NMC mastitkonferens i Milano fortsättning på dag 2

Immunologi är ett svårt ämne så här har jag tagit lite hjälp av Karin Artursson hos oss på SVA. Massimo Amadori från Italien inledde med att berätta att holsteinkon har en ”störd makrofagfunktion” jämfört med brown swiss. Den första reaktionen när främmande bakterier kommer in i kroppen är att immunförsvaret försöker göra sig av med bakterierna. Om detta inte lyckas tillräckligt fort, induceras istället en slags tolerans mot bakterierna, för att minska de vävnadsskador som annars kan uppstå av ett allt för kraftigt immunsvar. Han pekade också på en del fundamentala skillnader mellan Staphylococcus aureus och kolibakterier och hur de stimulerar immunförsvaret vilket också kan förklara att de två bakterierna ger så olika mastitsymtom. Det tidiga immunsvaret mot S. aureus är betydligt svagare än mot E. coli och banar väg för mer kroniska infektioner. När det gäller aureus-vaccin rekommenderar Amadori att fokusera på antikroppar mot bakteriens giftproduktion och slembildning snarare än direkt mot själva bakterien. I framtiden hoppas man kunna modulera immunförsvaret med så kallade PAMP som ges vid sinläggning så att motståndskraften mot bakterier ökar. Sammanfattningsvis bör mastitkontroll från en immunologs horisont kretsa kring tre saker: Immunisering (vacciner), tolerans (avel) och immunomodulering (stimulerar immunförsvaret).

Nästa talare, Lorraine Sordillo, Michigan State University USA, menade att immunologi handlar om balans. Och många gånger är den här balansen störd. S. aureus ger till exempel ett inadekvat immunologiskt svar medan koli ger ett okontrollerat svar (vilket ytterligare kan förklara dessa bakteriers olika symtom). Det immunologiska svaret på en infektion är viktigt då det hjälper till att skydda kroppen, men nästan lika viktigt är att det klingar av så fort infektionen är besegrad. Många gånger ligger inflammationen kvar för länge vilket vi ser som en kronisk inflammation. Vidare talade Lorraine om olika fettsyror så som omega 3 och omega 6. En del fetter är skyddande och andra kan vara inflammatoriska genom att stimulera immuncellerna.

Gerrit Koop från universitetet i Utrecht har studerat en speciell gen hos S. aureus, LukMF som ger upphov till ett protein som har betydelse för immunsvaret vid mastit. Och mycket riktigt så kunde forskargruppen konstatera att detta protein utsöndrades hos en stor andel av bakterier från kliniska mastiter men ej från subkliniska. Nyttan med denna studie är att bättre kunna diagnostisera vilken typ av aureus en besättning har och därmed kunna sätta in de bästa förebyggande åtgärderna.

Universitetet i Milano

NMC mastitkonferens i Milano dag 2

Parmesanost

…säger vi i Sverige, men egentligen heter de Parmeggiano Reggiano (det bara denna som är parmesanost) och Grana Padano. Båda är långlagrade hårdostar med skyddad ursprungsmärkning. De görs på opastöriserad komjölk och produktionen omgärdas av ett mycket strängt regelverk. För Parmeggianon får till exempel inte ensilage ges till korna och robotmjölkning får inte förekomma. Mjölken måste levereras inom två timmar efter mjölkning. Grana Padanos mjölk får komma från robotgårdar dock. Håkan Landin la här in en kommentar att vi inte rekommenderar fler än tre mjölkningar per dag då vi sett att mjölkkvaliteten försämras vid för många mjölkningar per dag.

Lite om get

Ett udda men intressant föredrag handlade om gråtande juver (weeping udder/teat) hos mjölkgetter. Det är en defekt där spenbasen blir genomsläpplig och läcker ut mjölk. Det finns också varianter med cystor vid spenbasen. Defekten är vanligare hos alpin-rasen än hos saanen. Getter som har defekten har lägre mjölkproduktion och högre celltal. Den anses ha en ärftlighet på runt 20 procent.

Dag 2 avslutades med ett sponsrat symposium från Zoetis. Även här lyftes vikten av selektiv sintidsbehandling (för bara några år sedan skrattade världen åt Norden som larvade sig med selektiv sintidsterapi, blanket skulle det va! Kul att det ändras). Talare från Nederländerna och Italien hade goda erfarenheter och såg inga större negativa effekter på djurhälsa och mjölkproduktion. Fokus ska vara på förebyggande istället för antibiotika. Viktigt att kalvningsboxen är torr och ren och här fick vi ett handfast tips: Ta av alla kläderna och rulla från en sida till den andra i kalvningsboxen. Är du ren efteråt så är kalvningsboxen tillräckligt ren. Varför inte prova?! Vidare fick vi information om ett system för gårdsodling som främst skiljde mellan grampositiva och gramnegativa bakterier, samt mellan stafylokocker och streptokocker.

Håll utkik efter fler inlägg från våra gästbloggare Josef och Håkan.

NMC mastitkonferens Milano dag 1 fortsätter

Strömedel

Nästa session handlade om strömedel och först ut var danska Ilka Klaas (numera lite svensk också eftersom hon är nytillträdd chef på DeLaval). Hon inledde med att fastslå att det är ”lätt” att förebygga miljöpatogener: Håll korna rena! Det är allt. Lite mer detaljerat handlar det om att ha så lite bakterier som möjligt i kons miljö för att på så sätt minska bakteriantalet på kons spenar. Samt att stärka kons immunförsvar. Och för att lyckas med det behövs bra strömedel. Och det ska vara torrt och rent. Och mjukt att ligga på. Inget strömedel blir bättre än den hantering gården har, men det lutar åt att sand är en vinnare och fiberströ en förlorare då det gällde bakterieinnehåll. Sand kan dock vara tungjobbat, svårt att få tag i samt skada fast inredning. Viktigast av allt är att titta på korna för att se hur strömedlet fungerar. Det kan se fint och rent ut, men om en majoritet av korna har hasskador är det något som är fel.

Sandra Godden från Universitetet i Minnesota berättade en historia om ett samtal med en granne på en grillfest. Grannen undrade vad Sandra gjorde nu för tiden och Sandra replikerade att hon jobbade med spännande projekt om strömedel till kor. Grannen undrade då om det inte bara handlade om att hålla rent och torrt? Varpå Sandra blev mållös. Även Sandra menar att när det kommer till bakterier är sand bäst och fiberströ sämst. Och höga bakterietal i ströet ger förstås problem med försämrad juverhälsa. Alla strömedel har låga bakterietal när de är nya, men sedan växer bakterierna till. Det är därför viktigt med tillräckligt hög omsättning av ströet.

En av de korta presentationerna efter huvudtalarna berättade hur man bäst tog bakterieprov från strömedel: På samma sätt varje gång (tex efter utmockning och innan nytt strö läggs på), i flera stall och att undvika att ta från högar.

Domen i Milano

NMC mastitkonferens dag 1

I veckan anordnade National Mastitis Council en välbesökt mastitkonferens i Milano i dagarna tre. Svenska veterinärer på plats var förutom undertecknad, professor Karin Artursson SVA/SLU, doktorand Josef Dahlberg SLU, djurhälsoveterinär Håkan Landin Växa Sverige samt Thomas Manske Boeringer Ingelheim.

Länk till konferensens hemsida: http://www.nmcmilano2018.com/

Konferensen hölls i den vackra gamla universitetsbyggnaden i centrala Milano.

Antibiotika

Första sessionen handlade om antibiotika och var mycket uppmuntrande för en svensk. De två huvudtalarna, Scott McDougall från Nya Zeeland och Ynte Schukken från Nederländerna pratade båda om vikten av att gå över till selektiv sintidsterapi som ett led i att minska antibiotikaanvändningen. Nya Zeeland på frivillig basis och Nederländerna på grund av en lag som förbjuder så kallad blanket therapy då alla kor behandlas med antibiotika vid sintiden. Båda länderna har goda erfarenheter av att gå över till selektiv sintidsterapi med inga negativa effekter på djurhälsan. På Nya Zeeland har man sedan sex månader tillbaka nya riktlinjer där en antibiotikabehandling bara ska övervägas vid bakteriella infektioner med känsliga agens. Risken för antibiotikaresistens hos människa ska också beaktas. De försöker också främja odling vid klinisk mastit. I nuläget odlas bara en procent av kliniska mastiter i Nya Zeeland. Till skillnad från Sverige som antagligen har de omvända siffrorna. Båda föreläsarna tryckte också på vikten av att arbeta förebyggande.

I Nederländerna har regeringen bestämt att antibiotikaanvändningen till djur ska minska. Och det har de lyckats med! All förebyggande antibiotikaanvändning är förbjuden liksom all användning av de mest kritiskt viktiga antibiotikasorterna, som nyare generationens cefalosporiner (Excenel) och kinoloner (Baytril). För att få använda antibiotika måste djurägaren delta i ett djurhälsoarbete med årliga behandlingsplaner. Efter införandet av selektiv sintidsterapi har även laktationsbehandlingarna minskat och så även celltalet. Ynte, som tidigare var en ivrig anhängare av ”blanket therapy”, trodde att veterinärer och djurägare varit duktiga på att ersätta antibiotikan med bättre skötselrutiner.

 

Mastitkonferens i Milano

Italienska kor i Cremona

11-13 juni anordnas en mastitkonferens i Milano. En av dagarna finns det  även möjlighet att anmäla sig till en minikurs (se hemsidan för de olika kurserna). 14-15 juni anordnas dessutom ett satellitmöte på Sardinien om mastit hos små idisslare. Läs mer och anmäl er via nedanstående länk.

http://www.nmcmilano2018.com/

Fortsättning KNS-seminarium i Gent, efter lunch. Sista inlägget.

Eftermiddagens huvudföreläsare Wilma Ziebuhr från Tyskland är inte veterinär utan läkare och hon pratar så klart om KNS hos människor. Stafylokocker kan vara en del av normalfloran, men de är också en av de vanligaste infektionerna hos människa. Staphylococcus epidermidis är den viktigaste KNS-arten hos människa och den är ofta resistent mot antibiotika. Ett stort problem inom humansjukvården är kateterassocierade infektioner. Wilma berättar en skrämmande historia om en ung man med leukemi som efter en lyckad benmärgstransplantation fick en infektion med S. epidermidis via en kateter. Den var multiresistent och patienten svarade inte på behandling utan avled på grund av att infektionen spreds i kroppen och slog ut alla vitala organ. Och detta på grund av en bakterie som vi tycker är ganska ofarlig hos korna. Humana S. epidermidis producerar ofta biofilm som ytterligare gör att de är svåra att kontrollera. Wilma menar också att KNS-bakterier kan innebära en viktig reservoar för spridning av resistensgener till S. aureus.

Korta presentationer KNS-seminarium i Gent dag 2.

Vi var många nordbor på plats och många av oss hade presentationer. Till exempel Gunnar Dalen, industridoktorand på norska Tine som berättar att KNS-arterna skiljer sig beroende på inhysning och mjölkningssystem. I den här studien var S. epidermidis (liksom i Sverige) vanligast.

Näste man är Yasser Mahmmod från Danmark som presenterar resultat från en studie om KNS på huden och i mjölk, i robotbesättningar. Totalt hittade de 16 KNS-arter, 15 på huden och 10 i mjölken. Förekomsten av KNS var 5 procent i mjölken och på spenhuden 37 procent. S. epidermidis och S. equorum var vanligast i mjölk. S. equorum, S. haemolyticus och S. xylosus var vanligast på huden.

I Vallonien, Belgien är andelen KNS vid kronisk mastit 20 procent enligt en studie på 11 gårdar. S. xylosus var vanligast.

Ytterligare en studie från Belgien (men från Flandern) visar att flera KNS-arter finns i träck. S. rostri var vanligast i denna studie. Träck kan därmed vara en potentiell smittkälla för juvret. Men flera av arterna i denna studie hade också skyddande egenskaper.

Själv hade jag tre presentationer på mötet. En om kor i Rwanda, en om får i Sverige och en om kameler i Kenya. I Rwanda liksom i Sverige är S. epidermidis det vanligaste fyndet vid subklinisk mastit. De flesta producerar betalaktamas. Hos svenska kött- och pälsproducerande får är KNS det vanligaste fyndet hos tackor med kliniskt friska juver och vanligast av dem är S. simulans. De flesta får-KNS-bakterierna är känsliga för penicillin, men alla S. xylosus är resistenta. Slutligen är S. simulans hos kameler med kliniskt friska juver den vanligaste KNS-arten.

Tack och hej från Gent i Belgien!

Fortsättning KNS-seminarium i Gent, efter lunch.

Eftermiddagens huvudföreläsare Wilma Ziebuhr från Tyskland är inte veterinär utan läkare och hon pratar så klart om KNS hos människor. Stafylokocker kan vara en del av normalfloran, men de är också en av de vanligaste infektionerna hos människa. Staphylococcus epidermidis är den viktigaste KNS-arten hos människa och den är ofta resistent mot antibiotika. Ett stort problem inom humansjukvården är kateterassocierade infektioner. Wilma berättar en skrämmande historia om en ung man med leukemi som efter en lyckad benmärgstransplantation fick en infektion med S. epidermidis via en kateter. Den var multiresistent och patienten svarade inte på behandling utan avled på grund av att infektionen spreds i kroppen och slog ut alla vitala organ. Och detta på grund av en bakterie som vi tycker är ganska ofarlig hos korna. Humana S. epidermidis producerar ofta biofilm som ytterligare gör att de är svåra att kontrollera. Wilma menar också att KNS-bakterier kan innebära en viktig reservoar för spridning av resistensgener till S. aureus.

KNS-seminarium i Gent, dag 2, korta presentationer efter kaffet.

Olav Österås från Tine i Norge berättar att många av deras koagulasnegativa stafylokocker är resistenta mot antibiotika. Det är betydligt vanligare med penicillinresistens hos KNS än hos Staphylococcus aureus. Nästan en tredjedel av KNS-bakterierna är resistenta mot penicillin. Det är också en skillnad i penicillinresistens mellan årstiderna, dock oklart varför. I Norge rekommenderas oftast ingen behandling vid KNS-mastit. S. simulans är vanligaste KNS-arten i Norge (liksom i Danmark). Marte Fergestad, norsk doktorand berättar att belgiska KNS-bakterier är mer resistenta mot antibiotika än de norska KNS-bakterierna. De belgiska bakterierna är också i mycket större utsträckning multiresistenta.

En studie från Kanada visar att kor med KNS-infektion har ungefär samma juverhälsa och mjölkproduktion som kor utan juverinfektion. Liknande resultat kommer också från Belgien där förstakalvare med KNS-infektion i tidig laktation inte producerar mindre mjölk än friska kor. Dock har de lite högre celltal. På juverdelsnivå.

Ann Nyman från SVA berättar om sin KNS-studie. I Sverige är S. epidermidis vanligast, följd av simulans, chromogenes och haemolyticus. I denna studie sågs en tydlig celltalsstegring hos kor och i juverdelar som hade KNS. Dock var det en skillnad emellan de olika arterna. Andelen penicillinresistens varierar mellan 0 och 100 %. Läs mer om hennes studie ett tidigare inlägg här på bloggen.

Några korta presentationer från KNS-seminariet i Gent.

En vanlig metod i Kanada för att mäta antibiotikaanvändning på gård är ”skräpkorgsmetoden” där alla slängda antibiotikabehållare räknas efter en viss tid. De flesta gårdarna i denna studie använde penicillin eller penicillinkombinationer. Men tredje generationens cefalosporiner var nästan lika vanligt (tyvärr). Forskargruppen tittade sedan på antibiotikaresistens hos KNS-bakterierna. De kunde då se att resistens var vanligast just för de antibiotika som ofta används på kanadensiska gårdar. Det gällde dock bara penicillin, tredje generationens cefalosporiner och makrolider. För övriga antibiotikasorter fanns inga samband mellan användning och antibiotikaresistens. Dessutom sågs bara ett samband mellan användning och resistens vid systemisk användning av antibiotika (det vill säga då antibiotika sprutas i halsmuskeln) och inte om gården bara använde intramammarier. Vidare sågs ingen skillnad i antibiotikaresistens hos KNS-bakterier mellan gårdar som använde selektiv sintidsterapi och dem som behandlade alla kor vid sinläggning.

Suvi Taponen från Finland visade att Staphylococcus aureus har många fler virulensgener är KNS-bakterierna. Det betyder att Staphylococcus aureus har en kraftigare sjukdomsframkallande förmåga än KNS. Men det finns skillnader mellan KNS-arter. S. simulans hade fler virulensgener än de andra KNS-bakterierna (som undersöktes i denna studie). Dock kunde de i denna studie inte se någon skillnad i sjukdomsframkallande förmåga (på gennivå) mellan KNS vid klinisk eller subklinisk mastit.

Seminarium i Gent om koagulasnegativa stafylokocker, dag 2.

Dagen inleddes med huvudföreläsaren DeBuck (som faktiskt har en egen KNS uppkallade efter sig) från Kanada som liknade KNS-bakterierna som en maffia. Han menar att vissa bakterier som till exempel Mycobacterium avium spp. paratuberculosis arbetar som ensamma förbrytare. De behöver inga andra smittämnen för att ge sjukdom; i detta fall paratuberkulos. Andra bakterier, som treponema, liknar han vid Bröderna Dalton. De verkar ihop med andra bakterier och i detta fall får kon digital dermatit. KNS-bakterierna är mer som en maffiafamilj:

De har en familjestruktur, de är utbytbara och svåra att identifiera, de är opportunistiska och bedriver beskyddarverksamhet, de kan vara såväl specialister som generalister, de kan orsaka ekonomiska förluster och de kan vara våldsamma, de kan locka till sig polisceller och slutligen kan de vara mycket resistenta mot kontroll.

Det finns 52 olika arter av KNS. Förekomsten i olika studier i olika länder varierar men den kan vara ganska hög. Det råder motstridiga uppgifter om hur mycket skada de orsakar.

Det finns många faktorer hos KNS-bakterierna som gör dem potentiellt sjukdomsframkallande. De olika arterna har olika gener som styr vidhäftning till juvervävnad, vävnadsskada, skydd mot immunsystemet och förmåga att bilda gifter. KNS-arterna är mycket olika sinsemellan men alla tycks ha förmågan att interagera med värden, kon.

Var finns KNS-bakterierna? I miljön, i juvret, på kons hud? Det varierar och beror delvis på vilka av de ovannämnda generna just den bakteriearten har.

En annan viktig egenskap hos KNS-bakterierna är att många av dem är resistenta mot antibiotika.

Dessutom: Många föreläsare tycker att KNS istället ska benämnas icke-aureus-bakterier. Det är mer korrekt då det finns aureus-sorter som är koagulasnegativa.