LjuvaJuver, ett forskningsprojekt om mastit och djurvälfärd

På SLU har precis ett spännande Formasfinansierat forskningsprojekt startat. Det heter ”Svenska mjölkbönders beslutsfattande, attityder och motiv till att arbeta förebyggande mot mastit för förbättrad djurvälfärd”.

Detta tvärvetenskapliga projekt där psykologi, ekonomi och husdjursvetenskap integreras, syftar till att undersöka svenska mjölkbönders beslutsfattande, attityder och motivation till att arbeta förebyggande mot mastit i sin besättning.

Nina Lind med en bakgrund inom psykologi, kommer att genomföra projektet i nära samarbete med forskare vid SLU med expertis inom företagsekonomi, husdjursvetenskap och veterinärmedicinsk epidemiologi.

Läs mer om projektet på bloggen: http://blogg.slu.se/ljuvajuver/

 

Bakteriologisk odling eller PCR-analys av mjölkprover?

Det vanligaste sättet att undersöka mjölkprover för att fastställa vilken bakterie som orsakat till exempel en celltalsförhöjning är med bakterieodling, men på senare år kan även mjölkproverna undersökas med hjälp av PCR-analys. Vid bakterieodling av mjölkprover är man beroende av att det finns levande och någorlunda pigga bakterier i provet för att de ska växa på en odlingsplatta. Bakterieodling är en relativt billig metod, men det tar 1-2 dygn innan man har ett svar. Vid PCR-analys påvisas DNA från olika bakterier och bakterierna behöver därför inte vara levande eller livskraftiga för att kunna påvisas. PCR-analys är en snabb och väldigt känslig metod, men kan bara hitta de bakterier den har utvecklats för.

Eftersom PCR-analys av mjölk är en automatiserad och snabb metod skulle man samtidigt som man analyserar celltal och mjölksammansättning i provmjölkningsproverna även kunna undersöka bakterieförekomst i dessa prover. Då skulle man både får reda på vilka kor som har höga celltal, men samtidigt också vilken bakterie som kanske orsakat celltalshöjningen. Innan man kan införa en sådan analys är det dock viktigt att undersöka hur bra metoden fungerar på just provmjölkningprover – kommer alla provsvar visa på bakteriefynd då metoden är så känslig? Kommer även kor med bakterier i endast en juverdel att kunna hittas?

För att svara på dessa frågor har vi i ett forskningsprojekt undersök hur väl resultaten från PCR-analys av provmjölkningsprover överensstämmer med konventionell bakterieodling av juverdelsmjölkprover tagna vid samma tillfälle. Endast kliniskt friska kor provtogs i denna studie.

I de allra flesta mjölkproverna (85-92 % av proverna, se figur 1) kunde vi inte påvisa de vanligaste förekommande mastitbakterierna (Staphylococcus aureus, Streptococcus dysgalactiae eller Streptococcus uberis) varken med PCR-analys eller med bakterieodling (se figur 1, de gröna staplarna). Detta var förväntat eftersom korna mjölkproverna togs ifrån var kliniskt friska och de borde inte ha bakterier i mjölken. Koagulasnegativa stafylokocker (KNS) var dock desto vanligare att påvisa, men då framförallt med PCR-analys (se figur 1, de gula och röda staplarna).

bcpcrgraftillwebben

Figur 1. Överensstämmelse mellan bakteriefynd i mjölkprover analyserade med bakterieodling eller PCR-analys för fyra vanliga mastitorsakande bakterier. BO-=Bakterien inte påvisad med bakterieodling, BO+=Bakterien påvisad med bakterieodling, PCR-=Bakterien inte påvisad med PCR-analys, PCR+=bakterien påvisad med PCR-analys, KNS=Koagulasnegativa stafylokocker.

När resultatet inte överensstämde mellan bakterieodling och PCR-analys (se figur 1, de gula eller blåa staplarna) var det vanligare att PCR-analysen påvisade bakterier där bakterieodlingen inte påvisade någon bakterie än att bakterieodlingen påvisade bakterier där PCR-analysen inte påvisade någon bakterie. Så generellt sett hade PCR-analysen en bättre förmåga att kunna påvisa bakterier i mjölkprov jämfört med bakterieodling.

Frågan är dock om de bakterier som påvisades alltid hade betydelse för juverhälsan hos de kor som provtogs. Tittar vi på hur celltalet ser ut hos de kor där bakterier påvisat (figur 2) kan vi se att mediancelltalet ligger högre hos de kor där bakterieodlingen påvisade bakterier än hos de kor där PCR-analysen påvisade bakterier. Detta kan tyda på att en del av de bakterier som påvisades i PCR-analysen eventuellt inte kom från juvret utan var en kontamination från till exempel spenhuden eller omgivningen och som då inte heller hade en påverkan på celltalet.

bcpcrcellgraftillwebben

Figur 2. Celltal i mjölk hos kor med fynd av olika mastitorsakande bakterier påvisade med bakterieodling (BO+) eller PCR-analys (PCR+).

Slutsatsen från projektet är att PCR-analys av provmjölkprover oftast är bättre på att påvisa bakterier än bakterieodling av juverfjärdedelsprover tagna vid samma tillfälle, men att inte alla bakterier som påvisas av PCR-analysen verkar ha en direkt påverkan på celltalet. Om PCR-analys ska användas för analys av provmjölkningsprover bör man tillämpa en aseptisk provtagning för att minska risken för att få med kontaminationsbakterier.

Mer information om PCR-analys finns på SVAs hemsida:  http://www.sva.se/analyser-och-produkter/analyser-av-djur-och-foder/notkreatur1/mastit

Hur mjölkar man en kamel?

Nyligen var vi i Kenya för att planera vårt kamelmastitprojekt som Ylva bloggade om tidigare. Mastit på mjölkkameler är tyvärr väldigt vanligt, i en del studier uppges förekomsten till över 80 procent. Precis som för andra mjölkproducerande djur har det en negativ inverkan på både produktion och djurhälsa. Mastiter (juverinflammationer) utan kliniska symtom (så kallade subkliniska) som inte upptäcks kan sprida sig till stora delar av besättningen. Dessutom har man ingen tradition av att pastörisera kamelmjölken i Kenya, tvärtom menar man att det försämrar kvaliteten, och då är risken för att människor får i sig smittämnen via mjölken ännu högre.

Glada kameler
Glada kameler
Böld som bildats på ett kameljuver.
Böld som bildats på ett kameljuver

Vid vårt besök åkte vi till ett forskningscenter i regionen Laikipia där de har en egen kamelhjord. Vi fick hälsa på kamelerna och titta på när de mjölkades och det var lite annorlunda jämfört med rutinerna på till exempel en svensk mjölkgård med kor.

Hungriga kamelkalvar får dia från mammorna efter att de mjölkats
Hungriga kamelkalvar får dia från mammorna efter att de mjölkats

Till att börja med hålls kalvarna skilda från sina mödrar under natten i en stor inhägnad som kallas boma. Då en kamel skall mjölkas släpps kalven ut och får förstimulera juvret för att inducera mjölknedsläpp. Hos kor finns ett hålrum i juvret som mynnar i spenen som kallas för juvercistern där en del av den bildade mjölken lagras mellan mjölkningarna. Kameler har nästan ingen juvercistern  alls så när mjölknedsläppet kommer igång syns det tydligt på att spenarna blir mjölkfyllda och kan växa upp till två tredjedelar på längden.  När mjölken släppts ner knuffas kalven undan och två män mjölkar från varsin sida ner i en bunke som en av männen balanserar på knät, han står alltså på ett ben och mjölkar!

Kamelerna mjölkas från två håll samtidigt
Kamelerna mjölkas från två håll samtidigt

Själva mjölkningen går relativt fort eftersom kamelerna oftast inte producerar mer än 1-10 liter per dag . Efteråt får kalven dia lite av det som finns kvar vilket oftast inte är så mycket. Konkurrensen mellan kalv och människa om mjölken är tyvärr till kalvens nackdel och kalvdödligheten ligger på cirka  50 procent hos pastoralisterna  (pastoralister är nomadiserande folkgrupper som försörjer sig på djurhållning).

Kamelkalvarna var hungriga och stod och ropade efter mamma och mat
Kamelkalvarna var hungriga och stod och ropade efter både mamma och mat
Kamelkalvarna kan fortsätta dia upp till 2 års ålder
Kamelkalvarna kan fortsätta dia upp till 2 års ålder, då är de nästan lika stora som sina mammor

Projektet kommer att fokusera på juverhälsa och undersöka förekomsten av subklinisk mastit hos mjölkande kameler i pastoralisthjordar. Vi kommer också titta på antibiotikaresistens och intervjua djurhållarna för att undersöka riskfaktorer för mastit. Målsättningen är att utveckla en kontrollstrategi för att förbättra juverhälsan och på så vis förbättra produktionen, livsmedelsäkerheten och djurvälfärden.

Större delen av projektgruppen på Mpala Research Centre
Större delen av projektgruppen på Mpala Research Centre
Mt Kenya strax efter soluppgången
Mt Kenya strax efter soluppgången
Kamelerna i sin boma där de hålls under natten. Om dagarna släpps de ut för att beta.
Kamelerna i sin boma där de hålls under natten. Om dagarna släpps de ut för att beta.

 

Sista inlägget från mastitkonferensen i Nantes

Sista sessionen, sista dagen handlade om olika erfarenheter av att jobba med mastitkontrollprogram. Den inleddes av Hari Kumar från Indien. I Indien som har 15,4 miljoner mjölkproducenter äger 95 procent av lantbrukarna bara en till två kor. Enligt olika studier från Indien ses upp till 80 procent subkliniska mastiter och upp till 30 procent kliniska. Bufflar är också en mycket viktig del av Indiens mjölkproduktion. Det är svårt att hantera kronikerna eftersom det är i princip omöjligt att slakta kor i Indien. Antibiotika är mycket lättillgängliga och vem som helst kan köpa. Det nystartade juverhälsoprogrammet bygger på CMT-paddling. Gårdar med höga värden ombeds ge sina kor oralt tillskott av trinatriumcitrat (ett salt av citronsyra) som enligt Dr Kumar har gett bra resultat. De har också jobbat mycket med filmer, gårdsträffar och informationsmaterial. Celltalet mätt med CMT har minskat sedan projektet startade. De jobbar också en del med etnoveterinärmedicin där traditionella örter och metoder används. Ett mycket intressant och annorlunda föredrag (ett av mina förslag i organisationskommittén).

indien

Sedan gick vi över till något helt annat. Snorri Sigurdsson från Seges i Danmark berättade om utvecklingen av robotmjölkning (AMS) i Norden samt lite annan statistik. Han inledde med att berätta om det nordiska samarbetet, genom NMSM (nordiska mejeriorganisationen), och varför det är så viktigt. Norge har flest antal gårdar, Island minst antal och Danmark producerar mest mjölk och har störst besättningsstorlek. Flest gårdar med AMS i Norge, men högst andel AMS i Sverige där en fjärdedel av besättningarna har robot. Danmark har flest AMS-enheter. Robotarna ökar fortfarande i Norge, Island och Finland men har planat ut i Danmark och Sverige.

Vi i Norden samarbetar bland annat genom den nordiska mejeriorganisationen
Vi i Norden samarbetar bland annat genom den nordiska mejeriorganisationen

Finola McCoy från Irland berättade om CellCheck, det irländska nationella juverhälsoprogrammet. Projektet, som beror på ett ökat celltal på Irland, ska hålla på till 2020 och ska leda till att 75 procent av besättningarna ska ha ett tankcelltal under 200 000 celler/ml. Irland har 1,25 miljoner mjölkkor och 17 000 besättningar. Medelbesättningen har 64 kor. Driften är betesbaserad (240 dagar på bete). I projektet jobbar man med beteendeförändringar och har knutit beteendevetare till projektet. De jobbar med belöningar där de bästa gårdarna får pris och med information i form av ett månatligt nyhetsbrev samt fokusgrupper. Lantbrukarna kan också göra kostnadsberäkningar på nätet. Lite som det svenska celltalsprojektet med celltalsakuten. Men mycket snyggare förpackat måste medges. Hittills har projektet varit framgångsrikt med en stadig minskning av celltalet.

Nu laddar dessvärre min dator snart ur så de tre sista föredragen om mastithälsoarbete i Italien, Kanada och Frankrike får vi ta någon annan gång.

Tack för mig för denna gång!

tack

Dag 3, sista dagen mastitkonferens i Nantes

Jag vill börja med att beklaga kvaliteten på bilderna. Min mobilkamera är tyvärr inte bättre än så. Kanske går det att läsa någonting.

Alfonso Zecconi från Italien var huvudtalare på session om förebyggande/övervakning/verktyg. Han pratade om hur juverhälsan kan förbättras genom rätt beslut. Han tryckte på att övervakning och dataregistrering är fundamentalt för juverhälsoarbete. Övervakning består av diagnostik (tidig), jämförelse (benchmarking) och åtgärder. Än en gång en föreläsning som styrker att det vi gör i Sverige och Norden är rätt!

Sammanfattande slutsatser från Zecconis föredrag om hur mastit bäst kan förebyggas.
Sammanfattande slutsatser från Zecconis föredrag om hur mastit bäst kan förebyggas.

Sedan flyttade jag över till behandlingssession där min trevliga kollega Schmuel Friedman från Israel presenterade en studie om spenförslutare (nämnd tidigare i samband med Håkan Landins studie). Alla kor i Israel behandlas för närvarande med antibiotika vid sinläggning, men det finns ett ökat intresse för att minska antibiotikaanvändningen. För friska kor var det ingen signifikant skillnad mellan att inte behandla alls, att använda bara spenförslutare eller spenförslutare tillsammans med antibiotika. I den ”sjuka” gruppen var det bättre att använda en kombination av antibiotika och spenförslutare jämfört med bara antibiotika.

Micaela Sipola från Italien skulle ha pratat om ketoprofen, men Alfonso flyttade över från grannsessionen och presenterade hennes arbete. De kor med kronisk mastit som behandlades med ketoprofen ökade sin mjölkproduktion utan att själva mjölkningen tog längre tid.

Efter kafferasten med postervisning var det dags för en session om epidemiologi och bakteriologi.

En av flera postrar från SVA
En av flera postrar från SVA

Huvudtalaren David Kelton, veterinär och epidemiolog från Kanada berättande övergripande om mastitpatogener. Han pratade om värden (kon), bakterien och miljön och samspelet däremellan. Trots alla nya tillgängliga tekniker menar han att det är viktigt att åtgärdsplanen på den individuella gården hålls så pass enkel så att den verkligen följs. Han lyfte också om en amerikansk studie där lantbrukaren skickade in mjölkprover till ett labb som odlade och körde maldi-tof för artbestämning. Inom 24 timmar återkopplades svaret till både lantbrukare och veterinär. Detta liknar ju rätt mycket vårt svenska system även om vi odlar de flesta kliniska mastiter i fält.

Sammanfattande slutsatser från Dave Keltons föredrag.
Sammanfattande slutsatser från Dave Keltons föredrag.

Ann Nyman från SVA presenterade resultat från sin KNS-studie som hon har skrivit om tidigare här på bloggen. Tidigare har vi betraktat KNS som en bakterie. Men det säger sig själv att det är osannolikt att minst 20 olika arter skulle bete sig exakt likadant. Fyra arter av KNS dominerar: S. epidermidis, simulans, chromogenes och haemolyticus. Det var ganska få S. xylosus, men alla var resistenta mot penicillin. I gengäld var alla S. simulans (och S. hyicus) känsliga för penicillin. S. haemolyticys är vanligare hos holstein är SRB. Det var ingen skillnad i behandlingsincidens för klinisk mastit eller utslagning mellan de olika bakterierna. De högsta celltalen och den lägsta mjölkavkastningen sågs hos S. hyicus. S. chromogenes var vanligast hos förstakalvare. S. hyicus och S. simulans var mer persisterande än de andra. Ann gjorde en mycket bra presentation och det blev nog rekord i frågor efteråt.

Vår egen Ann Nyman presenterade resultat från sin KNS-studie.
Vår egen Ann Nyman presenterade resultat från sin KNS-studie.

Sista talaren före lunch var Ingrid Holmøy från Norge som pratade om hur Streptococcus agalactiae påverkar mjölkavkastningen. Liksom i Sverige har denna bakterie ökat efter att ha varit i det närmaste utrotad. Strep agalactiae är vanligare i större besättningar med robot och lösdrift. Infektion med Strep agalactiae gav minskad mjölkavkastning. En fråga för framtiden är om det finns olika bakteriestammar som beter sig på olika sätt.

Efter lunch kommer sista inlägget.

Dag två, mastitkonferens, eftermiddag

Dags för behandlingssessionen. Karin Artursson från SVA modererade.

Huvudtalare var Satu Pyörälä från Finland. Satu är egentligen pensionerad men har en lång mastitkarriär bakom sig där många studier har handlat om behandling av mastit. Hon inledde med att påminna oss om att mastiter ska förebyggas och att slaget egentligen är förlorat då kon redan blivit sjuk. Satu anser att de flesta kombinationspreparat för intramammär behandling är onödiga. För intramammär laktationsbehandling finns det bara bevis för en positiv behandlingseffekt för streptokocker och stafylokocker. Satu menar att förstahandsval för behandling av mastit är intramammarier med penicillin (eller aminopenicillin). För utvalda fall kan parenteral behandling övervägas och även där är penicillin (eller penetamat) förstahandsval. Satu tryckte också på att vi ska ta mjölkprov för bakteriologisk odling. Viktigt också att komma ihåg att olika bakterier kräver olika behandlingsstrategier. Se också Satus slutsatser i bilderna nedan.

satu-1 satu-2

Sedan kom två föredrag om selektiv sintidsbehandling som vi glädjande nog ser ett ökat intresse för i många länder. Kanske inget nytt under solen för oss svenskar egentligen, men skönt att känna att det vi gör är det rätta.

Karin Knappstein från Tyskland om hur bakteriologisk odling kan användas för att fatta beslut om sintidsbehandling. Som en metod för att minska antibiotikaanvändningen. En majoritet av tyska besättningar sintidsbehandlar alla kor (så kallad blanket therapy). Då bara kor med juveinfuktion behandlades reducerades antalet sintidsbehandlade kor med två tredjedelar. Detta utan att juverhälsan i besättningarna försämrades.

Tine van Werven från Nederländerna fortsatte på temat sintidsterapi. Eftersom profylaktisk behandling med antibiotika har blivit förbjudet i Holland kan man inte längre behandla samtliga kor med sintidsantibiotika. Celltalet styr vilka kor som får behandlas. Det nationella celltalet har inte ökat efter att detta infördes, snarare tvärtom då Nederländerna nu rapporterar om sitt lägsta tankcelltal någonsin (188 000 celler/ml). Inte heller ses någon ökning av nyinfektioner. Tine menar också, liksom Satu, att mastit främst ska förebyggas med god skötsel.

Iona H. Basdew från Sydafrika pratade om bakteriofager mot S. aureus. Sydafrika är den tredje största mjölkproducenten i Afrika. Sydafrika har utbredd resistens hos S. aureus och behöver se sig om efter alternativa behandlingsformer. Dessa fager fungerade bra in vitro. Mer än 90 procent av aureus-bakterierna avdödades.

Antonio Barberio från Italien presenterade data från resistensundersökningar på mastitpatogener i Italien mellan 2010 och 2014. Få MRSA, men utbredd penicillinresistens hos både S. aureus och KNS (nästan 50 %). Hos Strep uberis sågs en del penicillinresistens vilket vi inte ser i Sverige. Kolibakterierna var i stor utsträckning känsliga för kinoloner.

Sist ut var Andrew Bradley från Storbritannien som förvånande nog presenterade resultat från en studie om Velactis, prolaktinhämmaren som för tillfället dragits in från marknaden på grund av oönskade biverkningar i form av döda kor. Men detta nämndes inte alls under föreläsningen som var sponsrad av Ceva. Med det sagt så rapporterade Andrew goda resultat i form av minskat antal kliniska mastiter i gruppen av friska kor som sinlades med Velactis tillsammans med en spenförslutare.

Imorgon rapporterar jag från sista dagen på denna konferens.

Mastitkonferensen i Nantes, andra dagen. Förmiddag.

Idag modererade jag sessionen för andra mjölkande djur än kor. Det var en liten men väldigt intresserad skara som kom och lyssnade. De flesta valde istället den parallella sessionen om immunologi och genetik.

Huvudtalaren Mario Younan höll ett mycket intressant föredrag om kameler. Han är en tysk veterinär verksam i Kenya. Han är också handledare i vårt nystartade doktorandprojekt som ni har kunnat läsa om i ett tidigare inlägg här på bloggen. Kamelen är en mycket viktig källa till mjölk i stora delar av världen.

Mastit hos kameler är mycket vanligt och Streptococcus agalactiae är en av de vanligaste patogenerna vilken ofta leder till förstörda juverdelar. Det är vanligt med kameler som har minst en och ibland alla fyra juverdelar förstörda. De är alltså inte trespenta utan nollspenta. Det är svårt att förebygga mastit i pastorala kamelbesättningar eftersom de är svåra att gruppera. Dessutom är det omöjligt att slå ut kroniker då kamelen i det närmaste är ett heligt djur för pastoralisterna. Det är också svårt (omöjligt) att behandla kameler med intramammarier då de har flera smala spenkanaler istället för en, samt ingen juvercistern. En bidragande orsak till mastit och juverskador är traditionen att knyta ihop spenarna för att hindra kalvarna från att dia. Det är en mycket vanlig sedvänja och som ni ser på bilderna kan metoderna vara ganska våldsamma. Som ni förstår står vi inför många utmaningar inför vårt kommande projekt.

bild-spenknytning
Många pastoralister knyter ihop spenarna för att hindra kalven från att dia.

Sedan pratade om Alice Hubert från Frankrike om celltal hos mjölkgetter och hur det påverkas av mjölkmaskinen. Tankcelltalet i franska getbesättningar är mycket högt, nästan 2 miljoner celler/ml (att jämföra med Sverige som kanske har 400-500 000 celler/ml och där de bästa gårdarna ligger under 150 000 celler/ml). Några av hennes slutsatser i den genomförda studien: Högt liggande rörmjölkning ger högre celltal än lågt. Många mjölkorgan (>20) är också en riskfaktor för högre celltal. Liksom högt vakuum och låg pulsation. Gårdar som ofta servade sin mjölkningsmaskin hade lägre celltal.

Sedan kom Virginie Clement, också från Frankrike. Hon presenterade en studie om hur celltalet kan användas för att selektera getter med bättre juverhälsa. Hon har tittat på raserna saanen och alpine. Även hon presenterade väldigt höga celltal på upp till 2,4 miljoner celler/ml. Det fanns rasskillnader där saanen hade de högsta celltalen. Mjölkning en gång om dagen gav ett högre celltal jämfört med att mjölka två gånger dagligen. Genom att välja ut djur med lägre celltal för avel kunde tankcelltalet sänkas.

Vladimir Tancin från Slovakien höll ett föredrag om celltal hos mjölkfår och effekter på produktion och mjölkkvalitet. Slovakien försöker gå över från handmjölkning till maskinmjölkning. De försöker också förändra mjölkningsrutinerna där bland annat en hårdhänt massage av juvret ingår i den traditionella rutinen. De flesta tackorna hade celltal under 200 000 celler/ml i hans studie. Han kunde också se att en mindre andel av tackorna hade väldigt höga celltal som bidrog till tankcelltal över gränsvärden. Det ser vi också i Sverige. Vidare påverkade celltalet mjölksammansättningen. Ett högt celltal var förknippat med lägre fetthalt och laktos samt lägre mjölkmängd.

Juliette Bouvier-Muller från Frankrike pratade om hur negativ energibalans hos tackor påverkar blodcellernas transkriptom vid en inflammation. Ska jag vara riktigt ärlig fattade jag nästan ingenting av denna föreläsning så specialintresserade kan höra av sig till mig så skickar jag abstract.

Vi fortsätter efter lunch med Behandling av mastiter.

På mastitkonferens i Nantes

 

tgv

Jag befinner mig i Nantes i Frankrike på en internationell mastitkonferens som anordnas av International Dairy Federation.

Dag 1 av 3 inleddes med en presentation av IDF:s arbete:

Olav Österås från Norge berättade om mastitsituationen i världen. Hans sammanställning bygger på en enkät som olika länder fått besvara. Några slutsatser från hans presentation är:

Klinisk mastit och tankcelltal har inget samband. Behandlingsincidensen av klinisk mastit har minskat i hela Norden. De nordiska länderna och Israel har bra kodata. Mastit är den viktigaste sjukdomen. S. aureus är vanligaste bakterien vid klinisk mastit och KNS vanligast vi subklinisk mastit. Många länder går från att behandla alla kor med sintidsantibiotika till selektiv sintidsterapi (som vi i Norden).

Sedan kom jag, Ylva Persson, med en presentation om antibiotikaresistens hos mastitpatogener. IDF har sammanställt data under tio år och ser ingen skenande resistensutveckling även om det finns regionala skillnader. Jag tar nu över detta arbete inom IDF och hoppas att vi ska kunna införa fler aspekter än att bara titta på mastitpatogener, till exempel indikatorbakterier och kalvar. Det skulle också vara intressant att titta närmare på sambandet mellan antibiotikaanvändning och antibiotikaresistens inom mjölksektorn. Dock är utmaningarna stora. Få länder övervakar förbrukning och resistens och även om de gör det är data inte alltid jämförbara.

Sist i denna session var Elizabeth Berry från Storbritannien som berättade om IDF:s arbete med celltal. IDF anser att celltalsgränsen för när en ko har mastit är mer än 200 000 celler/ml. Motsvarande gräns för en ko som kan anses vara frisk är mindre än 100 000 celler/ml. Vidare tryckte Elizabeth på att man ska vara försiktig med att tolka en ensam celltalsmätning.

Doktorand Lisa Ekmans poster om juversår.
Doktorand Lisa Ekmans poster om juversår.

Efter lunch och postervisning bjöds det på två alternativa sessioner och jag valde bort ”Milking” och gick på ”Herd management”.

Ing-Marie Petzer från Sydafrika inledde med en presentation om hur man kan kombinera epidemiologi med kostnadsanalys för att fatta rätt beslut vid förebyggande djurhälsovård. I besättningar med hög incidens av subklinisk mastit med S. aureus kan det vara läge att behandla mycket i början för att slippa behandla senare. Medan besättningar med låg incidens kanske inte behöver behandla alls.

Håkan Landin från Växa Sverige presenterade resultat från en studie om spenförslutning i en högproducerande svensk mjölkbesättning. Spenförslutning används en hel del ute i världen, men ganska lite i Sverige. Den består av ett vismutsalt som täpper till spenkanalen vid sinläggning så att bakterier inte kan ta sig in. I den här besättningen gav dock spenförslutning sämre juverhälsa. En anledning kan vara att spenförslutning fungerar bäst vid miljöpatogener och i Sverige har vi främst problem med smittsamma juverpatogener. I diskussionen efteråt berättade Schmuel Friedman från Israel att de gjort nästan samma studie i Israel, men där var resultaten de omvända.

Päivi Rajala-Schultz från Finland berättade om en studie om abrupt eller gradvis sinläggning och eventuella effekter på celltal och mjölkmängd i efterföljande laktation. Abrupt sinläggning kan ge mer problem med mastit samt vara negativt för välfärden. I denna studie påverkade dock inte sinläggningsrutinen juverhälsan. En tendens till högre produktion och lägre celltal sågs dock vid gradvis sinläggning. Trots resultaten menar Päivi att det är bra om man kan låta kon gå ner i mjölk i tid inför sinläggning samt att sinläggningsrutiner ska skräddarsys efter besättningens förutsättningar.

Joanne Karzis från Sydafrika berättade om hur resistens hos S. aureus förändrats över åren samt orsaker därtill. Även i Sydafrika har besättningarna minskat i antal de senaste tio åren. Från 6000 till 2700 samtidigt som besättningsstorleken ökat. S. aureus är den vanligaste bakterien vid mastit i Sydafrika och resistensen hos denna har ökat de senaste åren. Men genom att införa goda rutiner i utvalda välskötta besättningar kunde resistensen minskas.

Etienne Doligez från Frankrike presenterade sinläggningsrutiner från Normandie. Det här föredraget var lite svårt att förstå då det var på franska med en simultantolk som var svår att följa. Rutinerna varierade i alla fall stort mellan besättningar. De flesta använde dock sintidsantibiotika till alla kor och endast en mindre del använde sig av selektiv sintidsterapi. Ungefär en tredjedel använde alltid spenförslutare, en tredjedel mer selektivt och en tredjedel aldrig.

Sist ut idag var Xavier Manteca från Spanien som pratade om djurvälfärd vid sinläggning. Han pratade om att djurvälfärd består av biologiska funktioner, känslor och beteende. För kon är vila ett högt motiverat beteende. Vid sinläggning kan minskning i foder och vatten stressa kon. Ökad mjölkmängd i juvret kan ge spänningar och smärta. Och om de har ont vill de inte lägga sig vilket ytterligare stressar kon. Problemen blir större hos kor med hög mjölkproduktion vid sinläggning. Högt tryck i juvret ger också ett ökat mjölkflöde och en försenad keratinpluggsformation. Detta i sin tur ger en högre risk för juverinfektion och mastit. Detta har betydelse för djurvälfärden då all klinisk mastit ger smärta enligt Xavier.

Mingel med kollegor från Rwanda, Sverige och Kenya (och förstås många andra nationaliteter på de andra deltagarna).
Mingel med kollegor från Rwanda, Sverige och Kenya (och förstås många andra nationaliteter på de andra deltagarna).

Häng med mig imorgon! Då blir det juverhälsa hos andra djur än kor samt behandling av mastit.