Instruktionsfilm – CMT (California Mastitis Test)

SVA har tillsammans med Växa lagt ut en pedagogisk instruktionsfilm på hur man utför och tolkar en CMT-undersökning. Titta gärna på den!

På Wikipedia kan du läsa lite mer om CMT, California mastitis test på  svenska  och lite mer utförligt om CMT på engelska.

Även kameler får mastit

På SVA jobbar vi inte bara med mastit hos våra vanligaste husdjur. Vi har nyligen fått pengar från Vetenskapsrådet för att studera mastit hos kameler i Kenya. Kamelmjölk är en viktig källa för näring hos folk i Afrika och i Asien. I Afrika och i arabvärlden är det den enpuckliga kamelen, dromedaren som hålls som husdjur, medan det i centrala och östra Asien är den tvåpuckliga, baktriska, kamelen. Kameler hålls i både extensiva och intensiva system. I Dubai finns världens största kamelmjölkbesättning, Camelicious, i ett intensivt system där kamelerna mjölkas med maskin och där mjölken processas på det närbelägna hypermoderna mejeriet.

Kameler i Dubai. Foto: Jane Morrell SLU
Kameler i Dubai. Foto: Jane Morrell SLU

Majoriteten av världens kameler finns dock i mer extensiva system som kan vara mer eller mindre stationära. En viktig grupp av djurhållare är pastoralisterna. På Wikipedia definieras pastoralism så här:
Pastoralism är en term inom antropologin för nomadiserande boskapsskötsel. Pastoralism betecknar dels de samhällen som uteslutande försörjer sig på boskapsskötsel men även en del av de samhällen som kombinerar boskapsskötsel med jordbruk som man också kallar agro-pastoralism.

Det är just denna grupp av kamelhållare som vi kommer att fokusera på i vårt kommande forskningsprojekt. Det har i tidigare studier visat sig att bakterien Streptococcus agalactiae är den vanligaste orsaken till mastit hos kameler i dessa områden. Streptococcus agalactiae ger som namnet antyder upphov till en minskning av mjölkproduktionen. Ibland kan alla fyra juverdelar hos en mjölkkamel vara helt utan mjölkproduktion på grund av mastit orsakad av denna bakterie. Så det är viktigt ur ekonomisk synpunkt att ha en god juverhälsa hos kamelerna. Djuren kan också bli sjuka så djurvälfärdsaspekten är också viktig. Dessutom är bakterier i mjölken en hälsofråga då mjölken många gånger dricks opastöriserad. Och sist men inte minst ger en förbättrad juverhälsa ett minskat behov av antibiotika och därmed mindre risk för resistenta bakterier.

Projektet, som är ett samarbete mellan Sverige och Kenya, har utformats som ett doktorandprojekt och vi har nyss rekryterat en doktorand till projektet. Dinah Seligsohn är veterinär och har närmast jobbat som distriktsveterinär på Gotland. Vi välkomnar Dinah till det här roliga, spännande och viktiga projektet.

Dinah, vår nya doktorand
Dinah, vår nya doktorand

Koagulasnegativa stafylokocker – spelar det någon roll vilken sort?

KNSparad

Staphylococcus epidermidis (S epidermidis), S chromogenes, S simulans… Sedan 2013 har många mer eller mindre okända bakterienamn dykt upp på svaren från SVA. Anledningen till detta är INTE att vi helt plötsligt fått in en massa nya bakterier i Sverige utan att vi på SVA fått tillgång till en ny analysmetod för att med stor säkerhet artbedöma bakterier och äntligen kan vi i stället för att bara rapportera exempelvis koagulasnegativa stafylokocker (KNS) faktiskt ange vilken KNS som finns i mjölkprovet.

Vad är koagulasnegativa stafylokocker?

Koagulasnegativa stafylokocker är en stor grupp av bakterier, totalt har ca 40 olika arter påvisats varav ca 20 i mjölk, som har gemensamt att de är stafylokocker och att de testar negativ på koagulastestet. Det har dock tidigare inte funnits metoder för att på ett säkert och kostnadseffektivt sätt artbedöma KNS så därför har man bara rapporterat dem som KNS, tills nu då.

KNS-projektet…

KNS1

Trots att KNS är det näst vanligaste fyndet vid subklinisk mastit  i Sverige vet vi inte så mycket om denna grupp av bakterier, mycket för att den har ansetts bara orsaka milda fall av mastit. Det är dock inte troligt att alla de ca 20 KNS arterna som påvisats hos mjölkkor beter sig lika. För att få bättre kunskap om vad det kan finnas för skillnader mellan våra vanligaste KNS arter startades på SVA ett forskningsprojekt i september 2014. Projektet håller nu på att avslutas.

Är det någon skillnad mellan olika KNS-arter?

Några av de preliminära resultaten visar att det är framförallt fyra KNS arter som dominerar i de inskickade mjölkproverna; S epidermidis, S chromogenes, S simulans och S haemolyticus.

Staphylococcus chromogenes  -är ett vanligt fynd framförallt hos förstakalvare och är den KNS art (av de fyra vanligaste) som ger lägst celltalshöjning, medan S epidermidis orsakar ett signifikant högre celltal än S chromogenes.

Staphylococcus epidermidis, S chromogenes, S simulans verkar ge mer persistenta mastiter och påvisas oftare vid upprepad provtagning jämfört med S haemolyticus.

Vi kan även se en skillnad i β-laktamas produktion (som visar om bakterierna är känsliga för penicillin eller inte) mellan KNS-arterna, där t.ex. 60 % av S haemolyticus isolaten producerade β-laktamas , medan inga av S simulans isolaten gjorde det.

Vi har hittills inte kunnat hitta några signifikanta skillnader mellan arterna gällande mjölkproduktion eller utslagning. De slutliga statistiska analyserna kommer att påbörjas i maj 2016. Klart är att det finns skillnader i påverkan på juverhälsa mellan olika KNS-arter och att mer specifik rådgivning gällande respektive art kan behövas.

KNS2

Bakterieodling på gården – är det verkligen lönsamt?

Foto: Bengt Ekberg
Foto: Bengt Ekberg

Den amerikanska trenden att lantbrukarna själva odlar prover från juverinflammationer har börjat komma till Sverige. Det gäller att förstå att bakterier kan var farliga, att det finns regler och frågan är när kunskapen är tillräcklig så att kvaliteten blir ekonomiskt försvarbar.

Trend från over there

I USA har ”on-farm culture” blivit vanligare. Det betyder att lantbrukare på stora gårdar odlar prover från kliniska mastiter på gården. Anpassade plattor används för att skilja mellan bakterier som kräver behandling och från de som läker ändå. Det låter ju bra men vad finns det för risker?

I Sverige säljs speciella plattor för att odla mastitbakterier. Rätt använda skiljer de snabbt ut de vanligaste bakterierna som inte kräver antibiotikabehandling. Plattorna används i första hand av landets veterinärer och ger en fingervisning om vilken sorts bakterie som orsakar juverinflammationen.

Även i Sverige har det börjat förekomma att lantbrukare själva odlar prover och då är det viktigt att förstå vilka risker det innebär.

Människor och kor blir sjuka av samma bakterier

Bland bakterierna som orsakar mastit finns flera bakterier som orsakar sjukdomar hos både människa och djur, så kallade zoonoser. Mjölken kan innehålla salmonella, resistenta stafylokocker (MRSA) och EHEC-bakterier, vissa är vanligare än många tror. I en bakterieodling förökas mängden av bakterier miljontals gånger jämfört med det antal som finns naturligt i mjölken. Det är alltså viktigt att veta vad man gör.

Får vem som helst göra vad som helst?

Det finns många regler vid arbete med bakterier. Den som gör rutinmässig odling och ytterligare tolkning av resultatet måste oftast göra en anmälan till Arbetsmiljöverket. Det finns hårda krav på lokaler och skyddsrutiner. En viktig punkt är att kunna göra sig av med det smittförande avfallet på ett säkert sätt. Arbetsmiljöreglerna gäller för alla som jobbar oavsett ålder och anställningsform.

Missa inte viktiga bakterier innan de finns i hela besättningen!

Det kan vara mycket viktigt att tolkningen av resultatet blir rätt vid en bakterieodling. Det finns exempel där flertalet kor varit infekterad med den fruktade bakterien Streptococcus agalactiae innan någon ens varit medveten om att bakterien fanns i besättningen.

Ett annat exempel där ett felaktigt resultat kan ha stor betydelse är penicillinresistenta stafylokocker. De är lätta att missa eller tvärt om felaktigt tolka andra bakterier som resistenta Staphylococcus aureus. Tyvärr ser vi inte alltför sällan exempel på det. I praktiken innebär det att smittan kan spridas vidare eller att djur blir utslagna i onödan.

Subkliniska mastiter bör alltid skickas till ett laboratorium. De är mer svårtolkade och det är viktigt med en säker diagnos. Vi ser en trend att fler och fler veterinärer väljer att skicka prover även från kliniska mastiter för att öka kvaliteten. On-farm culture kan vara ett komplement men den stora frågan är om det verkligen är om det verkligen är lönsamt i längden.

Foto: Bengt Ekberg
Foto: Bengt Ekberg

Behandling av kolimastiter

En av de vanligare frågorna jag får är hur kolimastiter kan och bör behandlas. Redan när jag var veterinärstudent sades det att kolimastit inte skulle behandlas med antibiotika. Men då man kom ut på sitt första vikariat så gjordes det i alla fall.

För några år sedan ledde jag en studie om behandling av akut, klinisk kolimastit med enrofloxacin jämfört med placebo (se bild på testsubstans från den studien) och det blev ingen större skillnad mellan grupperna. Ett antal finska studier har kommit fram till samma sak. Och nu har det precis kommit en brittisk utvärdering av artiklar som studerat behandling av kolimastit med NSAID, tillsammans med eller utan enrofloxacin. Slutsatsen i den utvärderingen är att enrofloxcain inte tillför något till NSAID-behandling av kolimastit.

Testsubstans i brun glasflaska foto Ylva Persson

Inte heller är trimetoprimsulfa eller tetracyklin några särskilda bra alternativ till enrofloxacin eftersom det är svårt att uppnå terapeutiska koncentrationer i mjölk och juvervävnad med dem. Summa summarum finns det nog ingen anledning att behandla kolimastiter med antibiotika. God omvårdnad, NSAID och annan understödjande behandling räcker.

Det är också viktigt att komma ihåg att kinolonen enrofloxacin hör till de antibiotika som WHO listat som kritiskt viktiga för människa. Kinoloner omfattas också av en föreskrift som innebär att bakteriologisk provtagning och resistensbestämning måste utföras i samband med behandling. Vi ser i statistiken att användningen av kinoloner till mjölkkor sjunker vilket är glädjande. Fortfarande är dock enrofloxacin förstahandsval vid klebsiellamastit.

 

 

7 tips för att ta det perfekta mjölkprovet

Att ta ett mjölkprov är en konst! Det är alldeles sant och olika människor är olika duktiga men jag tror att alla kan lära sig att ta det näst intill perfekta mjölkprovet. Jag blir alltid lite ledsen när jag ser att det är blandflora på flera prover – det innebär ju tyvärr att vi inte kan uttala oss om proverna.

Det absolut viktigaste för att få ett rättvisande resultat som verkligen visar vad som har orsakat höga celltal eller mastit är att ta ett riktigt bra mjölkprov. Det gäller både för odlingsprover och kanske i ännu högre grad för PCR-prover.

Förutsättningarna kan vara ganska olika…

Foto Bengt Ekberg
Foto Bengt Ekberg

Lerig SRB

… men här kommer 7 tips som nästan alltid fungerar:

1. Torka av juvret och spenarna med ett torrt papper. Då är risken att det faller ner smuts i provröret vid provtagningen mindre.

2. Mjölka ur minst 10 ml från alla juverdelar som ska provtas innan provtagningen. Då försvinner eventuella bakterier som bara sitter i spenkanalen.

3. Tvätta spenspetsarna med sprit. Använd bomullstussar fuktade med 70% alkohol. OBS ta nya bomullstussar till varje juverdel och tvätta tills bomullstussarna inte längre blir smutsiga.

4. Håll mjölkröret upp och ner, när korken tagis av. Då trillar det inte ner eventuella bakterier från omgivningen.

5. Se till att korken inte blir smutsig, under tiden som du tar provet. Håll till exempel inte på insidan av locket och sätt på locket med en gång när provtagningen är klar. Ett bra sätt att hantera korken på kan du se på bilden nedanför.

6. Vik spenen horisontellt och håll röret liggande när provet tas. Då är risken mycket mindre att smuts trillar ner i röret under provtagningen.

7. Mjölka bara en stråle i röret om det är möjligt. Ju fler strålar i röret desto större är risken att det kommer med bakterier från omgivningen. Det behövs bara 1 ml och en ren liten mängd är mycket bättre än mycket mjölk där det kommit med andra saker.

Foto Bengt Ekberg
Här är ett exempel på hur det går att hålla korken i ett grepp med lillfingret och att röret hålls vågrätt under provtagningen. Foto Bengt Ekberg.

En provtagningsinstruktion hur man tar ett mjölkprov vid klinisk och subklinisk mastit finns på SVA:s hemsida.

 

 

Tre frågor och svar om laktokocker – månadens bakterie

Lactococcus (2)

Månadens bakterie var Lactococcus lactis – inte den vanligaste mastitbakterien – men inte heller helt ovanlig. Utseendemässigt är den väldigt lik Streptococcus uberis.

Lactococcus lactis är mest känd för att vissa stammar används vid tillverkning av mejeriprodukter som ost och yoghurt.

Laktokocker anses kunna orsaka höga celltal och kan även ge kliniska mastiter men det finns även undersökningar som pekar på att vissa varianter av Lactococcus lactis kan skydda mot juverinflammationer orsakade av till exempel E. coli och Staphylococcus aureus (1).

FrågeteckenVad är era erfarenheter av laktokocker?
Mina är att de verkar kunna isoleras från samma ko och samma juverdel vid flera tillfällen efter varandra och att korna ofta har höga celltal.

Tre frågor och svar om laktokocker

1. Hur vanligt är det med laktokocker? 
Av de mjölkprover som kom in till SVA under 2015 hittade vi laktokocker i 1,4% av alla juverdelar som var odlingspositiva. Drygt 80% av laktokockerna typades till Lactococcus lactis

2. Hur diagnosticeras laktokocker?
Laktokocker växer fram vid en vanlig mjölkodling och liknar Streptococcus uberis till utseendet. I en amerikansk studie från 2014 upptäcktes att många av de bakterier som hittats i samband med subklinisk mastit och typats till Streptococcus uberis egentligen var Lactococcus lactis (2)Med hjälp av tekniken maldi-tof går det nu att identifiera laktokocker och skilja dem från andra streptokocker.

PCR-undersökning fungerar oftast inte för att hitta kor infekterade med laktokocker eftersom laktokocker bara i vissa fall ingår i analysen – och då oftast tillsammans med enterokocker.

3. Är Lactococcus lactis känslig mot penicillin?
Nja är väl svaret. Under 2015 genomfördes en resistensstudie på ett antal stammar från mjölkprover som kommit in till SVA. Testerna visade att laktokocker till viss del är penicillinkänsliga men inte fullt ut vilket gör att effekten av penicillin kan vara nedsatt.

Fortsätt läsa ”Tre frågor och svar om laktokocker – månadens bakterie”

Grattis Gunilla – rätt svar på månadens bakterie!

Som Gunilla mycket riktigt gissat (eller visste) så var månadens bakterie Lactococcus lactis. Snart kommer ett inlägg med mer informationen bakterien.

Månadens bakterie – vilken bakterie är det?

Nu får ni chansen att gissa vilken bakterie det här är. Rätt svar och mer information om bakterien kommer nästa vecka.Lactococcus (2)

Egenskaper:

Växt på SELMA: Växer enbart på blodagarfältet

Katalastest: Negativt

KOH-test: Negativt

Hemolys: Ingen betahemolys, ingen tydlig alfahemolys

 

Mastit på SVA:s webb

Nu är vi i full färd med att uppdatera texterna på SVA:s webbplats. Här hittar du ingången till en skattkammare full med information om mastit: http://www.sva.se/djurhalsa/notkreatur/endemiska-sjukdomar-notkreatur/mastit-notkreatur

Klicka dig vidare till olika sorters mastit, diagnostik, bredvidläsning och länkar.

Och glöm inte bort att mastit kan drabba fler djurslag. Get bland annat: http://www.sva.se/djurhalsa/get/endemiska-sjukdomar-hos-get/mastit-hos-get

Och får: http://www.sva.se/djurhalsa/far/endemiska-sjukdomar-hos-far/mastit-hos-far

Ylva tar mjölkprover Foto Astrid Sturnegk