Mastitkonferens Sardinien – får och get nr 4

Simone Dore från Sardinien berättade att mjölkfåren är mycket viktiga på Sardinien. De ger främst mjölk till ost och besättningsstorleken är omkring 200 får per gård. Hos får är koagulasnegativa stafylokocker (KNS), aureus och pseudomonas de vanligaste bakterierna vid mastit och hos get KNS och aureus. Mycoplasma agalactiae, en bakterie vi inte har i Sverige, förkommer också. Marco Pittau från Universitetet i Sassari, Sardinien berättade vidare att mykoplasmerna är en särskild sorts bakterie. De är mycket små och talar en alldeles egen dialekt. De har också en livsstil som påminner om parasitens. De fastnar lätt i kroppens olika vävnader och kan ge upphov till en mängd olika sjukdomar, som mastit, infektion i leder, lunga, ögon och öra samt även abort. Antonio Quasso berättade vidare om Sardiniens CAE-program som påminner om det norska där killingarna tas direkt från modern och föds upp isolerade från resten av gården. De äldre getterna slaktades så småningom ut och ersattes med de friska killingarna. Viktigt med motiverade djurägare och att isoleringen mellan friska och smittade djur är total. Fria gårdar har ett lägre celltal, en högre mjölkproduktion och ett högre fett- och proteininnehåll i mjölken.

Fernando Souza från Universitetet i Sao Paolo, Brasilien poängterade att celltal är lika med mastit i de flesta fall. Hos får bör ett tröskelvärde för tankmjölkcelltal vara 200–500 000 celler/ml för om gården har problem med juverhälsa eller ej. För get finns ingen konsensus kring lämpligt tröskelvärde. Studier har angett så skilda värden som 270 000 celler/ml upp till 2 miljoner. En svensk studie har föreslagit 325 000 celler/ml för våra förhållanden. Det är viktigt att komma ihåg att getens celltal varierar mycket mer än fårets och därför är det extra viktigt med upprepade provtagningar.

Mastitkonferens Sardinien – får och get nr 3

Gerrit Koop från Universitetet i Utrecht berättade att fårantalet minskar i Nederländerna. De har dessutom nästan inga mjölkfår. Getantalet ökar däremot och mjölkproduktionen är en viktig näring. Det finns ungefär 300 getbesättningar i Nederländerna med i genomsnitt 900 getter per gård. Getproducenterna i Nederländerna upplever att de har större problem med totalantal bakterier i mjölk än höga celltal (dock varierar celltalet mellan en och två miljoner celler/ml, vilket är högt jämfört med Sverige).

Dock anses juverhälsa vara det största djurhälsoproblemet. Staphylococcus aureus, koagulasnegativa stafylokocker (KNS) och corynebakterier är de vanligaste bakterierna vid subklinisk mastit hos nederländska getter. För klinisk mastit är de två förstnämnda bakterierna vanligast tillsammans med koli. Kallbrand ses nästan bara vid infektion med aureus. Vid aureus ses ett högt celltal medan vid mastit orsakad av corynebakterier och den koagulasnegativa stafylokocken Staphylococcus caprae ses ett lägre celltal och en högre mjölkproduktion. Gerrit spekulerade i om dessa bakterier kan ha en skyddande effekt i juvret och att de kanske hindrar andra bakterier att få fäste. Genstudier av aureus visar att det är samma typ av aureus som orsakar klinisk och subklinisk mastit och därför är det viktigt att förebygga båda dessa typer. För får (bara köttfår) är stafylokocker (mest KNS) vanligaste orsaken till subklinisk mastit. Vid klinsk mastit ses främst aureus och Mannheimia hemolytica. Aureus ses oftare om tackan har tvillingar och det finns en misstanke att mannheimia sprids med lammen. Slutligen har även spridningsmönstret av mastitbakterierna studerats. Hos get sprids stafylokocker långsamt men de tenderar att bli kroniska. Hos får ses en snabb spridning av aureus men en mer långsam spridning av mannheimia.

Sardiskt mjölkfår

Juverhälsokonferens Sardinien – får och get nr 1

Efter tre dagars mastitkonferens i Milano (två dagar med mest kor och en kursdag om vattenbuffel) tog jag tåget till Genua och sedan färjan vidare till Sardinien för ytterligare tre dagars mastitkonferens, men på får och get.

Paula Menzies från University of Guelph inledningstalade om får och getter i Kanada. Några av de hälsoproblem de upplever som viktigast hos getter är: killingöverlevnad, infektionssjukdomar som q-feber, paratuberkulos och CAE, ämnesomsättningssjukdomar, hälta och förstås juverhälsa. Det genomsnittliga celltalet för get är 1,3 miljoner celler/ml och för får hela 1,6 miljoner celler/ml. Paula berättade också att de har många religiösa grupper, som amish, som bara handmjölkar och i vissa fall inte använder elektricitet vilket leder till utmaningar då mjölken ska förvaras. Precis som i Sverige är de vanligaste mastitbakterierna Staphylococcus aureus och koagulasnegativa stafylokocker. Paula menar att får är mer lika kor när det gäller celltal medan getter skiljer sig genom att deras celltal stiger under hela laktationen samt påverkas av många andra faktorer än infektion. Får har mest av en celltyp som heter makrofager och getter har mest av en som heter neutrofiler. Paula gick också igenom några mjölkningsrutiner som är viktiga: Rent, torrt och klippt juver. Ordentlig förstimulering. Inte övermjölka. Spendopp. Stå efter mjölkning. Mjölkningsordning efter juverhälsa. När det gäller dålig mjölkkvalitet är det viktigt att ta reda på om problemet beror på dålig juverhälsa eller andra faktorer. Viktigt att se över mjölkningsmaskinen så att den inte härbärgerar bakteriehärdar. När det gäller behandling förespråkas selektiv sintidsterapi istället för att behandla alla får/getter med antibiotika vid sinläggning. Något som annars är standard över stora delar av världen. Det är viktigt att slå ut alla djur med antikroppar mot CAE/MV eftersom dessa sjukdomar påverkar juverhälsan negativt. Dessutom bör alla djur med Staphylococcus aureus i juvret slås ut. Slutligen är det viktigt att sätta upp mål som är specifika, mätbara, realistiska, tidsbestämda och där alla på gården är med på vad som ska göras (så kallade SMARTa mål efter de engelska benämningarna).

Sardiska mjölkfår väntar på mjölkning

Juverhälsokonferens på Sardinien – får och get nr 2

Enligt George Fthenakis från Universitetet i Thessaloniki, Grekland, har omkring en fjärdedel av de grekiska fåren subklinisk mastit (utan synliga symtom).  Även här är Staphylococcus aureus och koagulasnegativa stafylokocker vanligaste bakterierna vid mastit. Subklinisk mastit är vanligare i mer intensiva system och direkt efter lamning. Subklinisk mastit är ovanligare i besättningar som spendoppar och vaccinerar. Rasen har också betydelse. Stafylokockerna hos grekiska får är i stor utsträckningen resistenta mot penicillin och andra antibiotika. I synnerhet de koagluasnegativa stafylokockerna. Genanalyser har visat att en sorts Staphylococcus aureus dominerar och att den antagligen är av en fårtyp. För den koagulasnegativa stafylokocken Staphylococcus epidermidis verkar ursprunget vara människan. Slutligen presenterades en studie som visade att får med mycket inälvsparasiter hade mer mastit, särskilt klinisk sådan. Troligen på grund av ett försämrat lokalt försvar i juvret.

Sardiska mjölkfår i mjölkningsgropen

Fortsättning KNS-seminarium i Gent, efter lunch. Sista inlägget.

Eftermiddagens huvudföreläsare Wilma Ziebuhr från Tyskland är inte veterinär utan läkare och hon pratar så klart om KNS hos människor. Stafylokocker kan vara en del av normalfloran, men de är också en av de vanligaste infektionerna hos människa. Staphylococcus epidermidis är den viktigaste KNS-arten hos människa och den är ofta resistent mot antibiotika. Ett stort problem inom humansjukvården är kateterassocierade infektioner. Wilma berättar en skrämmande historia om en ung man med leukemi som efter en lyckad benmärgstransplantation fick en infektion med S. epidermidis via en kateter. Den var multiresistent och patienten svarade inte på behandling utan avled på grund av att infektionen spreds i kroppen och slog ut alla vitala organ. Och detta på grund av en bakterie som vi tycker är ganska ofarlig hos korna. Humana S. epidermidis producerar ofta biofilm som ytterligare gör att de är svåra att kontrollera. Wilma menar också att KNS-bakterier kan innebära en viktig reservoar för spridning av resistensgener till S. aureus.

Korta presentationer KNS-seminarium i Gent dag 2.

Vi var många nordbor på plats och många av oss hade presentationer. Till exempel Gunnar Dalen, industridoktorand på norska Tine som berättar att KNS-arterna skiljer sig beroende på inhysning och mjölkningssystem. I den här studien var S. epidermidis (liksom i Sverige) vanligast.

Näste man är Yasser Mahmmod från Danmark som presenterar resultat från en studie om KNS på huden och i mjölk, i robotbesättningar. Totalt hittade de 16 KNS-arter, 15 på huden och 10 i mjölken. Förekomsten av KNS var 5 procent i mjölken och på spenhuden 37 procent. S. epidermidis och S. equorum var vanligast i mjölk. S. equorum, S. haemolyticus och S. xylosus var vanligast på huden.

I Vallonien, Belgien är andelen KNS vid kronisk mastit 20 procent enligt en studie på 11 gårdar. S. xylosus var vanligast.

Ytterligare en studie från Belgien (men från Flandern) visar att flera KNS-arter finns i träck. S. rostri var vanligast i denna studie. Träck kan därmed vara en potentiell smittkälla för juvret. Men flera av arterna i denna studie hade också skyddande egenskaper.

Själv hade jag tre presentationer på mötet. En om kor i Rwanda, en om får i Sverige och en om kameler i Kenya. I Rwanda liksom i Sverige är S. epidermidis det vanligaste fyndet vid subklinisk mastit. De flesta producerar betalaktamas. Hos svenska kött- och pälsproducerande får är KNS det vanligaste fyndet hos tackor med kliniskt friska juver och vanligast av dem är S. simulans. De flesta får-KNS-bakterierna är känsliga för penicillin, men alla S. xylosus är resistenta. Slutligen är S. simulans hos kameler med kliniskt friska juver den vanligaste KNS-arten.

Tack och hej från Gent i Belgien!

Fortsättning KNS-seminarium i Gent, efter lunch.

Eftermiddagens huvudföreläsare Wilma Ziebuhr från Tyskland är inte veterinär utan läkare och hon pratar så klart om KNS hos människor. Stafylokocker kan vara en del av normalfloran, men de är också en av de vanligaste infektionerna hos människa. Staphylococcus epidermidis är den viktigaste KNS-arten hos människa och den är ofta resistent mot antibiotika. Ett stort problem inom humansjukvården är kateterassocierade infektioner. Wilma berättar en skrämmande historia om en ung man med leukemi som efter en lyckad benmärgstransplantation fick en infektion med S. epidermidis via en kateter. Den var multiresistent och patienten svarade inte på behandling utan avled på grund av att infektionen spreds i kroppen och slog ut alla vitala organ. Och detta på grund av en bakterie som vi tycker är ganska ofarlig hos korna. Humana S. epidermidis producerar ofta biofilm som ytterligare gör att de är svåra att kontrollera. Wilma menar också att KNS-bakterier kan innebära en viktig reservoar för spridning av resistensgener till S. aureus.

KNS-seminarium i Gent, dag 2, korta presentationer efter kaffet.

Olav Österås från Tine i Norge berättar att många av deras koagulasnegativa stafylokocker är resistenta mot antibiotika. Det är betydligt vanligare med penicillinresistens hos KNS än hos Staphylococcus aureus. Nästan en tredjedel av KNS-bakterierna är resistenta mot penicillin. Det är också en skillnad i penicillinresistens mellan årstiderna, dock oklart varför. I Norge rekommenderas oftast ingen behandling vid KNS-mastit. S. simulans är vanligaste KNS-arten i Norge (liksom i Danmark). Marte Fergestad, norsk doktorand berättar att belgiska KNS-bakterier är mer resistenta mot antibiotika än de norska KNS-bakterierna. De belgiska bakterierna är också i mycket större utsträckning multiresistenta.

En studie från Kanada visar att kor med KNS-infektion har ungefär samma juverhälsa och mjölkproduktion som kor utan juverinfektion. Liknande resultat kommer också från Belgien där förstakalvare med KNS-infektion i tidig laktation inte producerar mindre mjölk än friska kor. Dock har de lite högre celltal. På juverdelsnivå.

Ann Nyman från SVA berättar om sin KNS-studie. I Sverige är S. epidermidis vanligast, följd av simulans, chromogenes och haemolyticus. I denna studie sågs en tydlig celltalsstegring hos kor och i juverdelar som hade KNS. Dock var det en skillnad emellan de olika arterna. Andelen penicillinresistens varierar mellan 0 och 100 %. Läs mer om hennes studie ett tidigare inlägg här på bloggen.

Några korta presentationer från KNS-seminariet i Gent.

En vanlig metod i Kanada för att mäta antibiotikaanvändning på gård är ”skräpkorgsmetoden” där alla slängda antibiotikabehållare räknas efter en viss tid. De flesta gårdarna i denna studie använde penicillin eller penicillinkombinationer. Men tredje generationens cefalosporiner var nästan lika vanligt (tyvärr). Forskargruppen tittade sedan på antibiotikaresistens hos KNS-bakterierna. De kunde då se att resistens var vanligast just för de antibiotika som ofta används på kanadensiska gårdar. Det gällde dock bara penicillin, tredje generationens cefalosporiner och makrolider. För övriga antibiotikasorter fanns inga samband mellan användning och antibiotikaresistens. Dessutom sågs bara ett samband mellan användning och resistens vid systemisk användning av antibiotika (det vill säga då antibiotika sprutas i halsmuskeln) och inte om gården bara använde intramammarier. Vidare sågs ingen skillnad i antibiotikaresistens hos KNS-bakterier mellan gårdar som använde selektiv sintidsterapi och dem som behandlade alla kor vid sinläggning.

Suvi Taponen från Finland visade att Staphylococcus aureus har många fler virulensgener är KNS-bakterierna. Det betyder att Staphylococcus aureus har en kraftigare sjukdomsframkallande förmåga än KNS. Men det finns skillnader mellan KNS-arter. S. simulans hade fler virulensgener än de andra KNS-bakterierna (som undersöktes i denna studie). Dock kunde de i denna studie inte se någon skillnad i sjukdomsframkallande förmåga (på gennivå) mellan KNS vid klinisk eller subklinisk mastit.

Seminarium i Gent om koagulasnegativa stafylokocker, dag 2.

Dagen inleddes med huvudföreläsaren DeBuck (som faktiskt har en egen KNS uppkallade efter sig) från Kanada som liknade KNS-bakterierna som en maffia. Han menar att vissa bakterier som till exempel Mycobacterium avium spp. paratuberculosis arbetar som ensamma förbrytare. De behöver inga andra smittämnen för att ge sjukdom; i detta fall paratuberkulos. Andra bakterier, som treponema, liknar han vid Bröderna Dalton. De verkar ihop med andra bakterier och i detta fall får kon digital dermatit. KNS-bakterierna är mer som en maffiafamilj:

De har en familjestruktur, de är utbytbara och svåra att identifiera, de är opportunistiska och bedriver beskyddarverksamhet, de kan vara såväl specialister som generalister, de kan orsaka ekonomiska förluster och de kan vara våldsamma, de kan locka till sig polisceller och slutligen kan de vara mycket resistenta mot kontroll.

Det finns 52 olika arter av KNS. Förekomsten i olika studier i olika länder varierar men den kan vara ganska hög. Det råder motstridiga uppgifter om hur mycket skada de orsakar.

Det finns många faktorer hos KNS-bakterierna som gör dem potentiellt sjukdomsframkallande. De olika arterna har olika gener som styr vidhäftning till juvervävnad, vävnadsskada, skydd mot immunsystemet och förmåga att bilda gifter. KNS-arterna är mycket olika sinsemellan men alla tycks ha förmågan att interagera med värden, kon.

Var finns KNS-bakterierna? I miljön, i juvret, på kons hud? Det varierar och beror delvis på vilka av de ovannämnda generna just den bakteriearten har.

En annan viktig egenskap hos KNS-bakterierna är att många av dem är resistenta mot antibiotika.

Dessutom: Många föreläsare tycker att KNS istället ska benämnas icke-aureus-bakterier. Det är mer korrekt då det finns aureus-sorter som är koagulasnegativa.

Dag 3, sista dagen mastitkonferens i Nantes

Jag vill börja med att beklaga kvaliteten på bilderna. Min mobilkamera är tyvärr inte bättre än så. Kanske går det att läsa någonting.

Alfonso Zecconi från Italien var huvudtalare på session om förebyggande/övervakning/verktyg. Han pratade om hur juverhälsan kan förbättras genom rätt beslut. Han tryckte på att övervakning och dataregistrering är fundamentalt för juverhälsoarbete. Övervakning består av diagnostik (tidig), jämförelse (benchmarking) och åtgärder. Än en gång en föreläsning som styrker att det vi gör i Sverige och Norden är rätt!

Sammanfattande slutsatser från Zecconis föredrag om hur mastit bäst kan förebyggas.
Sammanfattande slutsatser från Zecconis föredrag om hur mastit bäst kan förebyggas.

Sedan flyttade jag över till behandlingssession där min trevliga kollega Schmuel Friedman från Israel presenterade en studie om spenförslutare (nämnd tidigare i samband med Håkan Landins studie). Alla kor i Israel behandlas för närvarande med antibiotika vid sinläggning, men det finns ett ökat intresse för att minska antibiotikaanvändningen. För friska kor var det ingen signifikant skillnad mellan att inte behandla alls, att använda bara spenförslutare eller spenförslutare tillsammans med antibiotika. I den ”sjuka” gruppen var det bättre att använda en kombination av antibiotika och spenförslutare jämfört med bara antibiotika.

Micaela Sipola från Italien skulle ha pratat om ketoprofen, men Alfonso flyttade över från grannsessionen och presenterade hennes arbete. De kor med kronisk mastit som behandlades med ketoprofen ökade sin mjölkproduktion utan att själva mjölkningen tog längre tid.

Efter kafferasten med postervisning var det dags för en session om epidemiologi och bakteriologi.

En av flera postrar från SVA
En av flera postrar från SVA

Huvudtalaren David Kelton, veterinär och epidemiolog från Kanada berättande övergripande om mastitpatogener. Han pratade om värden (kon), bakterien och miljön och samspelet däremellan. Trots alla nya tillgängliga tekniker menar han att det är viktigt att åtgärdsplanen på den individuella gården hålls så pass enkel så att den verkligen följs. Han lyfte också om en amerikansk studie där lantbrukaren skickade in mjölkprover till ett labb som odlade och körde maldi-tof för artbestämning. Inom 24 timmar återkopplades svaret till både lantbrukare och veterinär. Detta liknar ju rätt mycket vårt svenska system även om vi odlar de flesta kliniska mastiter i fält.

Sammanfattande slutsatser från Dave Keltons föredrag.
Sammanfattande slutsatser från Dave Keltons föredrag.

Ann Nyman från SVA presenterade resultat från sin KNS-studie som hon har skrivit om tidigare här på bloggen. Tidigare har vi betraktat KNS som en bakterie. Men det säger sig själv att det är osannolikt att minst 20 olika arter skulle bete sig exakt likadant. Fyra arter av KNS dominerar: S. epidermidis, simulans, chromogenes och haemolyticus. Det var ganska få S. xylosus, men alla var resistenta mot penicillin. I gengäld var alla S. simulans (och S. hyicus) känsliga för penicillin. S. haemolyticys är vanligare hos holstein är SRB. Det var ingen skillnad i behandlingsincidens för klinisk mastit eller utslagning mellan de olika bakterierna. De högsta celltalen och den lägsta mjölkavkastningen sågs hos S. hyicus. S. chromogenes var vanligast hos förstakalvare. S. hyicus och S. simulans var mer persisterande än de andra. Ann gjorde en mycket bra presentation och det blev nog rekord i frågor efteråt.

Vår egen Ann Nyman presenterade resultat från sin KNS-studie.
Vår egen Ann Nyman presenterade resultat från sin KNS-studie.

Sista talaren före lunch var Ingrid Holmøy från Norge som pratade om hur Streptococcus agalactiae påverkar mjölkavkastningen. Liksom i Sverige har denna bakterie ökat efter att ha varit i det närmaste utrotad. Strep agalactiae är vanligare i större besättningar med robot och lösdrift. Infektion med Strep agalactiae gav minskad mjölkavkastning. En fråga för framtiden är om det finns olika bakteriestammar som beter sig på olika sätt.

Efter lunch kommer sista inlägget.