Kor i Rwanda

I februari 2017 åkte undertecknad tillsammans med kollegorna Ann Nyman och Karin Artursson SVA samt Renée Båge SLU till Rwanda för att besöka mjölkgårdar och mjölkuppsamlingscentraler.

Vi har fått pengar från USA och deras program Feed the future för att studera mjölkens väg från ko till konsument med avseende på juverhälsa, livsmedelssäkerhet och mjölkkvalitet. Jean-Baptiste Ndahetuye är projektledare på plats. Han är också min och Renées doktorand i ett större projekt om juverhälsa som ingår i ett Sidafinansierat samarbetsprojekt mellan SLU och University of Rwanda. Rwanda satsar stort på mjölkproduktion. Bland annat genom projektet One-cup-of milk-per-child-program.

Rwanda har 1,33 miljoner nötkreatur varav 28 procent är “improved dairy cows” som producerar 82 procent av mjölken. Holstein är den vanligaste importerade rasen.
Nästan alla kor handmjölkas.
Den mjölk som inte konsumeras eller säljs direkt från lantbrukaren transporteras till så kallade mjölkuppsamlingscentraler. Oftast på cykel.
På mjölkuppsamlingscentralen mellanlagras mjölken innan den säljs vidare till konsument eller till mejeriet. Här utförs vissa enklare tester för att kontrollera kvalitén. Det var rent och fint tyckte vi.
På labbet ska Jean-Baptiste bland annat mäta mjölkens celltal samt odla mastitbakterier samt undersöka om mjölken innehåller en del zoonotiska (som kan smitta mellan djur och människa) bakterier.
Vi fick träffa kungens ståtliga kor av rasen Inyambo. Dock är inte Rwanda en monarki längre. Men korna finns kvar vid kungens palats i Nyanza.
Rwanda är ett fantastiskt vackert land. Väl värt ett besök.

 

 

Uppdatering av SVA:s mastitsidor

Just nu är vi idisslarveterinärer på SVA i full färd med att uppdatera våra djurslagssidor på SVA:s webbplats, något vi gör en gång om året. Sidorna är uppdelade på djurslag; i vårt fall nötkreatur, får, get, kameldjur och exotiska idisslare. Under (nästan) varje djurslag finns sedan en mängd olika sjukdomssidor uppdelade på endemiska (som vi har i landet), zoonotiska (som sprids mellan djur och människa), epizootiska (som vi inte har i landet) och övriga anmälningspliktiga sjukdomar samt även lite annan information. Till de endemiska sjukdomarna hör de flesta mastiter. Gå gärna in och läs mer om mastit hos nötkreatur, får och get. De sidor som inte är uppdaterade kommer att bli det inom kort. Hör gärna av er om ni har synpunkter på texterna.

http://www.sva.se/djurhalsa/notkreatur/endemiska-sjukdomar-notkreatur/mastit-notkreatur

http://www.sva.se/djurhalsa/far/endemiska-sjukdomar-hos-far/mastit-hos-far

http://www.sva.se/djurhalsa/get/endemiska-sjukdomar-hos-get/mastit-get

 

 

Ovanlig variant av Staphylococcus aureus

Den här ovanliga Staphylococcus aureus-stammen hittade jag på mastitavläsningen för någon vecka sedan:

Observera att det är de pyttesmå kolonierna (inringade) som är Staphylococcus aureus. De växte väldigt dåligt och såg mer ut som Trueperella pyogenes än stafylokocker.

Efter att ha typat den flera gånger med maldi-tof (med samma resultat varje gång) fick jag acceptera att det faktiskt var en mycket ovanlig variant av Staphylococcus aureus.

Så här såg stammen ut i motljus (där det faktiskt går att skymta dubbelhemolys):

Mer om mastiter orsakade av Staphylococcus aureus kan du läsa på SVAs hemsida.

 

LjuvaJuver, ett forskningsprojekt om mastit och djurvälfärd

På SLU har precis ett spännande Formasfinansierat forskningsprojekt startat. Det heter ”Svenska mjölkbönders beslutsfattande, attityder och motiv till att arbeta förebyggande mot mastit för förbättrad djurvälfärd”.

Detta tvärvetenskapliga projekt där psykologi, ekonomi och husdjursvetenskap integreras, syftar till att undersöka svenska mjölkbönders beslutsfattande, attityder och motivation till att arbeta förebyggande mot mastit i sin besättning.

Nina Lind med en bakgrund inom psykologi, kommer att genomföra projektet i nära samarbete med forskare vid SLU med expertis inom företagsekonomi, husdjursvetenskap och veterinärmedicinsk epidemiologi.

Läs mer om projektet på bloggen: http://blogg.slu.se/ljuvajuver/

 

Nytt provtagningskit för de som inte tar mjölkprover så ofta

Vilande lamm
Foto: Bengt Ekberg

För att underlätta för de som inte skickar in mastitprover så ofta, till exempel får och getbesättningar, har SVA tagit fram ett provtagningskit som gör det enklare att skicka in ett eller två till fyra prover. Provtagningskitten innehåller allt som behövs för att skicka in  mjölkprover till SVA.

 

I kittet för ett prov ingår:

1 mjölkrör
1 transporthylsa
1 remiss
1 provtagningsinstruktion
1 föradresserad jiffypåse med porto betalt

2016 års kostnad per kit är 30 kr exklusive moms

I ett kit för upp till fyra prover ingår:

4 mjölkrör
1 transporthylsa
1 remiss
1 provtagningsinstruktion
1 föradresserad jiffypåse med porto betalt

2016 års kostnad per kit är 65 kr exklusive moms

Kitten kan enkelt beställas från Staben för vaccinberedskap på SVA:
Telefon: 018-67 43 00 (helgfria vardagar kl. 9.00-16.30, maj-augusti 9.00-15.50)
Fax: 018-67 43 93
E-post: order@sva.se

 

Bakteriologisk odling eller PCR-analys av mjölkprover?

Det vanligaste sättet att undersöka mjölkprover för att fastställa vilken bakterie som orsakat till exempel en celltalsförhöjning är med bakterieodling, men på senare år kan även mjölkproverna undersökas med hjälp av PCR-analys. Vid bakterieodling av mjölkprover är man beroende av att det finns levande och någorlunda pigga bakterier i provet för att de ska växa på en odlingsplatta. Bakterieodling är en relativt billig metod, men det tar 1-2 dygn innan man har ett svar. Vid PCR-analys påvisas DNA från olika bakterier och bakterierna behöver därför inte vara levande eller livskraftiga för att kunna påvisas. PCR-analys är en snabb och väldigt känslig metod, men kan bara hitta de bakterier den har utvecklats för.

Eftersom PCR-analys av mjölk är en automatiserad och snabb metod skulle man samtidigt som man analyserar celltal och mjölksammansättning i provmjölkningsproverna även kunna undersöka bakterieförekomst i dessa prover. Då skulle man både får reda på vilka kor som har höga celltal, men samtidigt också vilken bakterie som kanske orsakat celltalshöjningen. Innan man kan införa en sådan analys är det dock viktigt att undersöka hur bra metoden fungerar på just provmjölkningprover – kommer alla provsvar visa på bakteriefynd då metoden är så känslig? Kommer även kor med bakterier i endast en juverdel att kunna hittas?

För att svara på dessa frågor har vi i ett forskningsprojekt undersök hur väl resultaten från PCR-analys av provmjölkningsprover överensstämmer med konventionell bakterieodling av juverdelsmjölkprover tagna vid samma tillfälle. Endast kliniskt friska kor provtogs i denna studie.

I de allra flesta mjölkproverna (85-92 % av proverna, se figur 1) kunde vi inte påvisa de vanligaste förekommande mastitbakterierna (Staphylococcus aureus, Streptococcus dysgalactiae eller Streptococcus uberis) varken med PCR-analys eller med bakterieodling (se figur 1, de gröna staplarna). Detta var förväntat eftersom korna mjölkproverna togs ifrån var kliniskt friska och de borde inte ha bakterier i mjölken. Koagulasnegativa stafylokocker (KNS) var dock desto vanligare att påvisa, men då framförallt med PCR-analys (se figur 1, de gula och röda staplarna).

bcpcrgraftillwebben

Figur 1. Överensstämmelse mellan bakteriefynd i mjölkprover analyserade med bakterieodling eller PCR-analys för fyra vanliga mastitorsakande bakterier. BO-=Bakterien inte påvisad med bakterieodling, BO+=Bakterien påvisad med bakterieodling, PCR-=Bakterien inte påvisad med PCR-analys, PCR+=bakterien påvisad med PCR-analys, KNS=Koagulasnegativa stafylokocker.

När resultatet inte överensstämde mellan bakterieodling och PCR-analys (se figur 1, de gula eller blåa staplarna) var det vanligare att PCR-analysen påvisade bakterier där bakterieodlingen inte påvisade någon bakterie än att bakterieodlingen påvisade bakterier där PCR-analysen inte påvisade någon bakterie. Så generellt sett hade PCR-analysen en bättre förmåga att kunna påvisa bakterier i mjölkprov jämfört med bakterieodling.

Frågan är dock om de bakterier som påvisades alltid hade betydelse för juverhälsan hos de kor som provtogs. Tittar vi på hur celltalet ser ut hos de kor där bakterier påvisat (figur 2) kan vi se att mediancelltalet ligger högre hos de kor där bakterieodlingen påvisade bakterier än hos de kor där PCR-analysen påvisade bakterier. Detta kan tyda på att en del av de bakterier som påvisades i PCR-analysen eventuellt inte kom från juvret utan var en kontamination från till exempel spenhuden eller omgivningen och som då inte heller hade en påverkan på celltalet.

bcpcrcellgraftillwebben

Figur 2. Celltal i mjölk hos kor med fynd av olika mastitorsakande bakterier påvisade med bakterieodling (BO+) eller PCR-analys (PCR+).

Slutsatsen från projektet är att PCR-analys av provmjölkprover oftast är bättre på att påvisa bakterier än bakterieodling av juverfjärdedelsprover tagna vid samma tillfälle, men att inte alla bakterier som påvisas av PCR-analysen verkar ha en direkt påverkan på celltalet. Om PCR-analys ska användas för analys av provmjölkningsprover bör man tillämpa en aseptisk provtagning för att minska risken för att få med kontaminationsbakterier.

Mer information om PCR-analys finns på SVAs hemsida:  http://www.sva.se/analyser-och-produkter/analyser-av-djur-och-foder/notkreatur1/mastit

Mastitbakterier i siffror

Jag har sammanställt vilka som är de vanligaste (och de mer ovanliga)fynden i de mjölkprover som kommer in till SVA. Siffrorna bygger på drygt 16 000 mjölkprover som kommit in till SVA under september 2015 till och med augusti 2016. Proverna kommer både från kliniska mastiter, subkliniska mastiter och diverse andra provtagningsorsaker.

Baserat på drygt 16 000 prover inkomna till SVA.
Baserat på drygt 16 000 prover inkomna till SVA.

De två vanligaste diagnoserna är ingen växt alls (vilket i mina ögon bara är ett bevis på att provet är taget på rätt sätt) och tyvärr också blandflora. Blandflora innebär att vi inte kunnat hitta någon specifik infektion men att bakterien som orsakar problemen mycket väl kan finnas i provet men döljs av andra bakterier. Här kan ni se hur prover ska tas för att undvika blandflora och här kan ni läsa om fler tips för att ta det perfekta mjölkprovet.

Den här tabellen visar de lite mer ovanliga juverpatogenerna som vi hittat färre än 100 gånger samma tidsperiod:

diagnoser-2015-2016-ovanligare-2

 

 

Hur mjölkar man en kamel?

Nyligen var vi i Kenya för att planera vårt kamelmastitprojekt som Ylva bloggade om tidigare. Mastit på mjölkkameler är tyvärr väldigt vanligt, i en del studier uppges förekomsten till över 80 procent. Precis som för andra mjölkproducerande djur har det en negativ inverkan på både produktion och djurhälsa. Mastiter (juverinflammationer) utan kliniska symtom (så kallade subkliniska) som inte upptäcks kan sprida sig till stora delar av besättningen. Dessutom har man ingen tradition av att pastörisera kamelmjölken i Kenya, tvärtom menar man att det försämrar kvaliteten, och då är risken för att människor får i sig smittämnen via mjölken ännu högre.

Glada kameler
Glada kameler
Böld som bildats på ett kameljuver.
Böld som bildats på ett kameljuver

Vid vårt besök åkte vi till ett forskningscenter i regionen Laikipia där de har en egen kamelhjord. Vi fick hälsa på kamelerna och titta på när de mjölkades och det var lite annorlunda jämfört med rutinerna på till exempel en svensk mjölkgård med kor.

Hungriga kamelkalvar får dia från mammorna efter att de mjölkats
Hungriga kamelkalvar får dia från mammorna efter att de mjölkats

Till att börja med hålls kalvarna skilda från sina mödrar under natten i en stor inhägnad som kallas boma. Då en kamel skall mjölkas släpps kalven ut och får förstimulera juvret för att inducera mjölknedsläpp. Hos kor finns ett hålrum i juvret som mynnar i spenen som kallas för juvercistern där en del av den bildade mjölken lagras mellan mjölkningarna. Kameler har nästan ingen juvercistern  alls så när mjölknedsläppet kommer igång syns det tydligt på att spenarna blir mjölkfyllda och kan växa upp till två tredjedelar på längden.  När mjölken släppts ner knuffas kalven undan och två män mjölkar från varsin sida ner i en bunke som en av männen balanserar på knät, han står alltså på ett ben och mjölkar!

Kamelerna mjölkas från två håll samtidigt
Kamelerna mjölkas från två håll samtidigt

Själva mjölkningen går relativt fort eftersom kamelerna oftast inte producerar mer än 1-10 liter per dag . Efteråt får kalven dia lite av det som finns kvar vilket oftast inte är så mycket. Konkurrensen mellan kalv och människa om mjölken är tyvärr till kalvens nackdel och kalvdödligheten ligger på cirka  50 procent hos pastoralisterna  (pastoralister är nomadiserande folkgrupper som försörjer sig på djurhållning).

Kamelkalvarna var hungriga och stod och ropade efter mamma och mat
Kamelkalvarna var hungriga och stod och ropade efter både mamma och mat
Kamelkalvarna kan fortsätta dia upp till 2 års ålder
Kamelkalvarna kan fortsätta dia upp till 2 års ålder, då är de nästan lika stora som sina mammor

Projektet kommer att fokusera på juverhälsa och undersöka förekomsten av subklinisk mastit hos mjölkande kameler i pastoralisthjordar. Vi kommer också titta på antibiotikaresistens och intervjua djurhållarna för att undersöka riskfaktorer för mastit. Målsättningen är att utveckla en kontrollstrategi för att förbättra juverhälsan och på så vis förbättra produktionen, livsmedelsäkerheten och djurvälfärden.

Större delen av projektgruppen på Mpala Research Centre
Större delen av projektgruppen på Mpala Research Centre
Mt Kenya strax efter soluppgången
Mt Kenya strax efter soluppgången
Kamelerna i sin boma där de hålls under natten. Om dagarna släpps de ut för att beta.
Kamelerna i sin boma där de hålls under natten. Om dagarna släpps de ut för att beta.

 

Bra antibiotikaläge i Sverige presenterades i Indien

amr-indien

Undertecknad var i början av november inbjuden att tala på ett möte i Indien med titeln ”International Workshop on National Action Plan on Antimicrobial Resistance for Developing Countries”. Det var en glädje att få möjlighet att presentera Sveriges mycket fina arbete för en klok antibiotikaanvändning. Särskilt roligt var det att presentera Sveriges mjölkkor som det synnerligen goda exemplet. Mastit (juverinflammation) är den sjukdom som kräver mest antibiotika inom mjölksektorn. I Sverige behandlar vi bara omkring en tiondel av korna med antibiotika mot så kallad klinisk (synlig) mastit under varje mjölkperiod. Dessutom utgörs nästan nittio procent av behandlingarna av smalspektrigt penicillin vilket är väldigt bra ur ett resistensperspektiv. Jag vill dock trycka på att den här siffran skulle kunna vara i det närmaste hundra procent eftersom de flesta övriga behandlingar med mer bredspektriga substanser sannolikt är mer eller mindre onödiga. Vidare använder vi i Sverige, selektiv sintidsterapi där vi bara antibiotikabehandlar de kor som har mastit vid sinläggning. I stora delar av världen tillämpas istället sintidsbehandling av alla kor, även de friska. Dock ökar intresset i flera länder för den nordiska varianten med sintidsbehandling bara av sjuka kor.

Indiska rupiesedlar med höga valörer blev helt plötsligt ogiltiga i ett försök att stävja korruption och svarta pengar
Indiska rupiesedlar med höga valörer blev helt plötsligt ogiltiga i ett försök att stävja korruption och svarta pengar

Sverige fick mycket uppskattning för sitt goda läge och tjänade verkligen som inspiration för de fortsatta diskussionerna. Läget i Indien är förstås ett helt annat. Där används antibiotika fortfarande som tillväxtbefrämjare i fodret. Något som Sverige var först i världen att förbjuda redan 1986. Dessutom kan antibiotika köpas över disk utan recept. Dessutom sker en stor del av tillverkningen av antibiotika i just Indien och reningen på dessa fabriker är ofta bristfällig och vattendrag nedströms antibiotikafabrikerna är ofta kontaminerade med antibiotikarester.

Så det var med blandade känslor jag reste hem. Glad över Sveriges situation och glad över att Indien och liknande länder tar frågan på allvar och vill arbeta för ett förbättrat läge. Men samtidigt kan jag inte sticka under stol med att en viss känsla av hopplöshet kom över mig. Jag hoppas dock att loppet inte är kört utan att vi i även i framtiden ska kunna behandla sjuka djur och människor med antibiotika.

Delhi upplevde de värsta luftföroreningarna på 17 år. Smogen låg tjock över staden.
Delhi upplevde de värsta luftföroreningarna på 17 år. Smogen låg tjock över staden.

Helcococcus vad är det?

På senaste tiden har vi svarat ut en för oss ny bakterie – Helcococcus species eller Helcococcus ovis. Det är en grampositiv bakterie som ofta växer ihop med Trueperella pyogenes ( fd Arcanobacterium pyogenes, fd Actinomyces pyogenes).

Vi ser framförallt bakterien vid kliniska mastiter och den kan förekomma både själv och tillsammans med pyogenes. Bakterien växer långsamt och ser bara ut som en grön hinna de första dagarna men i kombination med med pyogenes växer den bättre.

Varför har vi börjat svara ut den här bakterien?
Tidigare har vi inte kunnat typa Helcococcus men med vår nya typningsteknik maldi-tof kan vi nu artbestämma det som vi tidigare bara trott varit en missfärgning av plattan.

helcococcus2
Helcococcus ser mest ut som en grönfärgning på plattan

Vad har den för betydelse?
Tyvärr vet vi inte vad bakterien har för betydelse vid juverinflammationer förutom att den inte är helt ovanlig vid kliniska mastiter.

Helcococcus ovis bland annat hittats i samband med lungbölder hos nötkreatur och häst, endokardit hos nöt och ett fall av subklinisk mastit hos får. Det finns inga rapporter om bakterien i samband med juverinflammation hos kor.

Förhoppningsvis kommer vi lära oss mer nu när vi har möjlighet att hitta och artbestämma bakterien.