Fortsättning KNS-seminarium i Gent, efter lunch. Sista inlägget.

Eftermiddagens huvudföreläsare Wilma Ziebuhr från Tyskland är inte veterinär utan läkare och hon pratar så klart om KNS hos människor. Stafylokocker kan vara en del av normalfloran, men de är också en av de vanligaste infektionerna hos människa. Staphylococcus epidermidis är den viktigaste KNS-arten hos människa och den är ofta resistent mot antibiotika. Ett stort problem inom humansjukvården är kateterassocierade infektioner. Wilma berättar en skrämmande historia om en ung man med leukemi som efter en lyckad benmärgstransplantation fick en infektion med S. epidermidis via en kateter. Den var multiresistent och patienten svarade inte på behandling utan avled på grund av att infektionen spreds i kroppen och slog ut alla vitala organ. Och detta på grund av en bakterie som vi tycker är ganska ofarlig hos korna. Humana S. epidermidis producerar ofta biofilm som ytterligare gör att de är svåra att kontrollera. Wilma menar också att KNS-bakterier kan innebära en viktig reservoar för spridning av resistensgener till S. aureus.

Korta presentationer KNS-seminarium i Gent dag 2.

Vi var många nordbor på plats och många av oss hade presentationer. Till exempel Gunnar Dalen, industridoktorand på norska Tine som berättar att KNS-arterna skiljer sig beroende på inhysning och mjölkningssystem. I den här studien var S. epidermidis (liksom i Sverige) vanligast.

Näste man är Yasser Mahmmod från Danmark som presenterar resultat från en studie om KNS på huden och i mjölk, i robotbesättningar. Totalt hittade de 16 KNS-arter, 15 på huden och 10 i mjölken. Förekomsten av KNS var 5 procent i mjölken och på spenhuden 37 procent. S. epidermidis och S. equorum var vanligast i mjölk. S. equorum, S. haemolyticus och S. xylosus var vanligast på huden.

I Vallonien, Belgien är andelen KNS vid kronisk mastit 20 procent enligt en studie på 11 gårdar. S. xylosus var vanligast.

Ytterligare en studie från Belgien (men från Flandern) visar att flera KNS-arter finns i träck. S. rostri var vanligast i denna studie. Träck kan därmed vara en potentiell smittkälla för juvret. Men flera av arterna i denna studie hade också skyddande egenskaper.

Själv hade jag tre presentationer på mötet. En om kor i Rwanda, en om får i Sverige och en om kameler i Kenya. I Rwanda liksom i Sverige är S. epidermidis det vanligaste fyndet vid subklinisk mastit. De flesta producerar betalaktamas. Hos svenska kött- och pälsproducerande får är KNS det vanligaste fyndet hos tackor med kliniskt friska juver och vanligast av dem är S. simulans. De flesta får-KNS-bakterierna är känsliga för penicillin, men alla S. xylosus är resistenta. Slutligen är S. simulans hos kameler med kliniskt friska juver den vanligaste KNS-arten.

Tack och hej från Gent i Belgien!

Fortsättning KNS-seminarium i Gent, efter lunch.

Eftermiddagens huvudföreläsare Wilma Ziebuhr från Tyskland är inte veterinär utan läkare och hon pratar så klart om KNS hos människor. Stafylokocker kan vara en del av normalfloran, men de är också en av de vanligaste infektionerna hos människa. Staphylococcus epidermidis är den viktigaste KNS-arten hos människa och den är ofta resistent mot antibiotika. Ett stort problem inom humansjukvården är kateterassocierade infektioner. Wilma berättar en skrämmande historia om en ung man med leukemi som efter en lyckad benmärgstransplantation fick en infektion med S. epidermidis via en kateter. Den var multiresistent och patienten svarade inte på behandling utan avled på grund av att infektionen spreds i kroppen och slog ut alla vitala organ. Och detta på grund av en bakterie som vi tycker är ganska ofarlig hos korna. Humana S. epidermidis producerar ofta biofilm som ytterligare gör att de är svåra att kontrollera. Wilma menar också att KNS-bakterier kan innebära en viktig reservoar för spridning av resistensgener till S. aureus.

KNS-seminarium i Gent, dag 2, korta presentationer efter kaffet.

Olav Österås från Tine i Norge berättar att många av deras koagulasnegativa stafylokocker är resistenta mot antibiotika. Det är betydligt vanligare med penicillinresistens hos KNS än hos Staphylococcus aureus. Nästan en tredjedel av KNS-bakterierna är resistenta mot penicillin. Det är också en skillnad i penicillinresistens mellan årstiderna, dock oklart varför. I Norge rekommenderas oftast ingen behandling vid KNS-mastit. S. simulans är vanligaste KNS-arten i Norge (liksom i Danmark). Marte Fergestad, norsk doktorand berättar att belgiska KNS-bakterier är mer resistenta mot antibiotika än de norska KNS-bakterierna. De belgiska bakterierna är också i mycket större utsträckning multiresistenta.

En studie från Kanada visar att kor med KNS-infektion har ungefär samma juverhälsa och mjölkproduktion som kor utan juverinfektion. Liknande resultat kommer också från Belgien där förstakalvare med KNS-infektion i tidig laktation inte producerar mindre mjölk än friska kor. Dock har de lite högre celltal. På juverdelsnivå.

Ann Nyman från SVA berättar om sin KNS-studie. I Sverige är S. epidermidis vanligast, följd av simulans, chromogenes och haemolyticus. I denna studie sågs en tydlig celltalsstegring hos kor och i juverdelar som hade KNS. Dock var det en skillnad emellan de olika arterna. Andelen penicillinresistens varierar mellan 0 och 100 %. Läs mer om hennes studie ett tidigare inlägg här på bloggen.

Några korta presentationer från KNS-seminariet i Gent.

En vanlig metod i Kanada för att mäta antibiotikaanvändning på gård är ”skräpkorgsmetoden” där alla slängda antibiotikabehållare räknas efter en viss tid. De flesta gårdarna i denna studie använde penicillin eller penicillinkombinationer. Men tredje generationens cefalosporiner var nästan lika vanligt (tyvärr). Forskargruppen tittade sedan på antibiotikaresistens hos KNS-bakterierna. De kunde då se att resistens var vanligast just för de antibiotika som ofta används på kanadensiska gårdar. Det gällde dock bara penicillin, tredje generationens cefalosporiner och makrolider. För övriga antibiotikasorter fanns inga samband mellan användning och antibiotikaresistens. Dessutom sågs bara ett samband mellan användning och resistens vid systemisk användning av antibiotika (det vill säga då antibiotika sprutas i halsmuskeln) och inte om gården bara använde intramammarier. Vidare sågs ingen skillnad i antibiotikaresistens hos KNS-bakterier mellan gårdar som använde selektiv sintidsterapi och dem som behandlade alla kor vid sinläggning.

Suvi Taponen från Finland visade att Staphylococcus aureus har många fler virulensgener är KNS-bakterierna. Det betyder att Staphylococcus aureus har en kraftigare sjukdomsframkallande förmåga än KNS. Men det finns skillnader mellan KNS-arter. S. simulans hade fler virulensgener än de andra KNS-bakterierna (som undersöktes i denna studie). Dock kunde de i denna studie inte se någon skillnad i sjukdomsframkallande förmåga (på gennivå) mellan KNS vid klinisk eller subklinisk mastit.

Seminarium i Gent om koagulasnegativa stafylokocker, dag 2.

Dagen inleddes med huvudföreläsaren DeBuck (som faktiskt har en egen KNS uppkallade efter sig) från Kanada som liknade KNS-bakterierna som en maffia. Han menar att vissa bakterier som till exempel Mycobacterium avium spp. paratuberculosis arbetar som ensamma förbrytare. De behöver inga andra smittämnen för att ge sjukdom; i detta fall paratuberkulos. Andra bakterier, som treponema, liknar han vid Bröderna Dalton. De verkar ihop med andra bakterier och i detta fall får kon digital dermatit. KNS-bakterierna är mer som en maffiafamilj:

De har en familjestruktur, de är utbytbara och svåra att identifiera, de är opportunistiska och bedriver beskyddarverksamhet, de kan vara såväl specialister som generalister, de kan orsaka ekonomiska förluster och de kan vara våldsamma, de kan locka till sig polisceller och slutligen kan de vara mycket resistenta mot kontroll.

Det finns 52 olika arter av KNS. Förekomsten i olika studier i olika länder varierar men den kan vara ganska hög. Det råder motstridiga uppgifter om hur mycket skada de orsakar.

Det finns många faktorer hos KNS-bakterierna som gör dem potentiellt sjukdomsframkallande. De olika arterna har olika gener som styr vidhäftning till juvervävnad, vävnadsskada, skydd mot immunsystemet och förmåga att bilda gifter. KNS-arterna är mycket olika sinsemellan men alla tycks ha förmågan att interagera med värden, kon.

Var finns KNS-bakterierna? I miljön, i juvret, på kons hud? Det varierar och beror delvis på vilka av de ovannämnda generna just den bakteriearten har.

En annan viktig egenskap hos KNS-bakterierna är att många av dem är resistenta mot antibiotika.

Dessutom: Många föreläsare tycker att KNS istället ska benämnas icke-aureus-bakterier. Det är mer korrekt då det finns aureus-sorter som är koagulasnegativa.

LjuvaJuver, ett forskningsprojekt om mastit och djurvälfärd

På SLU har precis ett spännande Formasfinansierat forskningsprojekt startat. Det heter ”Svenska mjölkbönders beslutsfattande, attityder och motiv till att arbeta förebyggande mot mastit för förbättrad djurvälfärd”.

Detta tvärvetenskapliga projekt där psykologi, ekonomi och husdjursvetenskap integreras, syftar till att undersöka svenska mjölkbönders beslutsfattande, attityder och motivation till att arbeta förebyggande mot mastit i sin besättning.

Nina Lind med en bakgrund inom psykologi, kommer att genomföra projektet i nära samarbete med forskare vid SLU med expertis inom företagsekonomi, husdjursvetenskap och veterinärmedicinsk epidemiologi.

Läs mer om projektet på bloggen: http://blogg.slu.se/ljuvajuver/

 

Bakteriologisk odling eller PCR-analys av mjölkprover?

Det vanligaste sättet att undersöka mjölkprover för att fastställa vilken bakterie som orsakat till exempel en celltalsförhöjning är med bakterieodling, men på senare år kan även mjölkproverna undersökas med hjälp av PCR-analys. Vid bakterieodling av mjölkprover är man beroende av att det finns levande och någorlunda pigga bakterier i provet för att de ska växa på en odlingsplatta. Bakterieodling är en relativt billig metod, men det tar 1-2 dygn innan man har ett svar. Vid PCR-analys påvisas DNA från olika bakterier och bakterierna behöver därför inte vara levande eller livskraftiga för att kunna påvisas. PCR-analys är en snabb och väldigt känslig metod, men kan bara hitta de bakterier den har utvecklats för.

Eftersom PCR-analys av mjölk är en automatiserad och snabb metod skulle man samtidigt som man analyserar celltal och mjölksammansättning i provmjölkningsproverna även kunna undersöka bakterieförekomst i dessa prover. Då skulle man både får reda på vilka kor som har höga celltal, men samtidigt också vilken bakterie som kanske orsakat celltalshöjningen. Innan man kan införa en sådan analys är det dock viktigt att undersöka hur bra metoden fungerar på just provmjölkningprover – kommer alla provsvar visa på bakteriefynd då metoden är så känslig? Kommer även kor med bakterier i endast en juverdel att kunna hittas?

För att svara på dessa frågor har vi i ett forskningsprojekt undersök hur väl resultaten från PCR-analys av provmjölkningsprover överensstämmer med konventionell bakterieodling av juverdelsmjölkprover tagna vid samma tillfälle. Endast kliniskt friska kor provtogs i denna studie.

I de allra flesta mjölkproverna (85-92 % av proverna, se figur 1) kunde vi inte påvisa de vanligaste förekommande mastitbakterierna (Staphylococcus aureus, Streptococcus dysgalactiae eller Streptococcus uberis) varken med PCR-analys eller med bakterieodling (se figur 1, de gröna staplarna). Detta var förväntat eftersom korna mjölkproverna togs ifrån var kliniskt friska och de borde inte ha bakterier i mjölken. Koagulasnegativa stafylokocker (KNS) var dock desto vanligare att påvisa, men då framförallt med PCR-analys (se figur 1, de gula och röda staplarna).

bcpcrgraftillwebben

Figur 1. Överensstämmelse mellan bakteriefynd i mjölkprover analyserade med bakterieodling eller PCR-analys för fyra vanliga mastitorsakande bakterier. BO-=Bakterien inte påvisad med bakterieodling, BO+=Bakterien påvisad med bakterieodling, PCR-=Bakterien inte påvisad med PCR-analys, PCR+=bakterien påvisad med PCR-analys, KNS=Koagulasnegativa stafylokocker.

När resultatet inte överensstämde mellan bakterieodling och PCR-analys (se figur 1, de gula eller blåa staplarna) var det vanligare att PCR-analysen påvisade bakterier där bakterieodlingen inte påvisade någon bakterie än att bakterieodlingen påvisade bakterier där PCR-analysen inte påvisade någon bakterie. Så generellt sett hade PCR-analysen en bättre förmåga att kunna påvisa bakterier i mjölkprov jämfört med bakterieodling.

Frågan är dock om de bakterier som påvisades alltid hade betydelse för juverhälsan hos de kor som provtogs. Tittar vi på hur celltalet ser ut hos de kor där bakterier påvisat (figur 2) kan vi se att mediancelltalet ligger högre hos de kor där bakterieodlingen påvisade bakterier än hos de kor där PCR-analysen påvisade bakterier. Detta kan tyda på att en del av de bakterier som påvisades i PCR-analysen eventuellt inte kom från juvret utan var en kontamination från till exempel spenhuden eller omgivningen och som då inte heller hade en påverkan på celltalet.

bcpcrcellgraftillwebben

Figur 2. Celltal i mjölk hos kor med fynd av olika mastitorsakande bakterier påvisade med bakterieodling (BO+) eller PCR-analys (PCR+).

Slutsatsen från projektet är att PCR-analys av provmjölkprover oftast är bättre på att påvisa bakterier än bakterieodling av juverfjärdedelsprover tagna vid samma tillfälle, men att inte alla bakterier som påvisas av PCR-analysen verkar ha en direkt påverkan på celltalet. Om PCR-analys ska användas för analys av provmjölkningsprover bör man tillämpa en aseptisk provtagning för att minska risken för att få med kontaminationsbakterier.

Mer information om PCR-analys finns på SVAs hemsida:  http://www.sva.se/analyser-och-produkter/analyser-av-djur-och-foder/notkreatur1/mastit

Hur mjölkar man en kamel?

Nyligen var vi i Kenya för att planera vårt kamelmastitprojekt som Ylva bloggade om tidigare. Mastit på mjölkkameler är tyvärr väldigt vanligt, i en del studier uppges förekomsten till över 80 procent. Precis som för andra mjölkproducerande djur har det en negativ inverkan på både produktion och djurhälsa. Mastiter (juverinflammationer) utan kliniska symtom (så kallade subkliniska) som inte upptäcks kan sprida sig till stora delar av besättningen. Dessutom har man ingen tradition av att pastörisera kamelmjölken i Kenya, tvärtom menar man att det försämrar kvaliteten, och då är risken för att människor får i sig smittämnen via mjölken ännu högre.

Glada kameler
Glada kameler
Böld som bildats på ett kameljuver.
Böld som bildats på ett kameljuver

Vid vårt besök åkte vi till ett forskningscenter i regionen Laikipia där de har en egen kamelhjord. Vi fick hälsa på kamelerna och titta på när de mjölkades och det var lite annorlunda jämfört med rutinerna på till exempel en svensk mjölkgård med kor.

Hungriga kamelkalvar får dia från mammorna efter att de mjölkats
Hungriga kamelkalvar får dia från mammorna efter att de mjölkats

Till att börja med hålls kalvarna skilda från sina mödrar under natten i en stor inhägnad som kallas boma. Då en kamel skall mjölkas släpps kalven ut och får förstimulera juvret för att inducera mjölknedsläpp. Hos kor finns ett hålrum i juvret som mynnar i spenen som kallas för juvercistern där en del av den bildade mjölken lagras mellan mjölkningarna. Kameler har nästan ingen juvercistern  alls så när mjölknedsläppet kommer igång syns det tydligt på att spenarna blir mjölkfyllda och kan växa upp till två tredjedelar på längden.  När mjölken släppts ner knuffas kalven undan och två män mjölkar från varsin sida ner i en bunke som en av männen balanserar på knät, han står alltså på ett ben och mjölkar!

Kamelerna mjölkas från två håll samtidigt
Kamelerna mjölkas från två håll samtidigt

Själva mjölkningen går relativt fort eftersom kamelerna oftast inte producerar mer än 1-10 liter per dag . Efteråt får kalven dia lite av det som finns kvar vilket oftast inte är så mycket. Konkurrensen mellan kalv och människa om mjölken är tyvärr till kalvens nackdel och kalvdödligheten ligger på cirka  50 procent hos pastoralisterna  (pastoralister är nomadiserande folkgrupper som försörjer sig på djurhållning).

Kamelkalvarna var hungriga och stod och ropade efter mamma och mat
Kamelkalvarna var hungriga och stod och ropade efter både mamma och mat
Kamelkalvarna kan fortsätta dia upp till 2 års ålder
Kamelkalvarna kan fortsätta dia upp till 2 års ålder, då är de nästan lika stora som sina mammor

Projektet kommer att fokusera på juverhälsa och undersöka förekomsten av subklinisk mastit hos mjölkande kameler i pastoralisthjordar. Vi kommer också titta på antibiotikaresistens och intervjua djurhållarna för att undersöka riskfaktorer för mastit. Målsättningen är att utveckla en kontrollstrategi för att förbättra juverhälsan och på så vis förbättra produktionen, livsmedelsäkerheten och djurvälfärden.

Större delen av projektgruppen på Mpala Research Centre
Större delen av projektgruppen på Mpala Research Centre
Mt Kenya strax efter soluppgången
Mt Kenya strax efter soluppgången
Kamelerna i sin boma där de hålls under natten. Om dagarna släpps de ut för att beta.
Kamelerna i sin boma där de hålls under natten. Om dagarna släpps de ut för att beta.

 

Sista inlägget från mastitkonferensen i Nantes

Sista sessionen, sista dagen handlade om olika erfarenheter av att jobba med mastitkontrollprogram. Den inleddes av Hari Kumar från Indien. I Indien som har 15,4 miljoner mjölkproducenter äger 95 procent av lantbrukarna bara en till två kor. Enligt olika studier från Indien ses upp till 80 procent subkliniska mastiter och upp till 30 procent kliniska. Bufflar är också en mycket viktig del av Indiens mjölkproduktion. Det är svårt att hantera kronikerna eftersom det är i princip omöjligt att slakta kor i Indien. Antibiotika är mycket lättillgängliga och vem som helst kan köpa. Det nystartade juverhälsoprogrammet bygger på CMT-paddling. Gårdar med höga värden ombeds ge sina kor oralt tillskott av trinatriumcitrat (ett salt av citronsyra) som enligt Dr Kumar har gett bra resultat. De har också jobbat mycket med filmer, gårdsträffar och informationsmaterial. Celltalet mätt med CMT har minskat sedan projektet startade. De jobbar också en del med etnoveterinärmedicin där traditionella örter och metoder används. Ett mycket intressant och annorlunda föredrag (ett av mina förslag i organisationskommittén).

indien

Sedan gick vi över till något helt annat. Snorri Sigurdsson från Seges i Danmark berättade om utvecklingen av robotmjölkning (AMS) i Norden samt lite annan statistik. Han inledde med att berätta om det nordiska samarbetet, genom NMSM (nordiska mejeriorganisationen), och varför det är så viktigt. Norge har flest antal gårdar, Island minst antal och Danmark producerar mest mjölk och har störst besättningsstorlek. Flest gårdar med AMS i Norge, men högst andel AMS i Sverige där en fjärdedel av besättningarna har robot. Danmark har flest AMS-enheter. Robotarna ökar fortfarande i Norge, Island och Finland men har planat ut i Danmark och Sverige.

Vi i Norden samarbetar bland annat genom den nordiska mejeriorganisationen
Vi i Norden samarbetar bland annat genom den nordiska mejeriorganisationen

Finola McCoy från Irland berättade om CellCheck, det irländska nationella juverhälsoprogrammet. Projektet, som beror på ett ökat celltal på Irland, ska hålla på till 2020 och ska leda till att 75 procent av besättningarna ska ha ett tankcelltal under 200 000 celler/ml. Irland har 1,25 miljoner mjölkkor och 17 000 besättningar. Medelbesättningen har 64 kor. Driften är betesbaserad (240 dagar på bete). I projektet jobbar man med beteendeförändringar och har knutit beteendevetare till projektet. De jobbar med belöningar där de bästa gårdarna får pris och med information i form av ett månatligt nyhetsbrev samt fokusgrupper. Lantbrukarna kan också göra kostnadsberäkningar på nätet. Lite som det svenska celltalsprojektet med celltalsakuten. Men mycket snyggare förpackat måste medges. Hittills har projektet varit framgångsrikt med en stadig minskning av celltalet.

Nu laddar dessvärre min dator snart ur så de tre sista föredragen om mastithälsoarbete i Italien, Kanada och Frankrike får vi ta någon annan gång.

Tack för mig för denna gång!

tack

Dag 3, sista dagen mastitkonferens i Nantes

Jag vill börja med att beklaga kvaliteten på bilderna. Min mobilkamera är tyvärr inte bättre än så. Kanske går det att läsa någonting.

Alfonso Zecconi från Italien var huvudtalare på session om förebyggande/övervakning/verktyg. Han pratade om hur juverhälsan kan förbättras genom rätt beslut. Han tryckte på att övervakning och dataregistrering är fundamentalt för juverhälsoarbete. Övervakning består av diagnostik (tidig), jämförelse (benchmarking) och åtgärder. Än en gång en föreläsning som styrker att det vi gör i Sverige och Norden är rätt!

Sammanfattande slutsatser från Zecconis föredrag om hur mastit bäst kan förebyggas.
Sammanfattande slutsatser från Zecconis föredrag om hur mastit bäst kan förebyggas.

Sedan flyttade jag över till behandlingssession där min trevliga kollega Schmuel Friedman från Israel presenterade en studie om spenförslutare (nämnd tidigare i samband med Håkan Landins studie). Alla kor i Israel behandlas för närvarande med antibiotika vid sinläggning, men det finns ett ökat intresse för att minska antibiotikaanvändningen. För friska kor var det ingen signifikant skillnad mellan att inte behandla alls, att använda bara spenförslutare eller spenförslutare tillsammans med antibiotika. I den ”sjuka” gruppen var det bättre att använda en kombination av antibiotika och spenförslutare jämfört med bara antibiotika.

Micaela Sipola från Italien skulle ha pratat om ketoprofen, men Alfonso flyttade över från grannsessionen och presenterade hennes arbete. De kor med kronisk mastit som behandlades med ketoprofen ökade sin mjölkproduktion utan att själva mjölkningen tog längre tid.

Efter kafferasten med postervisning var det dags för en session om epidemiologi och bakteriologi.

En av flera postrar från SVA
En av flera postrar från SVA

Huvudtalaren David Kelton, veterinär och epidemiolog från Kanada berättande övergripande om mastitpatogener. Han pratade om värden (kon), bakterien och miljön och samspelet däremellan. Trots alla nya tillgängliga tekniker menar han att det är viktigt att åtgärdsplanen på den individuella gården hålls så pass enkel så att den verkligen följs. Han lyfte också om en amerikansk studie där lantbrukaren skickade in mjölkprover till ett labb som odlade och körde maldi-tof för artbestämning. Inom 24 timmar återkopplades svaret till både lantbrukare och veterinär. Detta liknar ju rätt mycket vårt svenska system även om vi odlar de flesta kliniska mastiter i fält.

Sammanfattande slutsatser från Dave Keltons föredrag.
Sammanfattande slutsatser från Dave Keltons föredrag.

Ann Nyman från SVA presenterade resultat från sin KNS-studie som hon har skrivit om tidigare här på bloggen. Tidigare har vi betraktat KNS som en bakterie. Men det säger sig själv att det är osannolikt att minst 20 olika arter skulle bete sig exakt likadant. Fyra arter av KNS dominerar: S. epidermidis, simulans, chromogenes och haemolyticus. Det var ganska få S. xylosus, men alla var resistenta mot penicillin. I gengäld var alla S. simulans (och S. hyicus) känsliga för penicillin. S. haemolyticys är vanligare hos holstein är SRB. Det var ingen skillnad i behandlingsincidens för klinisk mastit eller utslagning mellan de olika bakterierna. De högsta celltalen och den lägsta mjölkavkastningen sågs hos S. hyicus. S. chromogenes var vanligast hos förstakalvare. S. hyicus och S. simulans var mer persisterande än de andra. Ann gjorde en mycket bra presentation och det blev nog rekord i frågor efteråt.

Vår egen Ann Nyman presenterade resultat från sin KNS-studie.
Vår egen Ann Nyman presenterade resultat från sin KNS-studie.

Sista talaren före lunch var Ingrid Holmøy från Norge som pratade om hur Streptococcus agalactiae påverkar mjölkavkastningen. Liksom i Sverige har denna bakterie ökat efter att ha varit i det närmaste utrotad. Strep agalactiae är vanligare i större besättningar med robot och lösdrift. Infektion med Strep agalactiae gav minskad mjölkavkastning. En fråga för framtiden är om det finns olika bakteriestammar som beter sig på olika sätt.

Efter lunch kommer sista inlägget.