Trender och framtid inom mjölkningssystem, NMC mastitkonferens i Milano

Jag hade förmånen att få delta på NMC konferensen i Milano med deltagare från hela världen. Det kändes under mötet upplyftande att kunna konstatera att många etablerade Nordiska riktlinjer för striktare antibiotikaanvändning och starkt fokus på förebyggande juverhälsoarbete nu tycks blivit högsta mode!

Jag vill påstå att mjölkdjurshållning främst betalar sig först när man faktiskt får fram mjölken och varför sessionen Trends in milking system, development and management var för mig av särskilt stort intresse. Inledningsvis gav Ian Ohnstad från The Dairy group Great Britain en historisk överblick över hur lite mjölkmaskiner och mjölkningsrutiner egentligen förändrats sen 1893 då maskin-mjölkning för första gången tillämpades. Fortfarande är målet helt enkelt att mjölka kor så skonsamt, fullständigt och snabbt som möjligt. Man bör komma ihåg att inte heller har kons kroppsfunktioner principiellt förändrats, det är samma nyckelretningar vi utnyttjar, nedärvda sedan urminnes tider i varje individuellt djur. Det är således alltjämt viktigt att låta en nedgivningsreflexen etableras ordentligt innan mjölkmaskinen sätts på för att undvika en mekanisk överbelastning av spenarna.

Kon är ju närmast exakt densamma sedan tusentals år och tekniskt får man nöja sig med att finjustera t ex systemvakuum, avtagningsnivå och spengummival. När alla delar ko-anpassas finns dock ett trefalt vinstläge; mer mjölk, kortare mjölkningstid och mindre spenslitage. Idag finns en vetenskaplig samsyn om att mindre väl valda mjölkningsrutiner, fel val av spengummin och olämpliga vakuumnivåer osvikligt leder till såväl ökad förekomst av höga celltal som juverinflammation.

Utvärdering av helhetsfunktionen kan ske både med ko kontrollsiffror och spenbedömning. Som komplement kan man även mäta vakuum vid spenspets och i spengummikragen under ett ordinarie mjölkningspass med en VaDia vakuum-logger eftersom detta även indirekt speglar förkommande mjölkningsrutin. Nykalvade kvigor borde under första 3 veckorna egentligen inte mjölkas på samma sätt som äldre kor eftersom de är mer mindre avstressade och ofta har korta och tunna spenar, omständigheter som bägge kan kräva både ett speciellt spengummi och en mer omsorgsfull förbehandling. Som avslutning anmärkte Ian att moderna spenkoppscentraler på över 150 ml medfört att smitta mellan juverdelar till följd av vakuumvariationer under mjölkning numera är mycket ovanligt.

Efter Ians föredrag intogs scenen av Mario Lopez De Laval USA som höll ett lite visionärt och intresseväckande inlägg med titeln Milking systems of the future. Mario konstaterade att man i kommande robotiserade mjölkingsystem kommer att kunna individuellt anpassa förbehandling, pulseringsförhållande, vakuumnivåer och avtagnings-nivå. Rätt använt kommer detta att resultera i mer mjölk under kortare tid med en oförändrad eller lägre belastning på korna som mjölkas. Troligen kommer valet i framtiden inte att vara 2 eller 3 gånger mjölkning utan kanske snarare 3 eller 4, med ett glidande intervall utefter laktationen. Behovet av att utnyttja nedgivningsreflexen hos kon finns dock fortfarande kvar och ett minimum av spenkontakt i förbehandlingen på 15 sekunder är sannolikt nödvändigt oavsett om själva kontakten utförs av en människa eller en maskin. Nödvändigt blir även att framtidens system tar höjd för en framtida produktionsökning per laktation – från dagens nivå på strax över 11 ton till kanske 25 ton år 2065. När det gäller sjuklighet och inte minst celltal och mastit kommer motåtgärderna i morgondagens mjölkstallar inte att innefatta antibiotika utan konsekvent inriktas på att välja en medveten sjukdomsförebyggande inriktning vid både teknikval och kornas skötsel. Man kan också förutspå att såväl gropmjölkning med fiskben- eller parallellutformning som mjölkrobotar placerade i enkelbås, grop eller karusell finns kvar under överskådlig tid. Kanske kan framtidens mjölkrobot rent av utnyttja individuellt val av spengummi?

Efter denna digra inledning av sessionen presenterade Mathias Wieland lovande preliminära observationer från ett abstract av hur flödesregistreringar i en mjölkningsanläggning kan förutspå faktisk risk för överbelastning av spenvävnaden på konivå. En sådan överbelastning kan i sin tur leda till ökad risk för celltal och mastit.

Avslutningsvis föredrogs en studie av Erskine & Norby som med stöd av instrumenten Lactocorder och VaDia djupare analyserat tvåfasig (s.k. bimodal) nedgivning, något som ofta förekommer vid snabb förbehandlingsrutin med påsättning av mjölkmaskinen innan flödet från alveolområdet i juvret etablerats. Kortfattat kunde man preliminärt se att moderna anläggningar behandlade spenarna relativt skonsamt trots en mindre optimal förbehandling men att förekomst av bimodal nedgivning gav signifikant lägre mjölkmängder över hela laktationen.

NMC mastitkonferens i Milano fortsättning på dag 2

Immunologi är ett svårt ämne så här har jag tagit lite hjälp av Karin Artursson hos oss på SVA. Massimo Amadori från Italien inledde med att berätta att holsteinkon har en ”störd makrofagfunktion” jämfört med brown swiss. Den första reaktionen när främmande bakterier kommer in i kroppen är att immunförsvaret försöker göra sig av med bakterierna. Om detta inte lyckas tillräckligt fort, induceras istället en slags tolerans mot bakterierna, för att minska de vävnadsskador som annars kan uppstå av ett allt för kraftigt immunsvar. Han pekade också på en del fundamentala skillnader mellan Staphylococcus aureus och kolibakterier och hur de stimulerar immunförsvaret vilket också kan förklara att de två bakterierna ger så olika mastitsymtom. Det tidiga immunsvaret mot S. aureus är betydligt svagare än mot E. coli och banar väg för mer kroniska infektioner. När det gäller aureus-vaccin rekommenderar Amadori att fokusera på antikroppar mot bakteriens giftproduktion och slembildning snarare än direkt mot själva bakterien. I framtiden hoppas man kunna modulera immunförsvaret med så kallade PAMP som ges vid sinläggning så att motståndskraften mot bakterier ökar. Sammanfattningsvis bör mastitkontroll från en immunologs horisont kretsa kring tre saker: Immunisering (vacciner), tolerans (avel) och immunomodulering (stimulerar immunförsvaret).

Nästa talare, Lorraine Sordillo, Michigan State University USA, menade att immunologi handlar om balans. Och många gånger är den här balansen störd. S. aureus ger till exempel ett inadekvat immunologiskt svar medan koli ger ett okontrollerat svar (vilket ytterligare kan förklara dessa bakteriers olika symtom). Det immunologiska svaret på en infektion är viktigt då det hjälper till att skydda kroppen, men nästan lika viktigt är att det klingar av så fort infektionen är besegrad. Många gånger ligger inflammationen kvar för länge vilket vi ser som en kronisk inflammation. Vidare talade Lorraine om olika fettsyror så som omega 3 och omega 6. En del fetter är skyddande och andra kan vara inflammatoriska genom att stimulera immuncellerna.

Gerrit Koop från universitetet i Utrecht har studerat en speciell gen hos S. aureus, LukMF som ger upphov till ett protein som har betydelse för immunsvaret vid mastit. Och mycket riktigt så kunde forskargruppen konstatera att detta protein utsöndrades hos en stor andel av bakterier från kliniska mastiter men ej från subkliniska. Nyttan med denna studie är att bättre kunna diagnostisera vilken typ av aureus en besättning har och därmed kunna sätta in de bästa förebyggande åtgärderna.

Universitetet i Milano