Besök från Bangladesh och Holland

I dagarna tre har jag haft besök av bengaliska och holländska kollegor. De ingår alla i en grupp vars uppgift är att utveckla ett juverhälsoprogam i Bangladesh. Det är ett treårigt projekt finansierat av Vetenskapsrådet. Förra året besökte vi Bangladesh (läs mer om det i ett tidigare inlägg här på bloggen) och nu var det dags för gruppen att komma till Sverige. Vi har lyssnat på mastitforskare från SVA, hur vi jobbar med juverhälsa i Sverige, vi har besökt mjölkgårdar och sett hur Växa-veterinärer jobbar ute på fältet.

Håkan Landin från Växa Sverige berättar om svenskt förebyggande juverhälsoarbete.
Veterinären på Lövsta, Julia Österberg, visar oss kalvarna
I bakgrunden semineras det av djurhälsoveterinär Rose-Marie Winroth, Växa Sverige
Julia visar AMS-gruppen på Lövsta.

I skrivande stund går de tre studenterna från Bangladesh en labbkurs på SVA. Förhoppningsvis kommer våra bengaliska kollegor hem med nya erfarenheter och kunskaper i bagaget.

Seminarium om koagulasnegativa stafylokocker dag 1

Jag och min SVA-kollega Ann Nyman (som är en riktig KNS-nörd) befinner oss i Gent i Belgien för ett tvådagars seminarium om koagulasnegativa stafylokocker, som ofta förkortas KNS. Så här skriver vi om KNS på SVA:s webbplats:

KNS är ett samlingsnamn på en grupp stafylokocker som oftast orsakar subklinisk eller lindrig klinisk mastit. Bakterierna kan orsaka enstaka fall av mastit i en besättning men kan ibland orsaka besättningsproblem med smittsamt förlopp och förhöjda celltal. Vissa arter av KNS är mer virulenta än andra. Data tyder också på att spridningsmönstret varierar mellan arterna. Vissa sprids oftast från juver till juver medan andra oftast sprids från omgivningen till juvret.

KNS är vanliga vid mastit i hela världen, både på ko och på andra djurslag. Några av föredragshållarna idag spekulerade i om KNS kan ha en skyddande effekt och till och med ha antibakteriella egenskaper. I så fall skulle en KNS-infektion kunna skydda juvret mot en infektion med till exempel Staphylococcus aureus. Studierna är dock motstridiga och det råder idag ingen konsensus om KNS är sjukdomsframkallande eller skyddande. Men då det finns så många olika KNS-arter finns sannolikt båda dessa egenskaper representerade i gruppen. Enligt en av de presenterande forskarna kan den skyddande effekten delvis bero på att mer än en femtedel av KNS-arterna producerar bakteriociner, det vill säga ämnen som produceras av vissa bakteriestammar och som har dödande effekt på andra stammar av samma eller annan, närstående art (källa Karolinska institutet 2017). En annan forskare visade att vissa KNS-arter hämmar andra KNS-arters och även Staphylococcus aureus förmåga att bilda biofilm, som är en viktig del av stafylokockernas sjukdomsframkallande egenskaper.

Kristine Piccart från hemmauniversitetet i Gent var alldeles nybakad som doktor. Igår disputerade hon på sin avhandling om KNS och presenterade idag en delstudie som visade att KNS-arten S. chromogenes är mer juverbunden än S. fleurettii (ny art för mig får jag erkänna) som är mer att betrakta som en miljösmitta. Den förstnämnda stannade kvar längre i juvret medan S. fleurettii snabbt eliminerades efter experimentell infektion. Dock gav båda bakterierna endast lindriga symtom på mastit.

Dessutom: En helt ny kunskap för mig är att KNS används som startkultur vid fermentering av kött, som till exempel salami.

Imorgon är en annan dag och då ska Ann och jag prata om våra studier på ko, får och kamel, i Sverige, Kenya och Rwanda.

Läs mer om KNS hos SVA:

http://www.sva.se/djurhalsa/notkreatur/endemiska-sjukdomar-notkreatur/mastit-notkreatur/mastit-orsakad-av-koagulasnegativa-stafylokocker-kns-notkreatur

 

 

 

Streptococcus agalactiae – del 4 behandling

Antibiotikabehandling av kor med juverinflammation orsakad av Streptococcus agalactiae följer delvis samma riktlinjer som för andra juverinflammationer orsakade av stafylokocker och streptokocker, nämligen att endast akuta, kliniska mastiter bör bli föremål för en antibiotikabehandling under laktationen. Förstahandsval är vanligt penicillin och behandlingstiden är tre dagar. För just denna bakterie kan man överväga att behandla bara lokalt, det vill säga med juvertuber innehållande korttidsverkande penicillin. Kroniker och subkliniska juverinflammationer ska som vanligt inte behandlas alls, alternativt behandlas under sintiden med långtidsverkande sintidsantibiotika.

Vad vill du åstadkomma med din behandling?

Under en sanering, det vill säga då målet är att hela besättningen ska bli fri från agalactiae kan följande rekommendation övervägas:

  • Penicillin i tre dagar
  • Juvertuber, i alla fyra juverdelar
  • Sintidsbehandling av alla kor
  • Kroniker ska inte behandlas
  • Behandling under laktation: både kliniska och subkliniska juverinflammationer.

Det bör dock tilläggas att Håkan Landin på Växa Sverige, som framgångsrikt sanerat många besättningar, i normalfallet inte använder sig av denna utökade behandlingsrekommendation.

Streptococcus agalactiae del 3 – diagnostik i fält

Det är viktigt att så tidigt som möjligt upptäcka att bakterien finns i besättningen. Enligt ett examensarbete från 2010 är det vanligt att smittan upptäcks i samband med rutinmässig bakeriologisk odling av kor med höga celltal eller i samband med odling vid klinisk mastit.

Det finns idag tre sätt att upptäcka Streptococcus agalactiae – genom diagnostik i fält, odling på laboratorium och PCR-diagnostik.

Diagnostik i fält

Diagnostik i fält innebär att kliniskt verksamma veterinärer själva odlar ut prover från kor med juverinflammationer. I prover från kliniska mastiter är växten ofta riklig och i renkultur. Har bakterien ett typiskt utseende är den då lätt att upptäcka.

Vid sparsam växt i blandflora, som är vanligare vid subkliniska mastiter, är det svårare att upptäcka Streptococcus agalactiae

I prover från subkliniska mastiter (höga celltal) växer det ofta färre bakterier som kan vara svåra att upptäcka i en blandflora. Vi rekommenderar att man alltid skickar prover från subkliniska mastiter till ett ackrediterat laboratorium.

 

 

Agglutinationstest för streptokocker
Katalastest

I fält kan man använda sig av enklare tester, till exempel katalastest och agglutinationstest för streptokocker för att få hjälp med diagnostiken. Det är viktigt att skicka in stammar för verifiering om bakterien inte påträffats i besättningen tidigare.

Streptococcus agalactiae utan hemolys

Vissa ovanligare stammar av Streptococcus agalactiae saknar helt hemolys och är då svåra att upptäcka och diagnosticera i fält. Det är därför viktigt att skicka in stammar för typning om det dyker upp nya sorters streptokocker i en besättning även om de saknar betahemolys.

 

 

Streptococcus agalactiae del 2 – provtagning

Här kommer andra delen av sammanfattningen från vårt seminarium om Streptococcus agalactiae.  Nästa del kommer att handla om diagnostik.

Provtagning vid Streptococcus agalactiae-misstanke

Provtagning kan ske på besättningsnivå, konivå eller juverdelsnivå. Vilken provtagning och vilken diagnostik som passar bäst beror på varför provet tas.

Tankmjölksprov

Prov på besättningsnivå görs framförallt via tankmjölk och bara med hjälp av PCR-diagnostik som är känsligare än odling. Det är viktigt att vara medveten om att det blir en väldigt stor utspädningseffekt i tankmjölk. Man kan räkna med att hitta en smittad ko bland 50-100 kor i tanken men det beror på hur mycket bakterier kon utsöndrar vid provtagningstillfället. Ofta mjölkar kon mindre på den smittade juverdelen vilket gör att utspädningseffekten blir ännu större.

Själva provtagningen ska göras när alla djur man vill ha med finns i tanken. Omröraren ska ha varit på i minst 10 minuter. Tas provet från tappkranen bör tre gånger mängden mjölk som ryms i tappkranen hällas ut innan provet tas.

Proverna tas helst i mjölkrör som innehåller bronopol och därmed konserveras som vid provtagningstillfället.

Individprover

Det går inte att välja ut djur eller juverdelar för provtagning baserat på celltal eller CMT. Hälften av alla kor som bär på Streptococcus agalactiae har CMT 1-2 och en fjärdedel har ett celltal under 200 000 celler (CMT 1).

Vare sig diagnostiken sker med PCR eller odling är det viktigt att ta rena prover för att säkert kunna lita på resultatet. Juver och spene rengörs på samma sätt som vid provtagning för odling, se provtagningsanvisning här. Provtagning för PCR kan gärna göras genom samlingsprover på djurnivå och tas helst i mjölkrör med bronopol.

Individprover via provmjölkning

Prover kan också tas ut via provmjölkningen vilket är väldigt smidigt när det är många djur som ska provtas samtidigt. Observera att det finns en risk för så kallad ”carry-over”, det vill säga att bakterier från kon som mjölkas innan kommer med i provet från nästa ko. PCR:en detekterar både levande och döda bakterier och är mycket känslig. Bakterier som finns i miljö eller på spenhud kan detekteras om proverna inte tas aseptiskt.

Vid svagt positiva prover från provmjölkningsprover är det viktigt att ta om proverna på ett aseptiskt sätt, se provtagningsinstruktionen.

Streptococcus agalactiae – seminarium del 1 – Klinik, förekomst, patogenes och riskfaktorer

Igår höll Växa tillsammans med SVA ett seminarium om Streptococcus agalactiae – ”Streptococcus agalactiae hos mjölkkor”. Föreläsningar om klinik, förekomst, patogenes, riskfaktorer, provtagning, diagnostik, behandling, sanering och förebyggande åtgärder varvades med givande diskussioner och utbyte av erfarenheter.

Sammanfattning av varje område hittar du här:

  • Klinik, förekomst, patogenes och riskfaktorer – på den här sidan
  • Provtagning
  • Diagnostik – kommer inom kort
  • Behandling – kommer inom kort
  • Sanering och förebyggande åtgärder -kommer inom kort

Klinik, förekomst, patogenes och riskfaktorer

Streptococcus agalactiae

Streptococcus agalactiae är en grupp B-streptokock (GBS), inom gruppen finns en mängd olika stammar.

Klinik

Agalactiaeinfektion drabbar både äldre och yngre kor men framförallt lakterande. Subkliniska infektioner är vanligare än kliniska mastiter.

Infektionen leder ofta till höga celltal, nedsatt mjölkproduktion (-3,6 kg per ko och dag vilket är mer än tex vid Staphylococcus aureus-infektioner) och försämrad mjölkkvalitet.

Det är vanligt med höga bakteriehalter i mjölken framförallt tidigt i infektionen.

Förekomst

Streptococcus agalactiea (SRA) var en vanligt förekommande bakterie innan penicillinet introducerades.Till exempel i Danmark förekom bakterien i 20-30% av besättningarna under 50 talet.

I studier på kliniska mastiter i Sverige (utförda 1971/72, 1981/82, 2002/03) förekom SRA i mindre än 1% av alla fall av kliniska juverinflammationer.

I en stor tankmjölksstudie som genomfördes av Växa 2016 analyserades prover från nästan alla landets mjölkbesättningar med PCR-analys. 4% av alla besättningarna var positiva för SRA. Förekomsten varierar mycket mellan olika delar av landet. Högst prevalens har Halland, Västernorrland, Norrbotten och Skåne.

Streptococcus agalactiae är juverbunden och tillväxt av bakterien sker i juvret men man har i studier kunnat visa att bakterien överlever i miljön:

  • på händer och mjölkningskläder – upp till 10 dagar
  • kohud, förorenad med mjölk – cirka 14-21 dagar
  • mjölkfett – 14-21 dagar
  • gödsel – upp till 21 dagar
  • färskvatten – mindre än 4 veckor

Patogenes

Infektionen sker genom spenkanalen. Infektionsdosen är troligtvis låg (eventuellt 5-30 CFU). Invasionen tar 1-4 dagar och inflammationssymtomen kommer efter 3-5 dagar.

Smittspridning och riskfaktorer

Smittspridning till besättning sker framförallt genom inköp av djur men även via överföring från andra gårdar till exempel via avbytare mm.

Smittspridning inom gården sker framförallt vid mjölkning och riskfaktorer är:

  • ingen spendoppning
  • ingen sintidsbehandling
  • inga engångsdukar
  • dålig stimulering
  • dåligt underhåll av mjökningsanläggningen
  • inga handskar

Spridning från omgivningen förekommer också och riskfaktorer är mjölkläckage på båspall, förorenade båspallar och gångar, förorenade vattenkoppar/tråg, dålig stallmiljö och smutsiga kor.

Ytterligare riskfaktorer för spridning inom gården är att ge SRA-mjölk till kalvar, stora besättningar och om man inte är uppmärksam på mastitförekomst och bakteriefynd.

Den viktigaste smittkällan är ett infekterat juver.

Förebyggande åtgärder

Inga inköp av djur eller bara från konstaterat fria besättningar (Säker livdjurshandel).

Var uppnärksam på ökad mastitförekomst och bakteriefynd.

Skydda friska kor:

  • strikt gruppering och sektionering genom hela livslinjen,
  • goda mjölkningsrutiner
  • god hygien i stallet
  • ingen smittad mjölk till kvigkalvar i grupp och
  • genom att slakta ut kroniker

 

 

 

 

 

Går det att förebygga mastiter? Vad säger forskningen?

Titta gärna på den här intressanta videon där vår forskare Ann Nyman berättar om hur mastiter kan förebyggas:

Kor i Rwanda

I februari 2017 åkte undertecknad tillsammans med kollegorna Ann Nyman och Karin Artursson SVA samt Renée Båge SLU till Rwanda för att besöka mjölkgårdar och mjölkuppsamlingscentraler.

Vi har fått pengar från USA och deras program Feed the future för att studera mjölkens väg från ko till konsument med avseende på juverhälsa, livsmedelssäkerhet och mjölkkvalitet. Jean-Baptiste Ndahetuye är projektledare på plats. Han är också min och Renées doktorand i ett större projekt om juverhälsa som ingår i ett Sidafinansierat samarbetsprojekt mellan SLU och University of Rwanda. Rwanda satsar stort på mjölkproduktion. Bland annat genom projektet One-cup-of milk-per-child-program.

Rwanda har 1,33 miljoner nötkreatur varav 28 procent är “improved dairy cows” som producerar 82 procent av mjölken. Holstein är den vanligaste importerade rasen.
Nästan alla kor handmjölkas.
Den mjölk som inte konsumeras eller säljs direkt från lantbrukaren transporteras till så kallade mjölkuppsamlingscentraler. Oftast på cykel.
På mjölkuppsamlingscentralen mellanlagras mjölken innan den säljs vidare till konsument eller till mejeriet. Här utförs vissa enklare tester för att kontrollera kvalitén. Det var rent och fint tyckte vi.
På labbet ska Jean-Baptiste bland annat mäta mjölkens celltal samt odla mastitbakterier samt undersöka om mjölken innehåller en del zoonotiska (som kan smitta mellan djur och människa) bakterier.
Vi fick träffa kungens ståtliga kor av rasen Inyambo. Dock är inte Rwanda en monarki längre. Men korna finns kvar vid kungens palats i Nyanza.
Rwanda är ett fantastiskt vackert land. Väl värt ett besök.

 

 

Uppdatering av SVA:s mastitsidor

Just nu är vi idisslarveterinärer på SVA i full färd med att uppdatera våra djurslagssidor på SVA:s webbplats, något vi gör en gång om året. Sidorna är uppdelade på djurslag; i vårt fall nötkreatur, får, get, kameldjur och exotiska idisslare. Under (nästan) varje djurslag finns sedan en mängd olika sjukdomssidor uppdelade på endemiska (som vi har i landet), zoonotiska (som sprids mellan djur och människa), epizootiska (som vi inte har i landet) och övriga anmälningspliktiga sjukdomar samt även lite annan information. Till de endemiska sjukdomarna hör de flesta mastiter. Gå gärna in och läs mer om mastit hos nötkreatur, får och get. De sidor som inte är uppdaterade kommer att bli det inom kort. Hör gärna av er om ni har synpunkter på texterna.

http://www.sva.se/djurhalsa/notkreatur/endemiska-sjukdomar-notkreatur/mastit-notkreatur

http://www.sva.se/djurhalsa/far/endemiska-sjukdomar-hos-far/mastit-hos-far

http://www.sva.se/djurhalsa/get/endemiska-sjukdomar-hos-get/mastit-get

 

 

Ovanlig variant av Staphylococcus aureus

Den här ovanliga Staphylococcus aureus-stammen hittade jag på mastitavläsningen för någon vecka sedan:

Observera att det är de pyttesmå kolonierna (inringade) som är Staphylococcus aureus. De växte väldigt dåligt och såg mer ut som Trueperella pyogenes än stafylokocker.

Efter att ha typat den flera gånger med maldi-tof (med samma resultat varje gång) fick jag acceptera att det faktiskt var en mycket ovanlig variant av Staphylococcus aureus.

Så här såg stammen ut i motljus (där det faktiskt går att skymta dubbelhemolys):

Mer om mastiter orsakade av Staphylococcus aureus kan du läsa på SVAs hemsida.