Mastitkonferens Sardinien – får och get nr 5

Vackra betesmarker på Sardinien

Tre italienska föreläsare presenterade olika strategier för hur mastit kan förebyggas. För att sanera en fårbesättning från Staphylococcus aureus bör man inleda med en total provtagning av alla djur. Detta bör ske efter lamning och före sinläggning. Positiva djur ska isoleras tills de kan slås ut. Det är ingen större idé att behandla med antibiotika. Möjligen kan unga och värdefulla djur sintidsbehandlas, men då är det mycket viktigt med en uppföljande provtagning efter lamning. Antibiotika kan dock vara livräddande vid klinisk mastit, men oftast försvinner inte själva bakterien varför tackan ändå bör slås ut så småningom. Vidare bör smittskyddet stärkas. Använd mjölkningshandskar och spendopp, inför strikt mjölkningsordning där aureustackor mjölkas sist, undvik vakuum-fluktuation och övermjölkning (om man ej har automatiska avtagare). Se till att mjölkningsanläggningen är fri från aureus. Se över funktion och diskning. Ta hjälp av en tekniker från företaget! Byt spengummin enligt rekommendation. Ha koll på vattnet som används vid mjölkning så att det har godtagbar hygienisk kvalitet. Det finns ett vaccin som används en del nere på kontinenten. Och när besättningen blivit fri, köp inte in aureus igen. Undvik livdjursinköp. Om ni måste köpa, se till att ta mjölkprov. Aureus sprids främst mellan djur, men miljön kan ha betydelse så se därför till att det är torrt och rent runt tackorna. Motsvarande rekommendationer kan med fördel användas även i en getbesättning.

CMT är en bra metod för att hitta tackor med osynliga juverinflammationer

Mastitkonferens Sardinien – får och get nr 4

Simone Dore från Sardinien berättade att mjölkfåren är mycket viktiga på Sardinien. De ger främst mjölk till ost och besättningsstorleken är omkring 200 får per gård. Hos får är koagulasnegativa stafylokocker (KNS), aureus och pseudomonas de vanligaste bakterierna vid mastit och hos get KNS och aureus. Mycoplasma agalactiae, en bakterie vi inte har i Sverige, förkommer också. Marco Pittau från Universitetet i Sassari, Sardinien berättade vidare att mykoplasmerna är en särskild sorts bakterie. De är mycket små och talar en alldeles egen dialekt. De har också en livsstil som påminner om parasitens. De fastnar lätt i kroppens olika vävnader och kan ge upphov till en mängd olika sjukdomar, som mastit, infektion i leder, lunga, ögon och öra samt även abort. Antonio Quasso berättade vidare om Sardiniens CAE-program som påminner om det norska där killingarna tas direkt från modern och föds upp isolerade från resten av gården. De äldre getterna slaktades så småningom ut och ersattes med de friska killingarna. Viktigt med motiverade djurägare och att isoleringen mellan friska och smittade djur är total. Fria gårdar har ett lägre celltal, en högre mjölkproduktion och ett högre fett- och proteininnehåll i mjölken.

Fernando Souza från Universitetet i Sao Paolo, Brasilien poängterade att celltal är lika med mastit i de flesta fall. Hos får bör ett tröskelvärde för tankmjölkcelltal vara 200–500 000 celler/ml för om gården har problem med juverhälsa eller ej. För get finns ingen konsensus kring lämpligt tröskelvärde. Studier har angett så skilda värden som 270 000 celler/ml upp till 2 miljoner. En svensk studie har föreslagit 325 000 celler/ml för våra förhållanden. Det är viktigt att komma ihåg att getens celltal varierar mycket mer än fårets och därför är det extra viktigt med upprepade provtagningar.

Juverhälsokonferens på Sardinien – får och get nr 2

Enligt George Fthenakis från Universitetet i Thessaloniki, Grekland, har omkring en fjärdedel av de grekiska fåren subklinisk mastit (utan synliga symtom).  Även här är Staphylococcus aureus och koagulasnegativa stafylokocker vanligaste bakterierna vid mastit. Subklinisk mastit är vanligare i mer intensiva system och direkt efter lamning. Subklinisk mastit är ovanligare i besättningar som spendoppar och vaccinerar. Rasen har också betydelse. Stafylokockerna hos grekiska får är i stor utsträckningen resistenta mot penicillin och andra antibiotika. I synnerhet de koagluasnegativa stafylokockerna. Genanalyser har visat att en sorts Staphylococcus aureus dominerar och att den antagligen är av en fårtyp. För den koagulasnegativa stafylokocken Staphylococcus epidermidis verkar ursprunget vara människan. Slutligen presenterades en studie som visade att får med mycket inälvsparasiter hade mer mastit, särskilt klinisk sådan. Troligen på grund av ett försämrat lokalt försvar i juvret.

Sardiska mjölkfår i mjölkningsgropen

NMC mastitkonferens i Milano fortsättning på dag 2

Immunologi är ett svårt ämne så här har jag tagit lite hjälp av Karin Artursson hos oss på SVA. Massimo Amadori från Italien inledde med att berätta att holsteinkon har en ”störd makrofagfunktion” jämfört med brown swiss. Den första reaktionen när främmande bakterier kommer in i kroppen är att immunförsvaret försöker göra sig av med bakterierna. Om detta inte lyckas tillräckligt fort, induceras istället en slags tolerans mot bakterierna, för att minska de vävnadsskador som annars kan uppstå av ett allt för kraftigt immunsvar. Han pekade också på en del fundamentala skillnader mellan Staphylococcus aureus och kolibakterier och hur de stimulerar immunförsvaret vilket också kan förklara att de två bakterierna ger så olika mastitsymtom. Det tidiga immunsvaret mot S. aureus är betydligt svagare än mot E. coli och banar väg för mer kroniska infektioner. När det gäller aureus-vaccin rekommenderar Amadori att fokusera på antikroppar mot bakteriens giftproduktion och slembildning snarare än direkt mot själva bakterien. I framtiden hoppas man kunna modulera immunförsvaret med så kallade PAMP som ges vid sinläggning så att motståndskraften mot bakterier ökar. Sammanfattningsvis bör mastitkontroll från en immunologs horisont kretsa kring tre saker: Immunisering (vacciner), tolerans (avel) och immunomodulering (stimulerar immunförsvaret).

Nästa talare, Lorraine Sordillo, Michigan State University USA, menade att immunologi handlar om balans. Och många gånger är den här balansen störd. S. aureus ger till exempel ett inadekvat immunologiskt svar medan koli ger ett okontrollerat svar (vilket ytterligare kan förklara dessa bakteriers olika symtom). Det immunologiska svaret på en infektion är viktigt då det hjälper till att skydda kroppen, men nästan lika viktigt är att det klingar av så fort infektionen är besegrad. Många gånger ligger inflammationen kvar för länge vilket vi ser som en kronisk inflammation. Vidare talade Lorraine om olika fettsyror så som omega 3 och omega 6. En del fetter är skyddande och andra kan vara inflammatoriska genom att stimulera immuncellerna.

Gerrit Koop från universitetet i Utrecht har studerat en speciell gen hos S. aureus, LukMF som ger upphov till ett protein som har betydelse för immunsvaret vid mastit. Och mycket riktigt så kunde forskargruppen konstatera att detta protein utsöndrades hos en stor andel av bakterier från kliniska mastiter men ej från subkliniska. Nyttan med denna studie är att bättre kunna diagnostisera vilken typ av aureus en besättning har och därmed kunna sätta in de bästa förebyggande åtgärderna.

Universitetet i Milano

Ovanlig variant av Staphylococcus aureus

Den här ovanliga Staphylococcus aureus-stammen hittade jag på mastitavläsningen för någon vecka sedan:

Observera att det är de pyttesmå kolonierna (inringade) som är Staphylococcus aureus. De växte väldigt dåligt och såg mer ut som Trueperella pyogenes än stafylokocker.

Efter att ha typat den flera gånger med maldi-tof (med samma resultat varje gång) fick jag acceptera att det faktiskt var en mycket ovanlig variant av Staphylococcus aureus.

Så här såg stammen ut i motljus (där det faktiskt går att skymta dubbelhemolys):

Mer om mastiter orsakade av Staphylococcus aureus kan du läsa på SVAs hemsida.