NMC mastitkonferens i Milano fortsättning på dag 2

Immunologi är ett svårt ämne så här har jag tagit lite hjälp av Karin Artursson hos oss på SVA. Massimo Amadori från Italien inledde med att berätta att holsteinkon har en ”störd makrofagfunktion” jämfört med brown swiss. Den första reaktionen när främmande bakterier kommer in i kroppen är att immunförsvaret försöker göra sig av med bakterierna. Om detta inte lyckas tillräckligt fort, induceras istället en slags tolerans mot bakterierna, för att minska de vävnadsskador som annars kan uppstå av ett allt för kraftigt immunsvar. Han pekade också på en del fundamentala skillnader mellan Staphylococcus aureus och kolibakterier och hur de stimulerar immunförsvaret vilket också kan förklara att de två bakterierna ger så olika mastitsymtom. Det tidiga immunsvaret mot S. aureus är betydligt svagare än mot E. coli och banar väg för mer kroniska infektioner. När det gäller aureus-vaccin rekommenderar Amadori att fokusera på antikroppar mot bakteriens giftproduktion och slembildning snarare än direkt mot själva bakterien. I framtiden hoppas man kunna modulera immunförsvaret med så kallade PAMP som ges vid sinläggning så att motståndskraften mot bakterier ökar. Sammanfattningsvis bör mastitkontroll från en immunologs horisont kretsa kring tre saker: Immunisering (vacciner), tolerans (avel) och immunomodulering (stimulerar immunförsvaret).

Nästa talare, Lorraine Sordillo, Michigan State University USA, menade att immunologi handlar om balans. Och många gånger är den här balansen störd. S. aureus ger till exempel ett inadekvat immunologiskt svar medan koli ger ett okontrollerat svar (vilket ytterligare kan förklara dessa bakteriers olika symtom). Det immunologiska svaret på en infektion är viktigt då det hjälper till att skydda kroppen, men nästan lika viktigt är att det klingar av så fort infektionen är besegrad. Många gånger ligger inflammationen kvar för länge vilket vi ser som en kronisk inflammation. Vidare talade Lorraine om olika fettsyror så som omega 3 och omega 6. En del fetter är skyddande och andra kan vara inflammatoriska genom att stimulera immuncellerna.

Gerrit Koop från universitetet i Utrecht har studerat en speciell gen hos S. aureus, LukMF som ger upphov till ett protein som har betydelse för immunsvaret vid mastit. Och mycket riktigt så kunde forskargruppen konstatera att detta protein utsöndrades hos en stor andel av bakterier från kliniska mastiter men ej från subkliniska. Nyttan med denna studie är att bättre kunna diagnostisera vilken typ av aureus en besättning har och därmed kunna sätta in de bästa förebyggande åtgärderna.

Universitetet i Milano

NMC mastitkonferens i Milano dag 2

Parmesanost

…säger vi i Sverige, men egentligen heter de Parmeggiano Reggiano (det bara denna som är parmesanost) och Grana Padano. Båda är långlagrade hårdostar med skyddad ursprungsmärkning. De görs på opastöriserad komjölk och produktionen omgärdas av ett mycket strängt regelverk. För Parmeggianon får till exempel inte ensilage ges till korna och robotmjölkning får inte förekomma. Mjölken måste levereras inom två timmar efter mjölkning. Grana Padanos mjölk får komma från robotgårdar dock. Håkan Landin la här in en kommentar att vi inte rekommenderar fler än tre mjölkningar per dag då vi sett att mjölkkvaliteten försämras vid för många mjölkningar per dag.

Lite om get

Ett udda men intressant föredrag handlade om gråtande juver (weeping udder/teat) hos mjölkgetter. Det är en defekt där spenbasen blir genomsläpplig och läcker ut mjölk. Det finns också varianter med cystor vid spenbasen. Defekten är vanligare hos alpin-rasen än hos saanen. Getter som har defekten har lägre mjölkproduktion och högre celltal. Den anses ha en ärftlighet på runt 20 procent.

Dag 2 avslutades med ett sponsrat symposium från Zoetis. Även här lyftes vikten av selektiv sintidsbehandling (för bara några år sedan skrattade världen åt Norden som larvade sig med selektiv sintidsterapi, blanket skulle det va! Kul att det ändras). Talare från Nederländerna och Italien hade goda erfarenheter och såg inga större negativa effekter på djurhälsa och mjölkproduktion. Fokus ska vara på förebyggande istället för antibiotika. Viktigt att kalvningsboxen är torr och ren och här fick vi ett handfast tips: Ta av alla kläderna och rulla från en sida till den andra i kalvningsboxen. Är du ren efteråt så är kalvningsboxen tillräckligt ren. Varför inte prova?! Vidare fick vi information om ett system för gårdsodling som främst skiljde mellan grampositiva och gramnegativa bakterier, samt mellan stafylokocker och streptokocker.

Håll utkik efter fler inlägg från våra gästbloggare Josef och Håkan.

NMC mastitkonferens Milano dag 1 fortsätter

Strömedel

Nästa session handlade om strömedel och först ut var danska Ilka Klaas (numera lite svensk också eftersom hon är nytillträdd chef på DeLaval). Hon inledde med att fastslå att det är ”lätt” att förebygga miljöpatogener: Håll korna rena! Det är allt. Lite mer detaljerat handlar det om att ha så lite bakterier som möjligt i kons miljö för att på så sätt minska bakteriantalet på kons spenar. Samt att stärka kons immunförsvar. Och för att lyckas med det behövs bra strömedel. Och det ska vara torrt och rent. Och mjukt att ligga på. Inget strömedel blir bättre än den hantering gården har, men det lutar åt att sand är en vinnare och fiberströ en förlorare då det gällde bakterieinnehåll. Sand kan dock vara tungjobbat, svårt att få tag i samt skada fast inredning. Viktigast av allt är att titta på korna för att se hur strömedlet fungerar. Det kan se fint och rent ut, men om en majoritet av korna har hasskador är det något som är fel.

Sandra Godden från Universitetet i Minnesota berättade en historia om ett samtal med en granne på en grillfest. Grannen undrade vad Sandra gjorde nu för tiden och Sandra replikerade att hon jobbade med spännande projekt om strömedel till kor. Grannen undrade då om det inte bara handlade om att hålla rent och torrt? Varpå Sandra blev mållös. Även Sandra menar att när det kommer till bakterier är sand bäst och fiberströ sämst. Och höga bakterietal i ströet ger förstås problem med försämrad juverhälsa. Alla strömedel har låga bakterietal när de är nya, men sedan växer bakterierna till. Det är därför viktigt med tillräckligt hög omsättning av ströet.

En av de korta presentationerna efter huvudtalarna berättade hur man bäst tog bakterieprov från strömedel: På samma sätt varje gång (tex efter utmockning och innan nytt strö läggs på), i flera stall och att undvika att ta från högar.

Domen i Milano

NMC mastitkonferens dag 1

I veckan anordnade National Mastitis Council en välbesökt mastitkonferens i Milano i dagarna tre. Svenska veterinärer på plats var förutom undertecknad, professor Karin Artursson SVA/SLU, doktorand Josef Dahlberg SLU, djurhälsoveterinär Håkan Landin Växa Sverige samt Thomas Manske Boeringer Ingelheim.

Länk till konferensens hemsida: http://www.nmcmilano2018.com/

Konferensen hölls i den vackra gamla universitetsbyggnaden i centrala Milano.

Antibiotika

Första sessionen handlade om antibiotika och var mycket uppmuntrande för en svensk. De två huvudtalarna, Scott McDougall från Nya Zeeland och Ynte Schukken från Nederländerna pratade båda om vikten av att gå över till selektiv sintidsterapi som ett led i att minska antibiotikaanvändningen. Nya Zeeland på frivillig basis och Nederländerna på grund av en lag som förbjuder så kallad blanket therapy då alla kor behandlas med antibiotika vid sintiden. Båda länderna har goda erfarenheter av att gå över till selektiv sintidsterapi med inga negativa effekter på djurhälsan. På Nya Zeeland har man sedan sex månader tillbaka nya riktlinjer där en antibiotikabehandling bara ska övervägas vid bakteriella infektioner med känsliga agens. Risken för antibiotikaresistens hos människa ska också beaktas. De försöker också främja odling vid klinisk mastit. I nuläget odlas bara en procent av kliniska mastiter i Nya Zeeland. Till skillnad från Sverige som antagligen har de omvända siffrorna. Båda föreläsarna tryckte också på vikten av att arbeta förebyggande.

I Nederländerna har regeringen bestämt att antibiotikaanvändningen till djur ska minska. Och det har de lyckats med! All förebyggande antibiotikaanvändning är förbjuden liksom all användning av de mest kritiskt viktiga antibiotikasorterna, som nyare generationens cefalosporiner (Excenel) och kinoloner (Baytril). För att få använda antibiotika måste djurägaren delta i ett djurhälsoarbete med årliga behandlingsplaner. Efter införandet av selektiv sintidsterapi har även laktationsbehandlingarna minskat och så även celltalet. Ynte, som tidigare var en ivrig anhängare av ”blanket therapy”, trodde att veterinärer och djurägare varit duktiga på att ersätta antibiotikan med bättre skötselrutiner.

 

Mastitkonferens i Milano

Italienska kor i Cremona

11-13 juni anordnas en mastitkonferens i Milano. En av dagarna finns det  även möjlighet att anmäla sig till en minikurs (se hemsidan för de olika kurserna). 14-15 juni anordnas dessutom ett satellitmöte på Sardinien om mastit hos små idisslare. Läs mer och anmäl er via nedanstående länk.

http://www.nmcmilano2018.com/

Snart dags för juverhälsokurs

I september kommer det vid tre tillfällen runt om i Sverige att anordnas en kurs i juverhälsa. Kursen anordnas av Distriktsveterinärerna och Växa Sverige och vänder sig till veterinärer. Undertecknad kommer att föreläsa om strategisk behandling av mastit och hoppas även hinna blogga. Håll utkik!

inbjudan juverhälsa2017

Streptococcus agalactiae – del 4 behandling

Antibiotikabehandling av kor med juverinflammation orsakad av Streptococcus agalactiae följer delvis samma riktlinjer som för andra juverinflammationer orsakade av stafylokocker och streptokocker, nämligen att endast akuta, kliniska mastiter bör bli föremål för en antibiotikabehandling under laktationen. Förstahandsval är vanligt penicillin och behandlingstiden är tre dagar. För just denna bakterie kan man överväga att behandla bara lokalt, det vill säga med juvertuber innehållande korttidsverkande penicillin. Kroniker och subkliniska juverinflammationer ska som vanligt inte behandlas alls, alternativt behandlas under sintiden med långtidsverkande sintidsantibiotika.

Vad vill du åstadkomma med din behandling?

Under en sanering, det vill säga då målet är att hela besättningen ska bli fri från agalactiae kan följande rekommendation övervägas:

  • Penicillin i tre dagar
  • Juvertuber, i alla fyra juverdelar
  • Sintidsbehandling av alla kor
  • Kroniker ska inte behandlas
  • Behandling under laktation: både kliniska och subkliniska juverinflammationer.

Det bör dock tilläggas att Håkan Landin på Växa Sverige, som framgångsrikt sanerat många besättningar, i normalfallet inte använder sig av denna utökade behandlingsrekommendation.

Streptococcus agalactiae del 3 – diagnostik i fält

Det är viktigt att så tidigt som möjligt upptäcka att bakterien finns i besättningen. Enligt ett examensarbete från 2010 är det vanligt att smittan upptäcks i samband med rutinmässig bakeriologisk odling av kor med höga celltal eller i samband med odling vid klinisk mastit.

Det finns idag tre sätt att upptäcka Streptococcus agalactiae – genom diagnostik i fält, odling på laboratorium och PCR-diagnostik.

Diagnostik i fält

Diagnostik i fält innebär att kliniskt verksamma veterinärer själva odlar ut prover från kor med juverinflammationer. I prover från kliniska mastiter är växten ofta riklig och i renkultur. Har bakterien ett typiskt utseende är den då lätt att upptäcka.

Vid sparsam växt i blandflora, som är vanligare vid subkliniska mastiter, är det svårare att upptäcka Streptococcus agalactiae

I prover från subkliniska mastiter (höga celltal) växer det ofta färre bakterier som kan vara svåra att upptäcka i en blandflora. Vi rekommenderar att man alltid skickar prover från subkliniska mastiter till ett ackrediterat laboratorium.

 

 

Agglutinationstest för streptokocker
Katalastest

I fält kan man använda sig av enklare tester, till exempel katalastest och agglutinationstest för streptokocker för att få hjälp med diagnostiken. Det är viktigt att skicka in stammar för verifiering om bakterien inte påträffats i besättningen tidigare.

Streptococcus agalactiae utan hemolys

Vissa ovanligare stammar av Streptococcus agalactiae saknar helt hemolys och är då svåra att upptäcka och diagnosticera i fält. Det är därför viktigt att skicka in stammar för typning om det dyker upp nya sorters streptokocker i en besättning även om de saknar betahemolys.

 

 

Streptococcus agalactiae del 2 – provtagning

Här kommer andra delen av sammanfattningen från vårt seminarium om Streptococcus agalactiae.  Nästa del kommer att handla om diagnostik.

Provtagning vid Streptococcus agalactiae-misstanke

Provtagning kan ske på besättningsnivå, konivå eller juverdelsnivå. Vilken provtagning och vilken diagnostik som passar bäst beror på varför provet tas.

Tankmjölksprov

Prov på besättningsnivå görs framförallt via tankmjölk och bara med hjälp av PCR-diagnostik som är känsligare än odling. Det är viktigt att vara medveten om att det blir en väldigt stor utspädningseffekt i tankmjölk. Man kan räkna med att hitta en smittad ko bland 50-100 kor i tanken men det beror på hur mycket bakterier kon utsöndrar vid provtagningstillfället. Ofta mjölkar kon mindre på den smittade juverdelen vilket gör att utspädningseffekten blir ännu större.

Själva provtagningen ska göras när alla djur man vill ha med finns i tanken. Omröraren ska ha varit på i minst 10 minuter. Tas provet från tappkranen bör tre gånger mängden mjölk som ryms i tappkranen hällas ut innan provet tas.

Proverna tas helst i mjölkrör som innehåller bronopol och därmed konserveras som vid provtagningstillfället.

Individprover

Det går inte att välja ut djur eller juverdelar för provtagning baserat på celltal eller CMT. Hälften av alla kor som bär på Streptococcus agalactiae har CMT 1-2 och en fjärdedel har ett celltal under 200 000 celler (CMT 1).

Vare sig diagnostiken sker med PCR eller odling är det viktigt att ta rena prover för att säkert kunna lita på resultatet. Juver och spene rengörs på samma sätt som vid provtagning för odling, se provtagningsanvisning här. Provtagning för PCR kan gärna göras genom samlingsprover på djurnivå och tas helst i mjölkrör med bronopol.

Individprover via provmjölkning

Prover kan också tas ut via provmjölkningen vilket är väldigt smidigt när det är många djur som ska provtas samtidigt. Observera att det finns en risk för så kallad ”carry-over”, det vill säga att bakterier från kon som mjölkas innan kommer med i provet från nästa ko. PCR:en detekterar både levande och döda bakterier och är mycket känslig. Bakterier som finns i miljö eller på spenhud kan detekteras om proverna inte tas aseptiskt.

Vid svagt positiva prover från provmjölkningsprover är det viktigt att ta om proverna på ett aseptiskt sätt, se provtagningsinstruktionen.

Streptococcus agalactiae – seminarium del 1 – Klinik, förekomst, patogenes och riskfaktorer

Igår höll Växa tillsammans med SVA ett seminarium om Streptococcus agalactiae – ”Streptococcus agalactiae hos mjölkkor”. Föreläsningar om klinik, förekomst, patogenes, riskfaktorer, provtagning, diagnostik, behandling, sanering och förebyggande åtgärder varvades med givande diskussioner och utbyte av erfarenheter.

Sammanfattning av varje område hittar du här:

  • Klinik, förekomst, patogenes och riskfaktorer – på den här sidan
  • Provtagning
  • Diagnostik – kommer inom kort
  • Behandling – kommer inom kort
  • Sanering och förebyggande åtgärder -kommer inom kort

Klinik, förekomst, patogenes och riskfaktorer

Streptococcus agalactiae

Streptococcus agalactiae är en grupp B-streptokock (GBS), inom gruppen finns en mängd olika stammar.

Klinik

Agalactiaeinfektion drabbar både äldre och yngre kor men framförallt lakterande. Subkliniska infektioner är vanligare än kliniska mastiter.

Infektionen leder ofta till höga celltal, nedsatt mjölkproduktion (-3,6 kg per ko och dag vilket är mer än tex vid Staphylococcus aureus-infektioner) och försämrad mjölkkvalitet.

Det är vanligt med höga bakteriehalter i mjölken framförallt tidigt i infektionen.

Förekomst

Streptococcus agalactiea (SRA) var en vanligt förekommande bakterie innan penicillinet introducerades.Till exempel i Danmark förekom bakterien i 20-30% av besättningarna under 50 talet.

I studier på kliniska mastiter i Sverige (utförda 1971/72, 1981/82, 2002/03) förekom SRA i mindre än 1% av alla fall av kliniska juverinflammationer.

I en stor tankmjölksstudie som genomfördes av Växa 2016 analyserades prover från nästan alla landets mjölkbesättningar med PCR-analys. 4% av alla besättningarna var positiva för SRA. Förekomsten varierar mycket mellan olika delar av landet. Högst prevalens har Halland, Västernorrland, Norrbotten och Skåne.

Streptococcus agalactiae är juverbunden och tillväxt av bakterien sker i juvret men man har i studier kunnat visa att bakterien överlever i miljön:

  • på händer och mjölkningskläder – upp till 10 dagar
  • kohud, förorenad med mjölk – cirka 14-21 dagar
  • mjölkfett – 14-21 dagar
  • gödsel – upp till 21 dagar
  • färskvatten – mindre än 4 veckor

Patogenes

Infektionen sker genom spenkanalen. Infektionsdosen är troligtvis låg (eventuellt 5-30 CFU). Invasionen tar 1-4 dagar och inflammationssymtomen kommer efter 3-5 dagar.

Smittspridning och riskfaktorer

Smittspridning till besättning sker framförallt genom inköp av djur men även via överföring från andra gårdar till exempel via avbytare mm.

Smittspridning inom gården sker framförallt vid mjölkning och riskfaktorer är:

  • ingen spendoppning
  • ingen sintidsbehandling
  • inga engångsdukar
  • dålig stimulering
  • dåligt underhåll av mjökningsanläggningen
  • inga handskar

Spridning från omgivningen förekommer också och riskfaktorer är mjölkläckage på båspall, förorenade båspallar och gångar, förorenade vattenkoppar/tråg, dålig stallmiljö och smutsiga kor.

Ytterligare riskfaktorer för spridning inom gården är att ge SRA-mjölk till kalvar, stora besättningar och om man inte är uppmärksam på mastitförekomst och bakteriefynd.

Den viktigaste smittkällan är ett infekterat juver.

Förebyggande åtgärder

Inga inköp av djur eller bara från konstaterat fria besättningar (Säker livdjurshandel).

Var uppnärksam på ökad mastitförekomst och bakteriefynd.

Skydda friska kor:

  • strikt gruppering och sektionering genom hela livslinjen,
  • goda mjölkningsrutiner
  • god hygien i stallet
  • ingen smittad mjölk till kvigkalvar i grupp och
  • genom att slakta ut kroniker