Mastitkonferens Sardinien – får och get. Sista inlägget nr 6.

Dag 2 fick vi äntligen komma ut och titta på djur! Vi besökte en gård med sardiska mjölkfår som producerade pecorino-ost.

Bra med skoskydd vid besättningsbesök

Dag 3 presenterade olika lokala forskare resultat från forskning utförd på Sardinien som är ett centrum för får- och getforskning i Italien. Bland annat så presenterades resultat från forskning runt så kallad proteomik, där proteiner studeras. I detta fall letade forskarna efter mjölkprotein som kan användas som en markör för mastit. Och de har hittat en som heter katelicidin som är väl korrelerad med celltal och bakteriologi, men har högre sensitivitet och specificitet. Katelicidin är ett mjölkprotein som har antibakteriella egenskaper och alltså ökar i mängd vid en infektion. Att leta efter detta protein med så kallad elisa-metodik är en billig och snabb metod som är enkel att utföra på de flesta labb.

Slutligen presenterade läkemedelsföretaget Hipra sitt vaccin mot stafylokockmastit hos får och get. I en studie på spanska manchego-producerande mjölkfår sågs minskat celltal, ökad mjölkproduktion och en bättre lönsamhet i vaccinerade jämfört med ovaccinerade tackor.

En liten fåraherde

Mastitkonferens Sardinien – får och get nr 4

Simone Dore från Sardinien berättade att mjölkfåren är mycket viktiga på Sardinien. De ger främst mjölk till ost och besättningsstorleken är omkring 200 får per gård. Hos får är koagulasnegativa stafylokocker (KNS), aureus och pseudomonas de vanligaste bakterierna vid mastit och hos get KNS och aureus. Mycoplasma agalactiae, en bakterie vi inte har i Sverige, förkommer också. Marco Pittau från Universitetet i Sassari, Sardinien berättade vidare att mykoplasmerna är en särskild sorts bakterie. De är mycket små och talar en alldeles egen dialekt. De har också en livsstil som påminner om parasitens. De fastnar lätt i kroppens olika vävnader och kan ge upphov till en mängd olika sjukdomar, som mastit, infektion i leder, lunga, ögon och öra samt även abort. Antonio Quasso berättade vidare om Sardiniens CAE-program som påminner om det norska där killingarna tas direkt från modern och föds upp isolerade från resten av gården. De äldre getterna slaktades så småningom ut och ersattes med de friska killingarna. Viktigt med motiverade djurägare och att isoleringen mellan friska och smittade djur är total. Fria gårdar har ett lägre celltal, en högre mjölkproduktion och ett högre fett- och proteininnehåll i mjölken.

Fernando Souza från Universitetet i Sao Paolo, Brasilien poängterade att celltal är lika med mastit i de flesta fall. Hos får bör ett tröskelvärde för tankmjölkcelltal vara 200–500 000 celler/ml för om gården har problem med juverhälsa eller ej. För get finns ingen konsensus kring lämpligt tröskelvärde. Studier har angett så skilda värden som 270 000 celler/ml upp till 2 miljoner. En svensk studie har föreslagit 325 000 celler/ml för våra förhållanden. Det är viktigt att komma ihåg att getens celltal varierar mycket mer än fårets och därför är det extra viktigt med upprepade provtagningar.

Mastitkonferens Sardinien – får och get nr 3

Gerrit Koop från Universitetet i Utrecht berättade att fårantalet minskar i Nederländerna. De har dessutom nästan inga mjölkfår. Getantalet ökar däremot och mjölkproduktionen är en viktig näring. Det finns ungefär 300 getbesättningar i Nederländerna med i genomsnitt 900 getter per gård. Getproducenterna i Nederländerna upplever att de har större problem med totalantal bakterier i mjölk än höga celltal (dock varierar celltalet mellan en och två miljoner celler/ml, vilket är högt jämfört med Sverige).

Dock anses juverhälsa vara det största djurhälsoproblemet. Staphylococcus aureus, koagulasnegativa stafylokocker (KNS) och corynebakterier är de vanligaste bakterierna vid subklinisk mastit hos nederländska getter. För klinisk mastit är de två förstnämnda bakterierna vanligast tillsammans med koli. Kallbrand ses nästan bara vid infektion med aureus. Vid aureus ses ett högt celltal medan vid mastit orsakad av corynebakterier och den koagulasnegativa stafylokocken Staphylococcus caprae ses ett lägre celltal och en högre mjölkproduktion. Gerrit spekulerade i om dessa bakterier kan ha en skyddande effekt i juvret och att de kanske hindrar andra bakterier att få fäste. Genstudier av aureus visar att det är samma typ av aureus som orsakar klinisk och subklinisk mastit och därför är det viktigt att förebygga båda dessa typer. För får (bara köttfår) är stafylokocker (mest KNS) vanligaste orsaken till subklinisk mastit. Vid klinsk mastit ses främst aureus och Mannheimia hemolytica. Aureus ses oftare om tackan har tvillingar och det finns en misstanke att mannheimia sprids med lammen. Slutligen har även spridningsmönstret av mastitbakterierna studerats. Hos get sprids stafylokocker långsamt men de tenderar att bli kroniska. Hos får ses en snabb spridning av aureus men en mer långsam spridning av mannheimia.

Sardiskt mjölkfår

Juverhälsokonferens Sardinien – får och get nr 1

Efter tre dagars mastitkonferens i Milano (två dagar med mest kor och en kursdag om vattenbuffel) tog jag tåget till Genua och sedan färjan vidare till Sardinien för ytterligare tre dagars mastitkonferens, men på får och get.

Paula Menzies från University of Guelph inledningstalade om får och getter i Kanada. Några av de hälsoproblem de upplever som viktigast hos getter är: killingöverlevnad, infektionssjukdomar som q-feber, paratuberkulos och CAE, ämnesomsättningssjukdomar, hälta och förstås juverhälsa. Det genomsnittliga celltalet för get är 1,3 miljoner celler/ml och för får hela 1,6 miljoner celler/ml. Paula berättade också att de har många religiösa grupper, som amish, som bara handmjölkar och i vissa fall inte använder elektricitet vilket leder till utmaningar då mjölken ska förvaras. Precis som i Sverige är de vanligaste mastitbakterierna Staphylococcus aureus och koagulasnegativa stafylokocker. Paula menar att får är mer lika kor när det gäller celltal medan getter skiljer sig genom att deras celltal stiger under hela laktationen samt påverkas av många andra faktorer än infektion. Får har mest av en celltyp som heter makrofager och getter har mest av en som heter neutrofiler. Paula gick också igenom några mjölkningsrutiner som är viktiga: Rent, torrt och klippt juver. Ordentlig förstimulering. Inte övermjölka. Spendopp. Stå efter mjölkning. Mjölkningsordning efter juverhälsa. När det gäller dålig mjölkkvalitet är det viktigt att ta reda på om problemet beror på dålig juverhälsa eller andra faktorer. Viktigt att se över mjölkningsmaskinen så att den inte härbärgerar bakteriehärdar. När det gäller behandling förespråkas selektiv sintidsterapi istället för att behandla alla får/getter med antibiotika vid sinläggning. Något som annars är standard över stora delar av världen. Det är viktigt att slå ut alla djur med antikroppar mot CAE/MV eftersom dessa sjukdomar påverkar juverhälsan negativt. Dessutom bör alla djur med Staphylococcus aureus i juvret slås ut. Slutligen är det viktigt att sätta upp mål som är specifika, mätbara, realistiska, tidsbestämda och där alla på gården är med på vad som ska göras (så kallade SMARTa mål efter de engelska benämningarna).

Sardiska mjölkfår väntar på mjölkning

NMC mastitkonferens i Milano fortsättning på dag 2

Immunologi är ett svårt ämne så här har jag tagit lite hjälp av Karin Artursson hos oss på SVA. Massimo Amadori från Italien inledde med att berätta att holsteinkon har en ”störd makrofagfunktion” jämfört med brown swiss. Den första reaktionen när främmande bakterier kommer in i kroppen är att immunförsvaret försöker göra sig av med bakterierna. Om detta inte lyckas tillräckligt fort, induceras istället en slags tolerans mot bakterierna, för att minska de vävnadsskador som annars kan uppstå av ett allt för kraftigt immunsvar. Han pekade också på en del fundamentala skillnader mellan Staphylococcus aureus och kolibakterier och hur de stimulerar immunförsvaret vilket också kan förklara att de två bakterierna ger så olika mastitsymtom. Det tidiga immunsvaret mot S. aureus är betydligt svagare än mot E. coli och banar väg för mer kroniska infektioner. När det gäller aureus-vaccin rekommenderar Amadori att fokusera på antikroppar mot bakteriens giftproduktion och slembildning snarare än direkt mot själva bakterien. I framtiden hoppas man kunna modulera immunförsvaret med så kallade PAMP som ges vid sinläggning så att motståndskraften mot bakterier ökar. Sammanfattningsvis bör mastitkontroll från en immunologs horisont kretsa kring tre saker: Immunisering (vacciner), tolerans (avel) och immunomodulering (stimulerar immunförsvaret).

Nästa talare, Lorraine Sordillo, Michigan State University USA, menade att immunologi handlar om balans. Och många gånger är den här balansen störd. S. aureus ger till exempel ett inadekvat immunologiskt svar medan koli ger ett okontrollerat svar (vilket ytterligare kan förklara dessa bakteriers olika symtom). Det immunologiska svaret på en infektion är viktigt då det hjälper till att skydda kroppen, men nästan lika viktigt är att det klingar av så fort infektionen är besegrad. Många gånger ligger inflammationen kvar för länge vilket vi ser som en kronisk inflammation. Vidare talade Lorraine om olika fettsyror så som omega 3 och omega 6. En del fetter är skyddande och andra kan vara inflammatoriska genom att stimulera immuncellerna.

Gerrit Koop från universitetet i Utrecht har studerat en speciell gen hos S. aureus, LukMF som ger upphov till ett protein som har betydelse för immunsvaret vid mastit. Och mycket riktigt så kunde forskargruppen konstatera att detta protein utsöndrades hos en stor andel av bakterier från kliniska mastiter men ej från subkliniska. Nyttan med denna studie är att bättre kunna diagnostisera vilken typ av aureus en besättning har och därmed kunna sätta in de bästa förebyggande åtgärderna.

Universitetet i Milano

NMC mastitkonferens i Milano dag 2

Parmesanost

…säger vi i Sverige, men egentligen heter de Parmeggiano Reggiano (det bara denna som är parmesanost) och Grana Padano. Båda är långlagrade hårdostar med skyddad ursprungsmärkning. De görs på opastöriserad komjölk och produktionen omgärdas av ett mycket strängt regelverk. För Parmeggianon får till exempel inte ensilage ges till korna och robotmjölkning får inte förekomma. Mjölken måste levereras inom två timmar efter mjölkning. Grana Padanos mjölk får komma från robotgårdar dock. Håkan Landin la här in en kommentar att vi inte rekommenderar fler än tre mjölkningar per dag då vi sett att mjölkkvaliteten försämras vid för många mjölkningar per dag.

Lite om get

Ett udda men intressant föredrag handlade om gråtande juver (weeping udder/teat) hos mjölkgetter. Det är en defekt där spenbasen blir genomsläpplig och läcker ut mjölk. Det finns också varianter med cystor vid spenbasen. Defekten är vanligare hos alpin-rasen än hos saanen. Getter som har defekten har lägre mjölkproduktion och högre celltal. Den anses ha en ärftlighet på runt 20 procent.

Dag 2 avslutades med ett sponsrat symposium från Zoetis. Även här lyftes vikten av selektiv sintidsbehandling (för bara några år sedan skrattade världen åt Norden som larvade sig med selektiv sintidsterapi, blanket skulle det va! Kul att det ändras). Talare från Nederländerna och Italien hade goda erfarenheter och såg inga större negativa effekter på djurhälsa och mjölkproduktion. Fokus ska vara på förebyggande istället för antibiotika. Viktigt att kalvningsboxen är torr och ren och här fick vi ett handfast tips: Ta av alla kläderna och rulla från en sida till den andra i kalvningsboxen. Är du ren efteråt så är kalvningsboxen tillräckligt ren. Varför inte prova?! Vidare fick vi information om ett system för gårdsodling som främst skiljde mellan grampositiva och gramnegativa bakterier, samt mellan stafylokocker och streptokocker.

Håll utkik efter fler inlägg från våra gästbloggare Josef och Håkan.

NMC mastitkonferens Milano dag 1 fortsätter

Strömedel

Nästa session handlade om strömedel och först ut var danska Ilka Klaas (numera lite svensk också eftersom hon är nytillträdd chef på DeLaval). Hon inledde med att fastslå att det är ”lätt” att förebygga miljöpatogener: Håll korna rena! Det är allt. Lite mer detaljerat handlar det om att ha så lite bakterier som möjligt i kons miljö för att på så sätt minska bakteriantalet på kons spenar. Samt att stärka kons immunförsvar. Och för att lyckas med det behövs bra strömedel. Och det ska vara torrt och rent. Och mjukt att ligga på. Inget strömedel blir bättre än den hantering gården har, men det lutar åt att sand är en vinnare och fiberströ en förlorare då det gällde bakterieinnehåll. Sand kan dock vara tungjobbat, svårt att få tag i samt skada fast inredning. Viktigast av allt är att titta på korna för att se hur strömedlet fungerar. Det kan se fint och rent ut, men om en majoritet av korna har hasskador är det något som är fel.

Sandra Godden från Universitetet i Minnesota berättade en historia om ett samtal med en granne på en grillfest. Grannen undrade vad Sandra gjorde nu för tiden och Sandra replikerade att hon jobbade med spännande projekt om strömedel till kor. Grannen undrade då om det inte bara handlade om att hålla rent och torrt? Varpå Sandra blev mållös. Även Sandra menar att när det kommer till bakterier är sand bäst och fiberströ sämst. Och höga bakterietal i ströet ger förstås problem med försämrad juverhälsa. Alla strömedel har låga bakterietal när de är nya, men sedan växer bakterierna till. Det är därför viktigt med tillräckligt hög omsättning av ströet.

En av de korta presentationerna efter huvudtalarna berättade hur man bäst tog bakterieprov från strömedel: På samma sätt varje gång (tex efter utmockning och innan nytt strö läggs på), i flera stall och att undvika att ta från högar.

Domen i Milano

NMC mastitkonferens dag 1

I veckan anordnade National Mastitis Council en välbesökt mastitkonferens i Milano i dagarna tre. Svenska veterinärer på plats var förutom undertecknad, professor Karin Artursson SVA/SLU, doktorand Josef Dahlberg SLU, djurhälsoveterinär Håkan Landin Växa Sverige samt Thomas Manske Boeringer Ingelheim.

Länk till konferensens hemsida: http://www.nmcmilano2018.com/

Konferensen hölls i den vackra gamla universitetsbyggnaden i centrala Milano.

Antibiotika

Första sessionen handlade om antibiotika och var mycket uppmuntrande för en svensk. De två huvudtalarna, Scott McDougall från Nya Zeeland och Ynte Schukken från Nederländerna pratade båda om vikten av att gå över till selektiv sintidsterapi som ett led i att minska antibiotikaanvändningen. Nya Zeeland på frivillig basis och Nederländerna på grund av en lag som förbjuder så kallad blanket therapy då alla kor behandlas med antibiotika vid sintiden. Båda länderna har goda erfarenheter av att gå över till selektiv sintidsterapi med inga negativa effekter på djurhälsan. På Nya Zeeland har man sedan sex månader tillbaka nya riktlinjer där en antibiotikabehandling bara ska övervägas vid bakteriella infektioner med känsliga agens. Risken för antibiotikaresistens hos människa ska också beaktas. De försöker också främja odling vid klinisk mastit. I nuläget odlas bara en procent av kliniska mastiter i Nya Zeeland. Till skillnad från Sverige som antagligen har de omvända siffrorna. Båda föreläsarna tryckte också på vikten av att arbeta förebyggande.

I Nederländerna har regeringen bestämt att antibiotikaanvändningen till djur ska minska. Och det har de lyckats med! All förebyggande antibiotikaanvändning är förbjuden liksom all användning av de mest kritiskt viktiga antibiotikasorterna, som nyare generationens cefalosporiner (Excenel) och kinoloner (Baytril). För att få använda antibiotika måste djurägaren delta i ett djurhälsoarbete med årliga behandlingsplaner. Efter införandet av selektiv sintidsterapi har även laktationsbehandlingarna minskat och så även celltalet. Ynte, som tidigare var en ivrig anhängare av ”blanket therapy”, trodde att veterinärer och djurägare varit duktiga på att ersätta antibiotikan med bättre skötselrutiner.

 

Mastitkonferens i Milano

Italienska kor i Cremona

11-13 juni anordnas en mastitkonferens i Milano. En av dagarna finns det  även möjlighet att anmäla sig till en minikurs (se hemsidan för de olika kurserna). 14-15 juni anordnas dessutom ett satellitmöte på Sardinien om mastit hos små idisslare. Läs mer och anmäl er via nedanstående länk.

http://www.nmcmilano2018.com/

Fortsättning KNS-seminarium i Gent, efter lunch. Sista inlägget.

Eftermiddagens huvudföreläsare Wilma Ziebuhr från Tyskland är inte veterinär utan läkare och hon pratar så klart om KNS hos människor. Stafylokocker kan vara en del av normalfloran, men de är också en av de vanligaste infektionerna hos människa. Staphylococcus epidermidis är den viktigaste KNS-arten hos människa och den är ofta resistent mot antibiotika. Ett stort problem inom humansjukvården är kateterassocierade infektioner. Wilma berättar en skrämmande historia om en ung man med leukemi som efter en lyckad benmärgstransplantation fick en infektion med S. epidermidis via en kateter. Den var multiresistent och patienten svarade inte på behandling utan avled på grund av att infektionen spreds i kroppen och slog ut alla vitala organ. Och detta på grund av en bakterie som vi tycker är ganska ofarlig hos korna. Humana S. epidermidis producerar ofta biofilm som ytterligare gör att de är svåra att kontrollera. Wilma menar också att KNS-bakterier kan innebära en viktig reservoar för spridning av resistensgener till S. aureus.

Korta presentationer KNS-seminarium i Gent dag 2.

Vi var många nordbor på plats och många av oss hade presentationer. Till exempel Gunnar Dalen, industridoktorand på norska Tine som berättar att KNS-arterna skiljer sig beroende på inhysning och mjölkningssystem. I den här studien var S. epidermidis (liksom i Sverige) vanligast.

Näste man är Yasser Mahmmod från Danmark som presenterar resultat från en studie om KNS på huden och i mjölk, i robotbesättningar. Totalt hittade de 16 KNS-arter, 15 på huden och 10 i mjölken. Förekomsten av KNS var 5 procent i mjölken och på spenhuden 37 procent. S. epidermidis och S. equorum var vanligast i mjölk. S. equorum, S. haemolyticus och S. xylosus var vanligast på huden.

I Vallonien, Belgien är andelen KNS vid kronisk mastit 20 procent enligt en studie på 11 gårdar. S. xylosus var vanligast.

Ytterligare en studie från Belgien (men från Flandern) visar att flera KNS-arter finns i träck. S. rostri var vanligast i denna studie. Träck kan därmed vara en potentiell smittkälla för juvret. Men flera av arterna i denna studie hade också skyddande egenskaper.

Själv hade jag tre presentationer på mötet. En om kor i Rwanda, en om får i Sverige och en om kameler i Kenya. I Rwanda liksom i Sverige är S. epidermidis det vanligaste fyndet vid subklinisk mastit. De flesta producerar betalaktamas. Hos svenska kött- och pälsproducerande får är KNS det vanligaste fyndet hos tackor med kliniskt friska juver och vanligast av dem är S. simulans. De flesta får-KNS-bakterierna är känsliga för penicillin, men alla S. xylosus är resistenta. Slutligen är S. simulans hos kameler med kliniskt friska juver den vanligaste KNS-arten.

Tack och hej från Gent i Belgien!