Juverhälsa i flera länder och lite annat, sista dagen på IDFs mastitkonferens Köpenhamn

Efter lunch berättar Olav Österås från Tine i Norge om juverhälsa i de nordiska länderna mellan 1993 och 2017. Varje år sammanställs data inom NMSM (den nordiska mejeriorganisationen). Besättningsstorleken ökar i alla länder, mest i Danmark. Incidensen av klinisk mastit minskar i alla länderna; Sverige har lägst. Danskarna tycks rapportera djursjukdata bäst. Celltalen har sjunkit i alla länder, men Finland och Norge har allra lägst, dock tycks norska bönder sortera bort celltalsmjölk i större omfattning än till exempel Danmark. I Danmark ökar sintidsantibiotikaanvändningen, i Norge ökar den också men där har de i princip inte praktiserat sintidsbehandling, i Sverige minskar den något men är relativt stabil. Generell sintidsbehandling har aldrig använts i Norden.

Min masterstudent Shuvo Singha från Bangladesh presenterar resultat från sin studie på klinisk mastit i Bangladesh. Incidensen är 44 fall/100 kor och år och måttliga kliniska symtom är vanligast. KNS, bacillus och streptokocker är vanligast och riskfaktorer är tidig laktation, hög mjölkproduktion och hög hullpoäng. Det är också stor variation mellan gårdarna. Så himla bra presenterat av en student som åker på sin första konferens. Säger den stolta handledaren.

Nästa talare är också min student; Jean-Baptiste Ndahetuye har en doktorandtjänst på SLU, men gör sitt fältarbete i Rwanda.  I denna studie tittar han på subklinisk mastit hos mjölkkor i Rwanda. Prevalensen är 63 procent KNS och Staphylococcus aureus är vanligaste bakterier och de vanligaste KNS-arterna är S. chromogenes och epididermidis. 80 procent av aureus är penicillinresistenta. Några av riskfaktorerna är dålig hygien och att kalven inte får dia kon. Ytterligare en anledning till att vara stolt handledare. Han är så duktig!

Nästa presentation förstår jag inte så här får ni inget referat utan får läsa själva.

Karin Persson Waller från SVA har ett pågående projekt om att förebygga mastit hos förstakalvare i tidig laktation. Hon återkommer som gästbloggare lite senare.

Sista talaren för dagen, Jane Lacy-Hulbert kommer från Nya Zeeland och berättar om hur de stöttar lantbrukare och veterinärer att gå över till selektiv sintidsbehandling efter att ha praktiserat generell sintidsbehandling med antibiotika. Andelen gårdar som använder generell sintidsbehandling minskar, men ganska långsamt och de är fortfarande i majoritet. Två grupper av lantbrukare kan identifieras: De som är öppna för förändring och de som inte är det. Den vanligaste anledningen till att djurägare inte vill sluta med generell sintidsbehandling är främst att det är svårt och tidsödande. Kostnad är bara betydelsefullt för dem som redan från början inte är öppna för förändring. De gårdar som är öppna för att gå över till selektiv sintidsbehandling har ett lägre celltal än de som inte är öppna för förändring. Det är ingen skillnad i celltal mellan gårdar som praktiserar selektiv sintidsbehandling och de som behandlar alla kor.

Läs deras abstract här: https://www.idfmastitis2019.com/06-mastitis-management.html

Författare: Ylva Persson

Jag är biträdande statsveterinär i idisslarsjukdomar på SVA. Mitt huvudsakliga forskningsområde är mastit. De djurslag som jag hittills studerat är ko, get, får och nu senast kamel. Jag är också väldigt intresserad av antibiotikaanvändning vid mastit.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.