Även kameler får mastit

På SVA jobbar vi inte bara med mastit hos våra vanligaste husdjur. Vi har nyligen fått pengar från Vetenskapsrådet för att studera mastit hos kameler i Kenya. Kamelmjölk är en viktig källa för näring hos folk i Afrika och i Asien. I Afrika och i arabvärlden är det den enpuckliga kamelen, dromedaren som hålls som husdjur, medan det i centrala och östra Asien är den tvåpuckliga, baktriska, kamelen. Kameler hålls i både extensiva och intensiva system. I Dubai finns världens största kamelmjölkbesättning, Camelicious, i ett intensivt system där kamelerna mjölkas med maskin och där mjölken processas på det närbelägna hypermoderna mejeriet.

Kameler i Dubai. Foto: Jane Morrell SLU
Kameler i Dubai. Foto: Jane Morrell SLU

Majoriteten av världens kameler finns dock i mer extensiva system som kan vara mer eller mindre stationära. En viktig grupp av djurhållare är pastoralisterna. På Wikipedia definieras pastoralism så här:
Pastoralism är en term inom antropologin för nomadiserande boskapsskötsel. Pastoralism betecknar dels de samhällen som uteslutande försörjer sig på boskapsskötsel men även en del av de samhällen som kombinerar boskapsskötsel med jordbruk som man också kallar agro-pastoralism.

Det är just denna grupp av kamelhållare som vi kommer att fokusera på i vårt kommande forskningsprojekt. Det har i tidigare studier visat sig att bakterien Streptococcus agalactiae är den vanligaste orsaken till mastit hos kameler i dessa områden. Streptococcus agalactiae ger som namnet antyder upphov till en minskning av mjölkproduktionen. Ibland kan alla fyra juverdelar hos en mjölkkamel vara helt utan mjölkproduktion på grund av mastit orsakad av denna bakterie. Så det är viktigt ur ekonomisk synpunkt att ha en god juverhälsa hos kamelerna. Djuren kan också bli sjuka så djurvälfärdsaspekten är också viktig. Dessutom är bakterier i mjölken en hälsofråga då mjölken många gånger dricks opastöriserad. Och sist men inte minst ger en förbättrad juverhälsa ett minskat behov av antibiotika och därmed mindre risk för resistenta bakterier.

Projektet, som är ett samarbete mellan Sverige och Kenya, har utformats som ett doktorandprojekt och vi har nyss rekryterat en doktorand till projektet. Dinah Seligsohn är veterinär och har närmast jobbat som distriktsveterinär på Gotland. Vi välkomnar Dinah till det här roliga, spännande och viktiga projektet.

Dinah, vår nya doktorand
Dinah, vår nya doktorand

Författare: Ylva Persson

Jag är biträdande statsveterinär i idisslarsjukdomar på SVA. Mitt huvudsakliga forskningsområde är mastit. De djurslag som jag hittills studerat är ko, get, får och nu senast kamel. Jag är också väldigt intresserad av antibiotikaanvändning vid mastit.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *