Instruktionsfilm – mjölkprovtagning

Växa har tillsammans med SVA gjort en instruktionsfilm för hur ett rent och representativt mjölkprov tas.

Det absolut viktigaste att tänka på vid mjölkprovtagning både vid subklinisk och klinisk juverinflammation är provtagningstekniken. Den här filmen visar på ett pedagogiskt sätt hur man bör gå tillväga:

Se även bloggposten 7 tips för att ta det perfekta mjölkprovet.

 

 

 

 

Pasteurella multocida – månadens bakterie

Månadens bakterie maj

Som Gunilla Öberg mycket riktigt svarade så är Månadens bakterie Pasteurella multocida.

Det är ingen jättevanlig juverpatogen men förekommer då och då och kan orsaka allvarliga kliniska mastiter. Normalt förekommer bakterien i övre luftvägarna på däggdjur.

Trots att bakterien oftast är känslig mot penicillin och andra antibiotika är mastiterna svårbehandlade och svarar dåligt på behandling.

Kännetecken för Pasteurella:

Det luriga med Pasteurella är att det är en gramnegativ bakterie som inte växer på coliform-fältet på SELMA-plattan utan bara på blodagar.

  • Växer enbart på blodagarfältet
  • Är till skillnad från streptokockerna katalaspositiv
  • Är till skillnad från streptokockerna kaliumhydroxidpositiv (gramnegativ)
  • Har ofta en speciell lukt
  • Brukar växa med slemmiga kolonier (inte helt olika slemmiga varianter av Streptococcus uberis)
  • I mikroskop ses bakterierna som små gramnegativa stavar (de kan vara kockoida och svagt färgade)

Pasteurella

 

 

 

 

 

Maj månads bakterie – vilken bakterie är det den här gången?

Med anledning av årets ringtester för kliniska mastiter så kommer här månadens bakterie. Det visade sig att den här bakterien var förvånansvärt svår att identifiera i fält.

De som deltog i ringtesten får inte svara eftersom de redan har fått facit…

Månadens bakterie majSELMA – Bakterien växer enbart på blodagarfältet och har ingen hemolys.

Juverhälsa hos mjölkande får och getter

Liksom andra mjölkproducerande djur kan får och getter drabbas av juverinflammation (mastit), som i de flesta fall orsakas av en infektion med bakterier. Klinisk eller synlig mastit kan ha ett våldsamt förlopp och djuren kan bli mycket sjuka. Men vanligare är att djuren har mastit utan kliniska symtom, så kallad subklinisk mastit. Hos både får och get är Staphylococcus aureus den vanligaste bakterien vid klinisk mastit och koagulasnegativa stafylokocker vanligast vid subklinisk mastit. Subklinisk mastit har betydelse eftersom den sänker mjölkproduktionen trots att inget syns på djuren. Dessutom kan mastitmjölk ha förändrade egenskaper som påverkar osttillverkningen. Och sist men inte minst kan det finnas oönskade bakterier i mastitmjölk vilket har särskilt stor betydelse i de besättningar som inte pastöriserar mjölken. God juverhälsa är alltså bra för djurvälfärden, för ekonomin och för livsmedelssäkerheten.

Friska juver ger mer mjölk
Friska juver ger mer mjölk

Det är bättre att förebygga än att behandla bort juverhälsoproblem

Även om de flesta mastitbakterier i Sverige är känsliga för penicillin och ofta relativt lättbehandlade, så är det mycket bättre att se till att djuren aldrig får mastit. Viktiga förebyggande åtgärder är att ha ett bra smittskydd och en god hygien. Dessutom är det bra att ha koll på juverhälsan i besättningen genom att tidigt identifiera eventuella problem. Det är också viktigt att se till att djuren är friska och starka så att de har ett bra immunförsvar. Här nedan följer några punkter som är tillämpbara i både får- och getbesättningar:

Yttre smittskydd

  • Köp helst inte in djur
  • Om djur måste köpas in, köp bara från besättningar fria från CAE/MV och böldsjuka samt med god juverhälsa. Ta gärna mjölkprov för bakteriologisk odling innan djuren sätts in i den nya besättningen. Håll djuren i karantän i minst tre veckor.

Inre smittskydd

  • Slå ut djur med växt av S. aureus i juvret
  • Gruppera djuren efter juverhälsa.
  • Utfodra inte lamm och killingar med mastitmjölk (särskilt inte från djur som har aureus)

Stärk immunförsvaret

  • Se till att besättningen är fri från CAE och MV.
  • Optimal utfodring med god mineral- och vitamintillförsel.
  • Stressfri miljö och djurhantering.

Hygien

  • Ha en god hygien i ströbädd, vatten och foder.
  • Klippta och rena juver.

Mjölkning

  • Se över mjölkmaskinens funktion och hygien.
  • Ha mjölkningsordning, där friska djur mjölkas först och djur med höga celltal mjölkas sist.
  • Torka djurens juver före mjölkning, helst med engångsjuverdukar.
  • Mjölka de första strålarna i ett kontrollkärl.
  • Spendoppa efter mjölkning.
  • Bra om djuren kan hållas stående en stund efter mjölkning då spenkanalerna är öppna. Kan styras med hjälp av utfodring.
Mjölka de första strålarna i ett kontrollkärl
Mjölka de första strålarna i ett kontrollkärl
Rengör juvren före mjölkning, gärna med engångsduk. Juvret ska vara rent och torrt då mjölkningen startar.
 Juvret ska vara rent och torrt då mjölkningen startar.
Spendoppa efter mjölkning
Spendoppa efter mjölkning

 Håll koll på juverhälsan

  • Ta tankmjölkprov för celltal en gång i månaden, skickas till SVA eller Eurofins/Steins
  • Om celltalet stiger eller annan misstanke på dålig juverhälsa finns: Paddla alla juverhalvor med CMT och ta prov för bakteriologisk odling om CMT är 3 eller högre, eller om det är stora skillnader i CMT-utslag mellan juverhalvorna. Mjölkproven skickas till SVA.
  • Paddla alla juverhalvor före sinläggning för att kunna gruppera, slå ut eller sintidsbehandla djur. 

    Paddla mjölken med CMT
    Paddla mjölken med CMT
Mjölkprovtagning får
Ta mjölkprov för bakteriologi

 

Instruktionsfilm – CMT (California Mastitis Test)

SVA har tillsammans med Växa lagt ut en pedagogisk instruktionsfilm på hur man utför och tolkar en CMT-undersökning. Titta gärna på den!

På Wikipedia kan du läsa lite mer om CMT, California mastitis test på  svenska  och lite mer utförligt om CMT på engelska.

Även kameler får mastit

På SVA jobbar vi inte bara med mastit hos våra vanligaste husdjur. Vi har nyligen fått pengar från Vetenskapsrådet för att studera mastit hos kameler i Kenya. Kamelmjölk är en viktig källa för näring hos folk i Afrika och i Asien. I Afrika och i arabvärlden är det den enpuckliga kamelen, dromedaren som hålls som husdjur, medan det i centrala och östra Asien är den tvåpuckliga, baktriska, kamelen. Kameler hålls i både extensiva och intensiva system. I Dubai finns världens största kamelmjölkbesättning, Camelicious, i ett intensivt system där kamelerna mjölkas med maskin och där mjölken processas på det närbelägna hypermoderna mejeriet.

Kameler i Dubai. Foto: Jane Morrell SLU
Kameler i Dubai. Foto: Jane Morrell SLU

Majoriteten av världens kameler finns dock i mer extensiva system som kan vara mer eller mindre stationära. En viktig grupp av djurhållare är pastoralisterna. På Wikipedia definieras pastoralism så här:
Pastoralism är en term inom antropologin för nomadiserande boskapsskötsel. Pastoralism betecknar dels de samhällen som uteslutande försörjer sig på boskapsskötsel men även en del av de samhällen som kombinerar boskapsskötsel med jordbruk som man också kallar agro-pastoralism.

Det är just denna grupp av kamelhållare som vi kommer att fokusera på i vårt kommande forskningsprojekt. Det har i tidigare studier visat sig att bakterien Streptococcus agalactiae är den vanligaste orsaken till mastit hos kameler i dessa områden. Streptococcus agalactiae ger som namnet antyder upphov till en minskning av mjölkproduktionen. Ibland kan alla fyra juverdelar hos en mjölkkamel vara helt utan mjölkproduktion på grund av mastit orsakad av denna bakterie. Så det är viktigt ur ekonomisk synpunkt att ha en god juverhälsa hos kamelerna. Djuren kan också bli sjuka så djurvälfärdsaspekten är också viktig. Dessutom är bakterier i mjölken en hälsofråga då mjölken många gånger dricks opastöriserad. Och sist men inte minst ger en förbättrad juverhälsa ett minskat behov av antibiotika och därmed mindre risk för resistenta bakterier.

Projektet, som är ett samarbete mellan Sverige och Kenya, har utformats som ett doktorandprojekt och vi har nyss rekryterat en doktorand till projektet. Dinah Seligsohn är veterinär och har närmast jobbat som distriktsveterinär på Gotland. Vi välkomnar Dinah till det här roliga, spännande och viktiga projektet.

Dinah, vår nya doktorand
Dinah, vår nya doktorand

Koagulasnegativa stafylokocker – spelar det någon roll vilken sort?

KNSparad

Staphylococcus epidermidis (S epidermidis), S chromogenes, S simulans… Sedan 2013 har många mer eller mindre okända bakterienamn dykt upp på svaren från SVA. Anledningen till detta är INTE att vi helt plötsligt fått in en massa nya bakterier i Sverige utan att vi på SVA fått tillgång till en ny analysmetod för att med stor säkerhet artbedöma bakterier och äntligen kan vi i stället för att bara rapportera exempelvis koagulasnegativa stafylokocker (KNS) faktiskt ange vilken KNS som finns i mjölkprovet.

Vad är koagulasnegativa stafylokocker?

Koagulasnegativa stafylokocker är en stor grupp av bakterier, totalt har ca 40 olika arter påvisats varav ca 20 i mjölk, som har gemensamt att de är stafylokocker och att de testar negativ på koagulastestet. Det har dock tidigare inte funnits metoder för att på ett säkert och kostnadseffektivt sätt artbedöma KNS så därför har man bara rapporterat dem som KNS, tills nu då.

KNS-projektet…

KNS1

Trots att KNS är det näst vanligaste fyndet vid subklinisk mastit  i Sverige vet vi inte så mycket om denna grupp av bakterier, mycket för att den har ansetts bara orsaka milda fall av mastit. Det är dock inte troligt att alla de ca 20 KNS arterna som påvisats hos mjölkkor beter sig lika. För att få bättre kunskap om vad det kan finnas för skillnader mellan våra vanligaste KNS arter startades på SVA ett forskningsprojekt i september 2014. Projektet håller nu på att avslutas.

Är det någon skillnad mellan olika KNS-arter?

Några av de preliminära resultaten visar att det är framförallt fyra KNS arter som dominerar i de inskickade mjölkproverna; S epidermidis, S chromogenes, S simulans och S haemolyticus.

Staphylococcus chromogenes  -är ett vanligt fynd framförallt hos förstakalvare och är den KNS art (av de fyra vanligaste) som ger lägst celltalshöjning, medan S epidermidis orsakar ett signifikant högre celltal än S chromogenes.

Staphylococcus epidermidis, S chromogenes, S simulans verkar ge mer persistenta mastiter och påvisas oftare vid upprepad provtagning jämfört med S haemolyticus.

Vi kan även se en skillnad i β-laktamas produktion (som visar om bakterierna är känsliga för penicillin eller inte) mellan KNS-arterna, där t.ex. 60 % av S haemolyticus isolaten producerade β-laktamas , medan inga av S simulans isolaten gjorde det.

Vi har hittills inte kunnat hitta några signifikanta skillnader mellan arterna gällande mjölkproduktion eller utslagning. De slutliga statistiska analyserna kommer att påbörjas i maj 2016. Klart är att det finns skillnader i påverkan på juverhälsa mellan olika KNS-arter och att mer specifik rådgivning gällande respektive art kan behövas.

KNS2

Bakterieodling på gården – är det verkligen lönsamt?

Foto: Bengt Ekberg
Foto: Bengt Ekberg

Den amerikanska trenden att lantbrukarna själva odlar prover från juverinflammationer har börjat komma till Sverige. Det gäller att förstå att bakterier kan var farliga, att det finns regler och frågan är när kunskapen är tillräcklig så att kvaliteten blir ekonomiskt försvarbar.

Trend från over there

I USA har ”on-farm culture” blivit vanligare. Det betyder att lantbrukare på stora gårdar odlar prover från kliniska mastiter på gården. Anpassade plattor används för att skilja mellan bakterier som kräver behandling och från de som läker ändå. Det låter ju bra men vad finns det för risker?

I Sverige säljs speciella plattor för att odla mastitbakterier. Rätt använda skiljer de snabbt ut de vanligaste bakterierna som inte kräver antibiotikabehandling. Plattorna används i första hand av landets veterinärer och ger en fingervisning om vilken sorts bakterie som orsakar juverinflammationen.

Även i Sverige har det börjat förekomma att lantbrukare själva odlar prover och då är det viktigt att förstå vilka risker det innebär.

Människor och kor blir sjuka av samma bakterier

Bland bakterierna som orsakar mastit finns flera bakterier som orsakar sjukdomar hos både människa och djur, så kallade zoonoser. Mjölken kan innehålla salmonella, resistenta stafylokocker (MRSA) och EHEC-bakterier, vissa är vanligare än många tror. I en bakterieodling förökas mängden av bakterier miljontals gånger jämfört med det antal som finns naturligt i mjölken. Det är alltså viktigt att veta vad man gör.

Får vem som helst göra vad som helst?

Det finns många regler vid arbete med bakterier. Den som gör rutinmässig odling och ytterligare tolkning av resultatet måste oftast göra en anmälan till Arbetsmiljöverket. Det finns hårda krav på lokaler och skyddsrutiner. En viktig punkt är att kunna göra sig av med det smittförande avfallet på ett säkert sätt. Arbetsmiljöreglerna gäller för alla som jobbar oavsett ålder och anställningsform.

Missa inte viktiga bakterier innan de finns i hela besättningen!

Det kan vara mycket viktigt att tolkningen av resultatet blir rätt vid en bakterieodling. Det finns exempel där flertalet kor varit infekterad med den fruktade bakterien Streptococcus agalactiae innan någon ens varit medveten om att bakterien fanns i besättningen.

Ett annat exempel där ett felaktigt resultat kan ha stor betydelse är penicillinresistenta stafylokocker. De är lätta att missa eller tvärt om felaktigt tolka andra bakterier som resistenta Staphylococcus aureus. Tyvärr ser vi inte alltför sällan exempel på det. I praktiken innebär det att smittan kan spridas vidare eller att djur blir utslagna i onödan.

Subkliniska mastiter bör alltid skickas till ett laboratorium. De är mer svårtolkade och det är viktigt med en säker diagnos. Vi ser en trend att fler och fler veterinärer väljer att skicka prover även från kliniska mastiter för att öka kvaliteten. On-farm culture kan vara ett komplement men den stora frågan är om det verkligen är om det verkligen är lönsamt i längden.

Foto: Bengt Ekberg
Foto: Bengt Ekberg

Behandling av kolimastiter

En av de vanligare frågorna jag får är hur kolimastiter kan och bör behandlas. Redan när jag var veterinärstudent sades det att kolimastit inte skulle behandlas med antibiotika. Men då man kom ut på sitt första vikariat så gjordes det i alla fall.

För några år sedan ledde jag en studie om behandling av akut, klinisk kolimastit med enrofloxacin jämfört med placebo (se bild på testsubstans från den studien) och det blev ingen större skillnad mellan grupperna. Ett antal finska studier har kommit fram till samma sak. Och nu har det precis kommit en brittisk utvärdering av artiklar som studerat behandling av kolimastit med NSAID, tillsammans med eller utan enrofloxacin. Slutsatsen i den utvärderingen är att enrofloxcain inte tillför något till NSAID-behandling av kolimastit.

Testsubstans i brun glasflaska foto Ylva Persson

Inte heller är trimetoprimsulfa eller tetracyklin några särskilda bra alternativ till enrofloxacin eftersom det är svårt att uppnå terapeutiska koncentrationer i mjölk och juvervävnad med dem. Summa summarum finns det nog ingen anledning att behandla kolimastiter med antibiotika. God omvårdnad, NSAID och annan understödjande behandling räcker.

Det är också viktigt att komma ihåg att kinolonen enrofloxacin hör till de antibiotika som WHO listat som kritiskt viktiga för människa. Kinoloner omfattas också av en föreskrift som innebär att bakteriologisk provtagning och resistensbestämning måste utföras i samband med behandling. Vi ser i statistiken att användningen av kinoloner till mjölkkor sjunker vilket är glädjande. Fortfarande är dock enrofloxacin förstahandsval vid klebsiellamastit.

 

 

7 tips för att ta det perfekta mjölkprovet

Att ta ett mjölkprov är en konst! Det är alldeles sant och olika människor är olika duktiga men jag tror att alla kan lära sig att ta det näst intill perfekta mjölkprovet. Jag blir alltid lite ledsen när jag ser att det är blandflora på flera prover – det innebär ju tyvärr att vi inte kan uttala oss om proverna.

Det absolut viktigaste för att få ett rättvisande resultat som verkligen visar vad som har orsakat höga celltal eller mastit är att ta ett riktigt bra mjölkprov. Det gäller både för odlingsprover och kanske i ännu högre grad för PCR-prover.

Förutsättningarna kan vara ganska olika…

Foto Bengt Ekberg
Foto Bengt Ekberg

Lerig SRB

… men här kommer 7 tips som nästan alltid fungerar:

1. Torka av juvret och spenarna med ett torrt papper. Då är risken att det faller ner smuts i provröret vid provtagningen mindre.

2. Mjölka ur minst 10 ml från alla juverdelar som ska provtas innan provtagningen. Då försvinner eventuella bakterier som bara sitter i spenkanalen.

3. Tvätta spenspetsarna med sprit. Använd bomullstussar fuktade med 70% alkohol. OBS ta nya bomullstussar till varje juverdel och tvätta tills bomullstussarna inte längre blir smutsiga.

4. Håll mjölkröret upp och ner, när korken tagis av. Då trillar det inte ner eventuella bakterier från omgivningen.

5. Se till att korken inte blir smutsig, under tiden som du tar provet. Håll till exempel inte på insidan av locket och sätt på locket med en gång när provtagningen är klar. Ett bra sätt att hantera korken på kan du se på bilden nedanför.

6. Vik spenen horisontellt och håll röret liggande när provet tas. Då är risken mycket mindre att smuts trillar ner i röret under provtagningen.

7. Mjölka bara en stråle i röret om det är möjligt. Ju fler strålar i röret desto större är risken att det kommer med bakterier från omgivningen. Det behövs bara 1 ml och en ren liten mängd är mycket bättre än mycket mjölk där det kommit med andra saker.

Foto Bengt Ekberg
Här är ett exempel på hur det går att hålla korken i ett grepp med lillfingret och att röret hålls vågrätt under provtagningen. Foto Bengt Ekberg.

En provtagningsinstruktion hur man tar ett mjölkprov vid klinisk och subklinisk mastit finns på SVA:s hemsida.