Om attityder och kunskap på IDFs mastitkonferens i Köpenhamn

Sista gästbloggaren Åsa Lundberg på Växa Sverige:

Min poster visade en liten del av de preliminära resultat vi har från ett projekt om juverhälsa hos förstakalvare (läs även inlägg från Karin PW), närmare bestämt om attityder till och kunskap om mastit i svenska mjölkbesättningar.

Intressant nog svarade fler i besättningar med sämre juverhälsa hos förstakalvare att de gått kurs i juverhälsa jämfört med besättningar med bra juverhälsa hos förstakalvare. Besättningar med bra juverhälsa hos förstakalvare svarade å andra sidan att de jobbade mer förebyggande för juverhälsan.

Åsikterna om olika riskfaktorers betydelse för juverhälsa varierade hos de som svarade på  enkäten. Foderhygien ansåg de flesta påverka juverhälsan, medan liggytans hygien hos kvigorna ansågs vara av mindre betydelse. Väldigt få ansåg att antibiotika är lösningen på besättningsproblem!

Med dessa rader tackar vi för oss.

Delar av den svenska delegationen på IDFs mastitkonferens i Köpenhamn.

Mer om celltal på IDFs mastitkonferens i Köpenhamn

Nästa gästbloggare är Ann Nyman på Växa Sverige:

Differentierat celltal – en ny analys för att bättre kunna hitta kor med mastit?

Länge har vi använt oss av det somatiska celltalet i mjölk för att klassa kor som troligen friska eller som kor med trolig subklinisk (osynlig) mastit. Emellertid visar inte celltalet alltid rätt, cirka 10 procent av de kor som vi via celltalet bedömer vara friska har trots allt bakterier i juvret och nästan 40 procent av de som vi via celltalet bedömer ha subklinisk mastit har inte bakterier i juvret. Nu har en ny analysmetod lanserats där man förutom celltalet även rapporterar vilka somatiska celler som utgör celltalet, det så kallade differentierade celltalet. Vetenskapen bakom har visat att vid en infektion består det ökande celltalet framförallt av neutrofiler; de är det primära svaret på en infektion och har som uppgift att bland annat döda bakterier. När bakterierna är döda byts neutrofiler ut mot makrofager, som framför allt har som uppgift att städa upp (äta döda bakterier och neutrofiler), och sedan sjunker celltalet sakta till att förhoppningsvis nå ursprungsnivån innan infektionen startade. Den nya metoden rapporterar proportionen neutrofiler i det totala celltalet och skulle på så sätt ge en bättre uppfattning om en ko med ett högt celltal är i en aktiv inflammationsfas (med hög andel neutrofiler) eller i en passiv inflammationsfas (där andelen makrofager kan vara hög). Växa Sverige och Eurofins i Sverige undersöker nu tillsammans om det differentierade celltalet kan hjälpa till i bedömningen om vilka kor som mer troligt har en bakteriell infektion i juvret och vilka som är fria från infektion. Den första sammanställningen av resultaten presenterades på den internationella mejeriföreningens (IDF) mastitmöte i Köpenhamn den 14–16 maj. Resultaten så långt har emellertid inte tydligt kunnat visa att användning av det differentierade celltalet underlättar bedömningen av kor med eller utan subklinisk mastit, men vissa intressanta skillnader ses. Mer information om projektet kommer att finnas tillgängligt efter sommaren.

Celltal i robot och juvrets bakterieflora på IDFs mastitkonferens i Köpenhamn

Mer gästbloggare: Två doktorander från SLU, Dorota och Josef.

Dorota Anglart som är industridoktorand på DeLaval: ”Min senaste forskning handlar om hur man kan använda den sensordata som finns tillgänglig i automatiska mjölkningssystem för att kunna förklara celltalet hos individuella kor.

Slutsatsen är att olika kombinerade konduktivitetsvariabler är viktiga och att de modeller vi använt förklarar celltalet med en hög förklaringsgrad. ”

Dorota vann också pris för bästa poster. Stort grattis!

Josef Dahlberg: ”Jag hade äran att få presentera min forskning på IDF i Köpenhamn. Min presentation handlade om hur bakteriefloran i mjölk påverkas av provtagningsteknik. I försöket tog vi 9 olika prov från varje juverdel, bland annat tog vi mjölk genom ett rör infört i spenkanalen och med nål genom spenväggen. Vi kunde se att bakteriefloran på spenspetsen och i spenkanalen var olik den i mjölk. Vi såg också att bakteriefloran i mjölk från mjölkmaskinen var annorlunda än den som kom direkt från spenen.”

Juverhälsa hos förstakalvare på IDFs mastitkonferens i Köpenhamn

Konferensen är slut och vi är hemma igen (eller som i mitt fall på tåget hem till Härnösand). Men gästbloggarna ramlar in efter hand. Nu dags för min kollega Karin:

Karin Persson Waller från SVA berättade om ett pågående svenskt projekt med syfte att förebygga höga celltal hos nykalvade kvigor. I projektet besöktes 170 gårdar för att ta reda på deras inhysnings- och skötselrutiner för kvigor från kalv till kalvning. Gårdarna var indelade i tre grupper beroende på hur stor andel av deras förstakalvare som har låga eller höga celltal vid första och andra provmjölkningen efter kalvning. Preliminära resultat visar bland annat att det var vanligare att gårdar med en hög andel förstakalvare med höga celltal, jämfört med gårdar med en hög andel friska förstakalvare, hade högdräktiga kvigor tillsammans med mjölkkorna före kalvning, inte använde flugbekämpning under sen dräktighet och kalvning samt hade observerat kvigor med juverödem i högdräktighet/vid kalvning. Studien ska vara klar våren 2020.      

Fortfarande låg förekomst av juversmittor i Sverige

Här kommer nästa gästbloggare från IDFs mastitkonferens i Köpenhamn:

Håkan Landin på Växa Sverige Djurhälsa redovisade resultatet från en rikstäckande PCR-undersökning genomförd i juni 2016. Tankmjölk från alla dåvarande mjölkgårdar (3 899 st.) analyserades med PathoProof Mastitis Major 4 med syftet att studera utbredning och oroande trender rörande förekomsten av Streptococcus agalactiae och Mycoplasma bovis i Sverige. Glädjande nog var besättningsprevalensen fortsatt på låga 4,0 respektive 0,3 procent. Streptococcus agalactiae, en fruktad orsak till mastiter och celltal, detekterades visserligen på 158 gårdar, främst i Skåne, Halland och Norrbotten, men andelen smittade gårdar förefaller snarast sjunkit något sedan tidigare liknande undersökningar. Håkans slutsats var att alla gårdar som någon gång säljer djur bör ansluta sig övervakningen i Säker Livdjurshandel, att gårdar som köper djur alltid bör välja en leverantör på Gröna Listan samt att rikstäckande tankmjölksundersökningar framöver bör genomföras regelbundet.

Rådgivning och skötsel på IDFs mastitkonferens i Köpenhamn

Efter det underbara förmiddagsfikat med flera olika danska wienerbröd, och givetvis med min favorit kanelsnegler, fortsätter vi med en session om rådgivning, skötsel och sintiden.

Först ut är Snorri Sigurdsson som jobbar för ett dansk-kinesiskt mjölkcenter. Syftet är att förbättra kunskaper hos kinesiska mjölkproducenter, anställda och veterinärer. Det har varit svårt att tillämpa traditionell rådgivning som standardrutiner och seminarier i Kina. Mer framgångsrikt har det varit att bjuda in danska mjölkproducenter som besöker kinesiska gårdar under några dagar. De ger också ut ett nyhetsbrev på såväl kinesiska och engelska. Gårdskurser har visat sig vara särskilt framgångsrika för de stora gårdarna. Kina har ett mer hierarkiskt system där alla beslut måste förankras med högsta chefen.

Min egen presentation ska jag skriva lite mer om senare. Men det var roligt att få prata om mitt juverhälsoprojekt i Bangladesh i denna västerländskt dominerade miljö.

Mark Humphris från Dairy Australia berättar om ett nytt utbildningsprogram för gårdar i Australien. Gårdarna blir större på Australien, problemen med Mycoplasma bovis ökar och antibiotikafrågan blir allt viktigare. Så det finns behov för ny kunskap. Utbildningsprogrammet som pågår under 12 månader innehåller webbkurser, fokusgrupper, gårdsutbildningar med många olika kompetenser representerade och hemuppgifter.

Finola McCoy från Irland om mjölkkvalitet och juverhälsa. Irland exporterar det mesta av sin mjölk och sitt kött. Så mjölkkvaliteten är mycket viktig. Irland har 1,45 miljoner kor i 17 500 gårdar. Mjölkproduktionen är 5100 liter/ko och år så den är ganska låg men å andra sidan är systemet nästan helt betesbaserat. Deras program CellCheck handlar om att sätta upp mål, ökad medvetenhet och kunskap, god praxis, kapacitetsutbyggnad och utvärdering. De har också ett pris som delas ut till den bästa gården baserat på det bästa celltalet och största förbättringen. 71 procent av gårdarna har ett celltal under 200 000 celler. Irland har nyligen etablerat en nationell databas för celltal, något vi ju haft i evighet i Sverige och som vi tar för självklart.

Israel har på senare tid blivit mer intresserade av selektiv sintidsbehandling med antibiotika istället för att behandla alla kor, friska såväl som sjuka. Schmuel Friedman berättar hur detta kan baseras på gårdsdata. Selektiv sintidsbehandling tar mer tid. Djurägaren kanske undrar: varför ska jag då göra det? Därför gäller det att göra strategin så enkel som möjligt. Selektiv sintidsbehandling kan baseras på celltal. Till exempel celltal från den senaste provmjölkningen. Med en gräns på 200 000 celler hittades dock inte alla infekterade juverdelar i deras första studie och kan därför kompletteras med bakteriologi. De visade också att sintidsantibiotika och intern spenförslutare ökade sannolikheten för utläkning.

Scott McDougall från Nya Zeeland berättar att de har bestämt att de ska sluta med generell sintidsbehandling med antibiotika. Han menar att urvalet för vilka kor som ska behandlas kan baseras på CMT där kor med ett värde på 2 sintidsbehandlas. Urval baserat på CMT ledde i denna studie till högre antibiotikaanvändning än om celltal mätt med en celltalsmätare användes men å andra sidan mindre än vid generell sintidsbehandling. Dessutom hade CMT-gruppen en bättre utläkning och färre nyinfektioner. Tankeväckande är att 87 procent av infektionerna självläker enligt Scott (om de behandlas med spenförslutare).

Kul att se att så många länder hakar på den nordiska modellen med selektiv sintidsbehandling. Jag minns hur de skrattade åt oss för bara några år sedan. Trägen vinner.

Nu lunch!

Läs alla abstract här: https://www.idfmastitis2019.com/09-advice-and-management-and-11-the-dry-period.html

Mera diagnostik på IDFs mastitkonferens i Köpenhamn

Efter en trevlig egen middag (vi hoppade över konferensmiddagen) på Tivoli med min bangladeshiska grupp är vi redo för andra och sista dagen på konferensen som börjar med en session om diagnostik. Lucio Zanini från Lombardiet, Italien inleder med en presentation om differentierad celltalsanalys. Det var mycket strul med tekniken under detta föredrag så för en bättre bakgrund till hänvisar jag till Ann Nymans kommande inlägg inom samma ämne. I denna studie skiljde sig celltalsmönstret mellan det differentierade celltalet och det vanliga celltalet hos kor med juverinfektion, till exempel med Staphylococcus aureus, vilket skulle kunna vara en hjälp vid diagnostiken.

Sege Hechinger från Hessen i Tyskland presenterar resultat från en studie om PCR-diagnostik av Staphylococcus aureus och Streptococcus agalactiae i samlingsmjölkprover. Som väntat så är det svårare att hitta dessa bakterier med PCR i samlingsprover om få juverdelar och kor är infekterade. Slutsatsen är ändå att testet fungerar bra för samlingsprover, men att poolerna kan varieras i storlek. Uppföljning bör ske på individnivå om samlingsprovet är positivt.

Anton Pernthaner från Nya Zeeland om en mjölk-ELISA för att hitta Staphylococcus aureus: Eftersom aurues inte alltid urskiljs i mjölken från juvret ville denna forskargrupp se om det kunde finnas ett alternativt sätt att hitta denna bakterie. De jämförde traditionell bakteriologi, PCR och ELISA och fann att ELISAn ganska väl kunde hitta juverinfektioner med aureus. Anton menar att testet kan vara ett hjälpmedel för att testa gårdar med höga celltal för att se om de har aureus eller ej.

Nils Toft från Danmark fortsätter med bakterierna Staphylococcus aureus och Streptococcus agalactiae och traditionell bakteriologi och PCR. Traditionell bakteriologi hade högst specificitet (sannolikheten att ett negativt provsvar verkligen är negativt) och sensitivitet (sannolikheten att ett positivt provsvar verkligen är positivt) för att hitta juverinfektioner, på juverdelsnivå, med dessa bakterier.

Men på konivå har PCR bättre sensitivitet så den metoden kan passa för övervakning. Bakteriologin kan sedan användas för uppföljande prover på juverdelsnivå.

Här kan du läsa deras abstract: https://www.idfmastitis2019.com/02-diagnostics.html

Posterpresentationer på IDFs mastitkonferens i Köpenhamn

Här kommer det första gästinlägget, från Ulf Emanuelson på SLU som har med sig två postrar (där jag är medförfattare på den sistnämnda) till Köpenhamn.

”Två av de svenska presentationerna på IDF:s mastitkonferens i Köpenhamn handlade om åtgärder vid misstänkt subklinisk mastit och om användning av ”evolutionary operations” (EVOP) för att testa effekten av mastitförebyggande åtgärder.  Den första baserades på en enkätundersökning riktad till ekologiska och konventionella mjölkbönder, där den viktigaste slutsatsen var att det inte var några direkta skillnader mellan besättningstyperna i hur de hanterar en misstänkt subklinisk mastit. Den vanligaste åtgärden var att mjölka ur juvret ordentligt, följt av att göra ytterligare tester (t.ex. CMT), medan det minst vanliga var att flytta kon till en sjukbox. Mer detaljer från enkätstudien finns i en vetenskaplig artikel som är fritt tillgänglig.

EVOP används inom processindustrin för att hitta optimala processer genom att testa små förändringar och noga följa upp vad som händer. Metoden anpassades för användning i mjölkproduktionen och användes i två mjölkbesättningar för att utvärdera effekten av åtgärder för att minska förekomsten av mastit. Det viktigaste resultatet av studien var att EVOP kan användas och att lantbrukarna uppskattade sättet att arbeta, samt att det vore ett bra komplement till existerande rådgivningsaktiviteter. Studien visade också att effekten av mastitförebyggande åtgärder kan se olika ut i olika besättningar. Mer detaljer från studien finns här.”

Kontroll och behandling av mastit på IDFs mastitkonferens i Köpenhamn

Efter sista eftermiddagsfikat inleder huvudtalaren Päivi Rajala-Schultz från Helsingfors om sintiden. Historiskt har smittsamma mastitbakterier varit mest betydelsefulla och sintidsantibiotika har fungerat bra för att behandla dem. Generell sintidsbehandling med antibiotika var därför standard över stora delar av världen och ingick i den ursprungliga fempunktsplanen. När Päivi flyttade till USA från Finland fick hon en smärre chock då hon tidigare bara hört talas om selektiv sintidsterapi och nu för första gången fick höra om generell sintidsbehandling där alla kor behandlas med antibiotika, friska som sjuka. De senaste tio åren har dock intresset för selektiv sintidsbehandling ökat enormt. Päivi har gjort en hel del studier på detta där hon bland annat visat att övergång till selektiv sintidsbehandling från generell inte ger några negativa effekter på mjölkmängd i efterföljande laktation. Päivi menar dock att strategin måste anpassas efter gårdens förutsättningar.

Hur kan vi ytterligare förebygga nyinfektioner under sintiden?

  • Spenförslutare är ett bra alternativ (eller komplement) till antibiotika
  • Optimala sinläggningsrutiner: Abrupt eller gradvis sinläggning? Den abrupta är vanligast eftersom den är enklast, men kan leda till problem i högmjölkande kor, till exempel mjölkläckage och försenad bildning av keratinpluggen och därmed ökad risk för mastit. Med gradvis sinläggning kan mjölkmängden vid sinläggning minskas och den är därför att föredra. Det är troligen behagligare för kon med gradvis sinläggning.
  • Det finns eller har funnits läkemedel för att stoppa mjölkproduktionen eller för att minska aptit och foderintag.

Kortpresentationer:

Rama Falk från Israel berättar om ett ovanligt utbrott av MRSA-orsakad mastit. MRSA står för meticillinresistent Staphylococcus aureus och är så kallade gula stafylokocker som är resistenta mot flera olika sorters antibiotika. Gården som har utbrottet är en kibbutz med över 1000 kor. De tillämpar generell sintidsbehandling med antibiotika och mjölkar i en karusell. En dag hittades MRSA i tankmjölken. Det beslutades om individmjölkprover och många av korna hade juverinfektion med MRSA. 20 procent av dessa kor hade kliniska (synliga) symtom. Provtagningen utökades och bakterier hittades i spengummin och hos anställda men inte hos kalvar och ungdjur.

Dr SK Rana från Indien berättar om alternativ kontroll av mastit samt vilka bakterier som hittas vid mastit i Indien. Stafylokocker och streptokocker är de vanligaste bakterierna vid både klinisk och subklinisk mastit. Antibiotikaresistensen varierar med utbredd resistens hos klebsiella och varierande resistens hos koli och Staphylococcus aureus. Många av de sistnämnda är MRSA. I det alternativa kontrollprogrammet för mastit ingår: Diagnostik med CMT, etnoveterinärmedicin medicin istället för antibiotika samt oralt supplement av trisodiumcitrat (vars effekt jag är lite osäker på, läs gärna mer här: https://en.wikipedia.org/wiki/Trisodium_citrate)

Antibiotikaanvändningen har minskat i de områden i Indien där detta program införts.

Vidare berättar Håkan Landin om Mycoplasma bovis och Streptococcus agalactiae i Sverige. Han återkommer inom kort med mer info om detta.

Sist ut är Dimitri Valckenier från Belgien om olika arter av koagulasnegativa stafylokocker (KNS) och deras effekt på mjölkmängd och celltal. KNS är vanligt och självläkning är vanligt. Den vanligaste arten i denna studie var Staphylococcus chromogenes. Juverinfektion med denna bakterie gav ett högre celltal jämfört med friska juverdelar eller med andra KNS-arter. Dock sågs ingen effekt på mjölkmängd. Denna art ger också mer problem med kroniska mastiter.

Läs deras abstract här: https://www.idfmastitis2019.com/06-mastitis-management.html

Beteende och antibiotikaanvändning på IDFs mastitkonferens i Köpenhamn

Efter en god lunch är det dags för lite beteendevetenskap och antibiotikaanvändning.

Huvudtalaren Kristen Reyher från Bristols universitet i Storbritannien pratar om hur antibiotikaanvändningen kan minskas genom att vi alla deltar. Vi behöver arbeta efter ”En hälsa”-begreppet (One health), det vill säga att djur, människor, livsmedel och miljö är ett och samma. Mjölksektorn i Storbritannien har i princip slutat använda de mest kritiskt viktiga antibiotikasorterna enligt Världshälsoorganisationen (till exempel kinoloner och nyare generationens cefalosporiner) utan att de såg några negativa effekter på djurhälsan. I den brittiska gruppen ska alla intressenter inkluderas och de arbetar bland annat med motiverande samtal. Kunskap räcker inte! Man måste också vara motiverad. Det visade sig att brittiska lantbrukare var mycket motiverade att minska antibiotikaanvändningen på sina gårdar. De har infört ett intressant system där lantbrukare besöker varandra och där gårdsägaren får visa gården och deltagarna får komma med synpunkter (lite som våra Fokus- och Erfakurser kanske, fast utan kursmomentet). Delvis tycker jag att vi sedan länge i Sverige inkluderat alla intressenter i diskussionerna kring antibiotikaanvändning i mjölksektorn och att detta konsensustänkande är en av våra framgångsfaktorer.

Så följer de korta presentationerna:

Christian Scherpenzeel från Nederländerna som har utvärderat juverhälsoeffekterna av en minskad antibiotikaanvändning.

2013 bestämde den nederländska regeringen att antibiotikaanvändningen till djur skulle minska med 50 procent inom 5 år.

Arbetet att minska antibiotikaanvändningen inom mjölksektorn vilar på fyra grundpelare:

  • Transparens
  • Sluta med de mest kritiskt viktiga antibiotikasorterna (WHO)
  • Införa obligatoriskt förebyggande hälsoarbete på gårdarna.
  • Förbud mot förebyggande antibiotikabehandling inklusive generell sintidsbehandling.

Trots den drastiskt minskade sintidsantibiotikaanvändningen sågs ingen ökning av annan antibiotikaanvändning och inte heller några större negativa effekter på juverhälsan. Dock poängterar Christian att sintidsbehandlingsstrategier bör skräddarsys för varje gård.

Valerie-Beau Pucken från Schweiz om hur kollegor kan lära av varandra.

Schweiziska veterinärer träffades i fokusgrupper för att diskutera juverhälsa och antibiotikaanvändning. Varje veterinär valde ut fem gårdar där juverhälsa och antibiotikaanvändning följdes under studietiden. Användningen av framför allt sintidsantibiotika minskade medan det inte var lika tydligt för annan antibiotika. Juverhälsan försämrades inte.

Bart van den Borne om hur rutinerna för antibiotikaanvändning skiljer sig mellan schweiziska lantbrukare:

Det visade sig att de fransktalande bönderna behandlade mer och följde riktlinjer i mindre utsträckning samt att gårdar upp i bergen behandlade mindre än de låglänt belägna gårdarna. Grupptillhörighet och inställning styrde antibiotikaanvändningen.

Slutligen Jorge Pinto Ferreira från OIE (världsdjurhälsoorganisationen) om hur OIE:s riktlinjer kan leda till klok antibiotikaanvändning inom mjölksektorn. Redan 1948 nämndes problemet med antibiotikaresistens första gången inom OIE så de har jobbat länge med frågan. OIE:s arbete med antibiotika vilar på fyra pelare:

Öka medvetande och kunskap

Övervakning

Stötta klokt ledarskap och kapacitetsuppbyggnad

Uppmuntra tillämpningen av riktlinjerna.

Vi fick också titta på en film om hur riktlinjerna tas fram: https://www.youtube.com/watch?v=_ZeCArD-z0k

OIE menar att de mest kritiskt viktiga antibiotikasorterna inte ska användas förebyggande eller som förstahandsalternativ. Kommunikation är en viktig del av OIE:s verksamhet och här kan ni se ett poppigt exempel på det: https://www.youtube.com/watch?v=QoUqO5dNhDw

Här kan du läsa denna sessions abstract: https://www.idfmastitis2019.com/04-social-sciences.html