Streptococcus agalactiae – del 4 behandling

Antibiotikabehandling av kor med juverinflammation orsakad av Streptococcus agalactiae följer delvis samma riktlinjer som för andra juverinflammationer orsakade av stafylokocker och streptokocker, nämligen att endast akuta, kliniska mastiter bör bli föremål för en antibiotikabehandling under laktationen. Förstahandsval är vanligt penicillin och behandlingstiden är tre dagar. För just denna bakterie kan man överväga att behandla bara lokalt, det vill säga med juvertuber innehållande korttidsverkande penicillin. Kroniker och subkliniska juverinflammationer ska som vanligt inte behandlas alls, alternativt behandlas under sintiden med långtidsverkande sintidsantibiotika.

Vad vill du åstadkomma med din behandling?

Under en sanering, det vill säga då målet är att hela besättningen ska bli fri från agalactiae kan följande rekommendation övervägas:

  • Penicillin i tre dagar
  • Juvertuber, i alla fyra juverdelar
  • Sintidsbehandling av alla kor
  • Kroniker ska inte behandlas
  • Behandling under laktation: både kliniska och subkliniska juverinflammationer.

Det bör dock tilläggas att Håkan Landin på Växa Sverige, som framgångsrikt sanerat många besättningar, i normalfallet inte använder sig av denna utökade behandlingsrekommendation.

Författare: Ylva Persson

Jag är biträdande statsveterinär i idisslarsjukdomar på SVA. Mitt huvudsakliga forskningsområde är mastit. De djurslag som jag hittills studerat är ko, get, får och nu senast kamel. Jag är också väldigt intresserad av antibiotikaanvändning vid mastit.

1 reaktion till “Streptococcus agalactiae – del 4 behandling”

  1. Vid genomförandet av en besättningssanering, men endast då, bör man enligt min mening behandla även subkliniska fall av SRA under laktation. Viktigt är dock att det rör sig om nyinfekterade och tidigare friska kor och att man följer Ylvas behandlingsrekommendationer. Att tänka på är att alla behandlade kor ytterst sällan blir helt botade och att de, intill att detta kunnat avgöras efter 4-8 veckor, måste hållas åtskilda från friska kor i besättningen. I praktiken är enligt min mening fungerande smittskyddsgruppering av de friska korna det viktigaste för framgång, och detta gäller i synnerhet i tiden kring kalvning. Och allra, allra mest i kalvningsutrymmet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *