmjölkcelltal vara 200–500 000 celler/ml för om gården har problem med juverhälsa eller ej. För get finns ingen konsensus kring lämpligt tröskelvärde. Studier har angett så skilda värden som 270 000 celler/ml upp till 2 miljoner. En svensk studie har föreslagit 325 000 celler/ml för våra förhållanden. Det är viktigt att komma ihåg att getens celltal varierar mycket mer än fårets och därför är det extra viktigt med upprepade provtagningar.

Mastitkonferens Sardinien – får och get nr 3

Gerrit Koop från Universitetet i Utrecht berättade att fårantalet minskar i Nederländerna. De har dessutom nästan inga mjölkfår. Getantalet ökar däremot och mjölkproduktionen är en viktig näring. Det finns ungefär 300 getbesättningar i Nederländerna med i genomsnitt 900 getter per gård. Getproducenterna i Nederländerna upplever att de har större problem med totalantal bakterier i mjölk än höga celltal (dock varierar celltalet mellan en och två miljoner celler/ml, vilket är högt jämfört med Sverige).

Dock anses juverhälsa vara det största djurhälsoproblemet. Staphylococcus aureus, koagulasnegativa stafylokocker (KNS) och corynebakterier är de vanligaste bakterierna vid subklinisk mastit hos nederländska getter. För klinisk mastit är de två förstnämnda bakterierna vanligast tillsammans med koli. Kallbrand ses nästan bara vid infektion med aureus. Vid aureus ses ett högt celltal medan vid mastit orsakad av corynebakterier och den koagulasnegativa stafylokocken Staphylococcus caprae ses ett lägre celltal och en högre mjölkproduktion. Gerrit spekulerade i om dessa bakterier kan ha en skyddande effekt i juvret och att de kanske hindrar andra bakterier att få fäste. Genstudier av aureus visar att det är samma typ av aureus som orsakar klinisk och subklinisk mastit och därför är det viktigt att förebygga båda dessa typer. För får (bara köttfår) är stafylokocker (mest KNS) vanligaste orsaken till subklinisk mastit. Vid klinsk mastit ses främst aureus och Mannheimia hemolytica. Aureus ses oftare om tackan har tvillingar och det finns en misstanke att mannheimia sprids med lammen. Slutligen har även spridningsmönstret av mastitbakterierna studerats. Hos get sprids stafylokocker långsamt men de tenderar att bli kroniska. Hos får ses en snabb spridning av aureus men en mer långsam spridning av mannheimia.

Sardiskt mjölkfår

Juverhälsokonferens Sardinien – får och get nr 1

Efter tre dagars mastitkonferens i Milano (två dagar med mest kor och en kursdag om vattenbuffel) tog jag tåget till Genua och sedan färjan vidare till Sardinien för ytterligare tre dagars mastitkonferens, men på får och get.

Paula Menzies från University of Guelph inledningstalade om får och getter i Kanada. Några av de hälsoproblem de upplever som viktigast hos getter är: killingöverlevnad, infektionssjukdomar som q-feber, paratuberkulos och CAE, ämnesomsättningssjukdomar, hälta och förstås juverhälsa. Det genomsnittliga celltalet för get är 1,3 miljoner celler/ml och för får hela 1,6 miljoner celler/ml. Paula berättade också att de har många religiösa grupper, som amish, som bara handmjölkar och i vissa fall inte använder elektricitet vilket leder till utmaningar då mjölken ska förvaras. Precis som i Sverige är de vanligaste mastitbakterierna Staphylococcus aureus och koagulasnegativa stafylokocker. Paula menar att får är mer lika kor när det gäller celltal medan getter skiljer sig genom att deras celltal stiger under hela laktationen samt påverkas av många andra faktorer än infektion. Får har mest av en celltyp som heter makrofager och getter har mest av en som heter neutrofiler. Paula gick också igenom några mjölkningsrutiner som är viktiga: Rent, torrt och klippt juver. Ordentlig förstimulering. Inte övermjölka. Spendopp. Stå efter mjölkning. Mjölkningsordning efter juverhälsa. När det gäller dålig mjölkkvalitet är det viktigt att ta reda på om problemet beror på dålig juverhälsa eller andra faktorer. Viktigt att se över mjölkningsmaskinen så att den inte härbärgerar bakteriehärdar. När det gäller behandling förespråkas selektiv sintidsterapi istället för att behandla alla får/getter med antibiotika vid sinläggning. Något som annars är standard över stora delar av världen. Det är viktigt att slå ut alla djur med antikroppar mot CAE/MV eftersom dessa sjukdomar påverkar juverhälsan negativt. Dessutom bör alla djur med Staphylococcus aureus i juvret slås ut. Slutligen är det viktigt att sätta upp mål som är specifika, mätbara, realistiska, tidsbestämda och där alla på gården är med på vad som ska göras (så kallade SMARTa mål efter de engelska benämningarna).

Sardiska mjölkfår väntar på mjölkning

Juverhälsokonferens på Sardinien – får och get nr 2

Enligt George Fthenakis från Universitetet i Thessaloniki, Grekland, har omkring en fjärdedel av de grekiska fåren subklinisk mastit (utan synliga symtom).  Även här är Staphylococcus aureus och koagulasnegativa stafylokocker vanligaste bakterierna vid mastit. Subklinisk mastit är vanligare i mer intensiva system och direkt efter lamning. Subklinisk mastit är ovanligare i besättningar som spendoppar och vaccinerar. Rasen har också betydelse. Stafylokockerna hos grekiska får är i stor utsträckningen resistenta mot penicillin och andra antibiotika. I synnerhet de koagluasnegativa stafylokockerna. Genanalyser har visat att en sorts Staphylococcus aureus dominerar och att den antagligen är av en fårtyp. För den koagulasnegativa stafylokocken Staphylococcus epidermidis verkar ursprunget vara människan. Slutligen presenterades en studie som visade att får med mycket inälvsparasiter hade mer mastit, särskilt klinisk sådan. Troligen på grund av ett försämrat lokalt försvar i juvret.

Sardiska mjölkfår i mjölkningsgropen

Microbiota – bakterieflora i juvret, NMC mastitkonferens i Milano

foto: Ylva Persson

På ganska kort tid så har det blivit en accepterar sanning att juvret innehåller en specifik microbiota, en egen bakterieflora analyserad utifrån DNA-innehåll. Nyligen har denna sanning blivit ifrågasatts, och det har påpekats att närvara av bakterie-DNA inte är samma sak som närvaro av levande bakterier. Hårt draget kan man säga att forskarvärlden är uppdelad i de som tror på och de som tvivlar på närvaron av en specifik bakterieflora i mjölk. Under microbiota sessionen på NMC konferensen så lyftes dessa skillnader fram. En talare från vadera läger fick tillfälle att presentera sina idéer, argument och bevis och under den efterföljande diskussion var det många i publiken som tills slut inte visste vad de skulle tro.

Själv så presenterade jag resultat från en studie där vi sett att mjölk-microbiotan förändras under en experimentellt framkallad mastit men också att kontamination är en stor del av den analyserade microbiotan och jag gav på så sätt näring åt båda läger i debatten.

Sammanfattningsvis är ämnet spännande med väldigt många möjligheter och utmaningar.

Trender och framtid inom mjölkningssystem, NMC mastitkonferens i Milano

Jag hade förmånen att få delta på NMC konferensen i Milano med deltagare från hela världen. Det kändes under mötet upplyftande att kunna konstatera att många etablerade Nordiska riktlinjer för striktare antibiotikaanvändning och starkt fokus på förebyggande juverhälsoarbete nu tycks blivit högsta mode!

Jag vill påstå att mjölkdjurshållning främst betalar sig först när man faktiskt får fram mjölken och varför sessionen Trends in milking system, development and management var för mig av särskilt stort intresse. Inledningsvis gav Ian Ohnstad från The Dairy group Great Britain en historisk överblick över hur lite mjölkmaskiner och mjölkningsrutiner egentligen förändrats sen 1893 då maskin-mjölkning för första gången tillämpades. Fortfarande är målet helt enkelt att mjölka kor så skonsamt, fullständigt och snabbt som möjligt. Man bör komma ihåg att inte heller har kons kroppsfunktioner principiellt förändrats, det är samma nyckelretningar vi utnyttjar, nedärvda sedan urminnes tider i varje individuellt djur. Det är således alltjämt viktigt att låta en nedgivningsreflexen etableras ordentligt innan mjölkmaskinen sätts på för att undvika en mekanisk överbelastning av spenarna.

Kon är ju närmast exakt densamma sedan tusentals år och tekniskt får man nöja sig med att finjustera t ex systemvakuum, avtagningsnivå och spengummival. När alla delar ko-anpassas finns dock ett trefalt vinstläge; mer mjölk, kortare mjölkningstid och mindre spenslitage. Idag finns en vetenskaplig samsyn om att mindre väl valda mjölkningsrutiner, fel val av spengummin och olämpliga vakuumnivåer osvikligt leder till såväl ökad förekomst av höga celltal som juverinflammation.

Utvärdering av helhetsfunktionen kan ske både med ko kontrollsiffror och spenbedömning. Som komplement kan man även mäta vakuum vid spenspets och i spengummikragen under ett ordinarie mjölkningspass med en VaDia vakuum-logger eftersom detta även indirekt speglar förkommande mjölkningsrutin. Nykalvade kvigor borde under första 3 veckorna egentligen inte mjölkas på samma sätt som äldre kor eftersom de är mer mindre avstressade och ofta har korta och tunna spenar, omständigheter som bägge kan kräva både ett speciellt spengummi och en mer omsorgsfull förbehandling. Som avslutning anmärkte Ian att moderna spenkoppscentraler på över 150 ml medfört att smitta mellan juverdelar till följd av vakuumvariationer under mjölkning numera är mycket ovanligt.

Efter Ians föredrag intogs scenen av Mario Lopez De Laval USA som höll ett lite visionärt och intresseväckande inlägg med titeln Milking systems of the future. Mario konstaterade att man i kommande robotiserade mjölkingsystem kommer att kunna individuellt anpassa förbehandling, pulseringsförhållande, vakuumnivåer och avtagnings-nivå. Rätt använt kommer detta att resultera i mer mjölk under kortare tid med en oförändrad eller lägre belastning på korna som mjölkas. Troligen kommer valet i framtiden inte att vara 2 eller 3 gånger mjölkning utan kanske snarare 3 eller 4, med ett glidande intervall utefter laktationen. Behovet av att utnyttja nedgivningsreflexen hos kon finns dock fortfarande kvar och ett minimum av spenkontakt i förbehandlingen på 15 sekunder är sannolikt nödvändigt oavsett om själva kontakten utförs av en människa eller en maskin. Nödvändigt blir även att framtidens system tar höjd för en framtida produktionsökning per laktation – från dagens nivå på strax över 11 ton till kanske 25 ton år 2065. När det gäller sjuklighet och inte minst celltal och mastit kommer motåtgärderna i morgondagens mjölkstallar inte att innefatta antibiotika utan konsekvent inriktas på att välja en medveten sjukdomsförebyggande inriktning vid både teknikval och kornas skötsel. Man kan också förutspå att såväl gropmjölkning med fiskben- eller parallellutformning som mjölkrobotar placerade i enkelbås, grop eller karusell finns kvar under överskådlig tid. Kanske kan framtidens mjölkrobot rent av utnyttja individuellt val av spengummi?

Efter denna digra inledning av sessionen presenterade Mathias Wieland lovande preliminära observationer från ett abstract av hur flödesregistreringar i en mjölkningsanläggning kan förutspå faktisk risk för överbelastning av spenvävnaden på konivå. En sådan överbelastning kan i sin tur leda till ökad risk för celltal och mastit.

Avslutningsvis föredrogs en studie av Erskine & Norby som med stöd av instrumenten Lactocorder och VaDia djupare analyserat tvåfasig (s.k. bimodal) nedgivning, något som ofta förekommer vid snabb förbehandlingsrutin med påsättning av mjölkmaskinen innan flödet från alveolområdet i juvret etablerats. Kortfattat kunde man preliminärt se att moderna anläggningar behandlade spenarna relativt skonsamt trots en mindre optimal förbehandling men att förekomst av bimodal nedgivning gav signifikant lägre mjölkmängder över hela laktationen.

NMC mastitkonferens i Milano fortsättning på dag 2

Immunologi är ett svårt ämne så här har jag tagit lite hjälp av Karin Artursson hos oss på SVA. Massimo Amadori från Italien inledde med att berätta att holsteinkon har en ”störd makrofagfunktion” jämfört med brown swiss. Den första reaktionen när främmande bakterier kommer in i kroppen är att immunförsvaret försöker göra sig av med bakterierna. Om detta inte lyckas tillräckligt fort, induceras istället en slags tolerans mot bakterierna, för att minska de vävnadsskador som annars kan uppstå av ett allt för kraftigt immunsvar. Han pekade också på en del fundamentala skillnader mellan Staphylococcus aureus och kolibakterier och hur de stimulerar immunförsvaret vilket också kan förklara att de två bakterierna ger så olika mastitsymtom. Det tidiga immunsvaret mot S. aureus är betydligt svagare än mot E. coli och banar väg för mer kroniska infektioner. När det gäller aureus-vaccin rekommenderar Amadori att fokusera på antikroppar mot bakteriens giftproduktion och slembildning snarare än direkt mot själva bakterien. I framtiden hoppas man kunna modulera immunförsvaret med så kallade PAMP som ges vid sinläggning så att motståndskraften mot bakterier ökar. Sammanfattningsvis bör mastitkontroll från en immunologs horisont kretsa kring tre saker: Immunisering (vacciner), tolerans (avel) och immunomodulering (stimulerar immunförsvaret).

Nästa talare, Lorraine Sordillo, Michigan State University USA, menade att immunologi handlar om balans. Och många gånger är den här balansen störd. S. aureus ger till exempel ett inadekvat immunologiskt svar medan koli ger ett okontrollerat svar (vilket ytterligare kan förklara dessa bakteriers olika symtom). Det immunologiska svaret på en infektion är viktigt då det hjälper till att skydda kroppen, men nästan lika viktigt är att det klingar av så fort infektionen är besegrad. Många gånger ligger inflammationen kvar för länge vilket vi ser som en kronisk inflammation. Vidare talade Lorraine om olika fettsyror så som omega 3 och omega 6. En del fetter är skyddande och andra kan vara inflammatoriska genom att stimulera immuncellerna.

Gerrit Koop från universitetet i Utrecht har studerat en speciell gen hos S. aureus, LukMF som ger upphov till ett protein som har betydelse för immunsvaret vid mastit. Och mycket riktigt så kunde forskargruppen konstatera att detta protein utsöndrades hos en stor andel av bakterier från kliniska mastiter men ej från subkliniska. Nyttan med denna studie är att bättre kunna diagnostisera vilken typ av aureus en besättning har och därmed kunna sätta in de bästa förebyggande åtgärderna.

Universitetet i Milano

NMC mastitkonferens i Milano dag 2

Parmesanost

…säger vi i Sverige, men egentligen heter de Parmeggiano Reggiano (det bara denna som är parmesanost) och Grana Padano. Båda är långlagrade hårdostar med skyddad ursprungsmärkning. De görs på opastöriserad komjölk och produktionen omgärdas av ett mycket strängt regelverk. För Parmeggianon får till exempel inte ensilage ges till korna och robotmjölkning får inte förekomma. Mjölken måste levereras inom två timmar efter mjölkning. Grana Padanos mjölk får komma från robotgårdar dock. Håkan Landin la här in en kommentar att vi inte rekommenderar fler än tre mjölkningar per dag då vi sett att mjölkkvaliteten försämras vid för många mjölkningar per dag.

Lite om get

Ett udda men intressant föredrag handlade om gråtande juver (weeping udder/teat) hos mjölkgetter. Det är en defekt där spenbasen blir genomsläpplig och läcker ut mjölk. Det finns också varianter med cystor vid spenbasen. Defekten är vanligare hos alpin-rasen än hos saanen. Getter som har defekten har lägre mjölkproduktion och högre celltal. Den anses ha en ärftlighet på runt 20 procent.

Dag 2 avslutades med ett sponsrat symposium från Zoetis. Även här lyftes vikten av selektiv sintidsbehandling (för bara några år sedan skrattade världen åt Norden som larvade sig med selektiv sintidsterapi, blanket skulle det va! Kul att det ändras). Talare från Nederländerna och Italien hade goda erfarenheter och såg inga större negativa effekter på djurhälsa och mjölkproduktion. Fokus ska vara på förebyggande istället för antibiotika. Viktigt att kalvningsboxen är torr och ren och här fick vi ett handfast tips: Ta av alla kläderna och rulla från en sida till den andra i kalvningsboxen. Är du ren efteråt så är kalvningsboxen tillräckligt ren. Varför inte prova?! Vidare fick vi information om ett system för gårdsodling som främst skiljde mellan grampositiva och gramnegativa bakterier, samt mellan stafylokocker och streptokocker.

Håll utkik efter fler inlägg från våra gästbloggare Josef och Håkan.

NMC mastitkonferens Milano dag 1 fortsätter

Strömedel

Nästa session handlade om strömedel och först ut var danska Ilka Klaas (numera lite svensk också eftersom hon är nytillträdd chef på DeLaval). Hon inledde med att fastslå att det är ”lätt” att förebygga miljöpatogener: Håll korna rena! Det är allt. Lite mer detaljerat handlar det om att ha så lite bakterier som möjligt i kons miljö för att på så sätt minska bakteriantalet på kons spenar. Samt att stärka kons immunförsvar. Och för att lyckas med det behövs bra strömedel. Och det ska vara torrt och rent. Och mjukt att ligga på. Inget strömedel blir bättre än den hantering gården har, men det lutar åt att sand är en vinnare och fiberströ en förlorare då det gällde bakterieinnehåll. Sand kan dock vara tungjobbat, svårt att få tag i samt skada fast inredning. Viktigast av allt är att titta på korna för att se hur strömedlet fungerar. Det kan se fint och rent ut, men om en majoritet av korna har hasskador är det något som är fel.

Sandra Godden från Universitetet i Minnesota berättade en historia om ett samtal med en granne på en grillfest. Grannen undrade vad Sandra gjorde nu för tiden och Sandra replikerade att hon jobbade med spännande projekt om strömedel till kor. Grannen undrade då om det inte bara handlade om att hålla rent och torrt? Varpå Sandra blev mållös. Även Sandra menar att när det kommer till bakterier är sand bäst och fiberströ sämst. Och höga bakterietal i ströet ger förstås problem med försämrad juverhälsa. Alla strömedel har låga bakterietal när de är nya, men sedan växer bakterierna till. Det är därför viktigt med tillräckligt hög omsättning av ströet.

En av de korta presentationerna efter huvudtalarna berättade hur man bäst tog bakterieprov från strömedel: På samma sätt varje gång (tex efter utmockning och innan nytt strö läggs på), i flera stall och att undvika att ta från högar.

Domen i Milano

NMC mastitkonferens dag 1

I veckan anordnade National Mastitis Council en välbesökt mastitkonferens i Milano i dagarna tre. Svenska veterinärer på plats var förutom undertecknad, professor Karin Artursson SVA/SLU, doktorand Josef Dahlberg SLU, djurhälsoveterinär Håkan Landin Växa Sverige samt Thomas Manske Boeringer Ingelheim.

Länk till konferensens hemsida: http://www.nmcmilano2018.com/

Konferensen hölls i den vackra gamla universitetsbyggnaden i centrala Milano.

Antibiotika

Första sessionen handlade om antibiotika och var mycket uppmuntrande för en svensk. De två huvudtalarna, Scott McDougall från Nya Zeeland och Ynte Schukken från Nederländerna pratade båda om vikten av att gå över till selektiv sintidsterapi som ett led i att minska antibiotikaanvändningen. Nya Zeeland på frivillig basis och Nederländerna på grund av en lag som förbjuder så kallad blanket therapy då alla kor behandlas med antibiotika vid sintiden. Båda länderna har goda erfarenheter av att gå över till selektiv sintidsterapi med inga negativa effekter på djurhälsan. På Nya Zeeland har man sedan sex månader tillbaka nya riktlinjer där en antibiotikabehandling bara ska övervägas vid bakteriella infektioner med känsliga agens. Risken för antibiotikaresistens hos människa ska också beaktas. De försöker också främja odling vid klinisk mastit. I nuläget odlas bara en procent av kliniska mastiter i Nya Zeeland. Till skillnad från Sverige som antagligen har de omvända siffrorna. Båda föreläsarna tryckte också på vikten av att arbeta förebyggande.

I Nederländerna har regeringen bestämt att antibiotikaanvändningen till djur ska minska. Och det har de lyckats med! All förebyggande antibiotikaanvändning är förbjuden liksom all användning av de mest kritiskt viktiga antibiotikasorterna, som nyare generationens cefalosporiner (Excenel) och kinoloner (Baytril). För att få använda antibiotika måste djurägaren delta i ett djurhälsoarbete med årliga behandlingsplaner. Efter införandet av selektiv sintidsterapi har även laktationsbehandlingarna minskat och så även celltalet. Ynte, som tidigare var en ivrig anhängare av ”blanket therapy”, trodde att veterinärer och djurägare varit duktiga på att ersätta antibiotikan med bättre skötselrutiner.